Jag har nog haft en av de bästa jular på länge länge! Det bästa ur två världar. Firade med familjen hos mina föräldrar den 23:e i samband med mammas födelsedag. Åkte ner över dagen bara. Plikten kallar här hemma. HUndarna följde såklart med och vi gick en promenad och tittade i skyltfönster och gapskällde på andra hundar   . Bonnhunnar! Resten av julhelgen firades ihop med Ingrid och Patrik och deras familj och vänner med familj. Vi har haft så otroligt trevligt och detvar som de sa att familj är inte bara blodsband utan de man väljer. Tack för att ni valde mig! Det härliga är att jag lärde känna Ingrid precis när jag flyttat hit och ingen anade väl då att vi skulle bli så nära vänner att vi skulle fira jul ihop några månader senare. Livet när det är som bäst!

Överhuvudtaget så vill jag säga det igen, jag trivs här och folk är så trevliga och inbjudande! Grannflickan Alma gav mig både en julklapp och sockerkaka som hon bakat vilket såklart gjorde mig jätteglad! Jag har mycket större umgängeskrets här än jag hade i Enköping och då är det bara min kompis Stina som är en gammal bekantskap. Jag ångrar inte att jag flyttade även om hösten många gånger varit rätt tung. Men det kostar i energi att flytta också och sen har det ju hänt en del grejer också. Men nu känns det lättare igen och jag ser verkligen fram mot vårvintern och all nystart!

Vackra skogar så här på vintern! Som en tyst oändlighet!

Harriet inspekterar godisbordet och granen. Goa unge!

Tror bara det var lutfisken som saknades på vårt julbord

Självklart komdet en tomte och Harriet hoppade högt av glädje och förväntan!

På kvällen när lugnet lagt sig hade vi sångstund.

Ställa ut gröt till tomten är ett måste på landet! Man ska hålla sig väl med tomtarna, annars kan det bli nödår. Det härliga var att när jag ställt dit grötskålen och stod och myste i en box med en häst for ena stalldörren upp och igen med en kraftig smäll helt utav sig själv. Kan garantera att ingen korsdrag förekom då jag stängt alla dörrar och det var vindstilla ute.Någon kom och ville ge sig till känna. Men jag blev inte rädd, bara glad att min gröt uppskattades. Åtminstone tolkade jag ddet så. SEn om det var en tomte eller två eller någon av de andra som jobbar och lever i stallet vet jag inte. Men det spelar heller ingen roll. Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle ha sån avslappnad attityd till sånt här men de är så självklara här.Men vem är det som flätar manarna på hästarna om nätterna? Inte är det jag iallafall!  

Annars då? Jotack här kommer en liten bildserie på vad som hänt sen sist:

A-teamet kom och adventsfikade. Dvs Anita, Anne-Lie och Alice. Nyfunna islandshästvänner    

Familjen har utökats med 15 guppyhanar (de var vackrare än honorna)

HUndarna har haft så förfärliga öron och klåda så jag misstänkte skabb och bokade en tid hos veterinären. Jo då mycket riktigt - öronskabb. Så nu går både hundar och katter på behandling.

Lycka är att vara klar och få smaka godis!

Hittade ett skabbdjur med blotta ögat när jag grävde i ett hundöra och kunde inte låta bli att fota det. Tyvärr blev bilden inte lika skarp som min syn men det är det lilla vita somär skabbdjuret, det andra är öronvax.

Har börjat åka längdskidor igen, lycka! Bästa motionsformen på alla sätt och vis!

Underbart!

Mamma Alice hänger med ännu och har klarat sig bra ett tag nu trots allt. Men hon ska bort men det är skönt att dra på det så länge det går för fölets skull. Nu har Ripa börjat få gå på promenader utan mamma men med sällskap.

Hur man bäst motionerar oskodda shettisar. Vågar inte spänna dem för vagn om de skulle halka och trilla omkull men med pulka efter går det finfint. Maja och Carin.

På väg ut på tur. Från vänter: Kolbakur, Lukka, Teista, Glanna och Lekis

Hittade en gammal julbild på mig i gömmorna i datorn när jag letade en annan bild.

Ha en fortsatt God Jul!

Vi hörs!