Fick avbryta abrupt då min dator heller inte mår bra. Hundarna snodde sladden till datorn och bet av den så jag fick jaga tag i ny sladd vilket visade sig inte vara helt självklart att det fanns. På tal om den incidenten så kan jag berätta att jag får panik av butiker som Media Markt. Jag förstår inte hur man kan se någon tjusning och glädje i att gå in där! Det är tvapparater stora som ett halvt kök som flimmrar och flipprar på hög volym och massa för mig helt obegriplig elektronik. Dammsugare vet jag vad det är, det är ungefär så långt som min elektonikkunskap sträcker sig. Jag hittade knappt ens ut ur butiken. Fick gå in på ytterligare en databutik för att få tag i en sladd och han i kassan berättade hur viktigt det var att det blev rätt, annars kunde datorn brännas sönder. Nu är jag istället livrdd att använda min eftersom jag inte gjort någon back-up på något. Mina bilder.... mina texter.... ångest delux! Jag fick visserligen hjälp att få rätt prylar och inställning men datorn är sig inte lik.

Ja GRynet var jag:

En dag kändes det plötsligt som att Grynet vuxit ur trdgården. Hon åt min tvätt...hon började stånga på folk och fä i sina kalvlekar... hon galopperade runt och tog plats och måtta sparkar mot folk och fä men då på lek.... hon bajsade äckligt kobajs.... Jag försökte fösa ihop henne med Ragnar och valter men Grynet fick koskräck och drog genom elstaketet och drog sönder delar av det. Försökte då passa ihop dem bredvid varann men hon brydde sig inte om dem och Ragnar och Valter leker väldigt hårdhänt med varann. Storleksskillnade var för stor och Grynet har ingen som skulle kunna skydda henne. Rev och slet mig i skallen för en lösning. Ensam kan hon inte gå, hon behöver utlopp för sig energi om den unge hon är. Knytte och Ylle, hennes fårpolare, började flyga som små vantar när Grynet vile leka även om Grynet var försiktig.

Så kom han som en lösning! Lille Leo, av rasen fjällnära, och på agen nästan lika gammal som Grynet. Han har samma typ av uppväxt och är van vid folk, barn, hundar, får, maskiner och gå i grimma. Grynet var först inte förtjust alls. Det man inte ser finns inte var hennes tankesätt.

Men snart så blev de vänner. De ska gå i fårhagen till att börja med och sedan flyttas över till stohagen och parasitbekämpa där. Växelbetar man mellan olika djurslag minskar parasitangreppen avsevärt i hästhagar, det är forskat på. Annars är inälvsparasiter ett gissel och hästarna återsmittas snabbt efter avmaskning och maskarna blir resistenta mot medlen.

Två gossekossor på gåträning.

På promenad

Fjällbäckens Nallebjörn född -10. En riktigt fin kille! Harriet har börjar hjälpa till att rida in honom.

Grisarna fick en badbassäng. Mycket poppis! Här badar Hedda nöjt.

Dagläger med glada 6-åringar. Ida, Goya och Salzatar med dem på en terrängritt.

Busen, Tiger och Brellir efter en skogssväng

När jag saknar fjället kan jag gå ner till stora stenen i hagen. Den här bilden kunde lika gärna vara tagen på fjället, men det är bara en del av stenblocket.

Fixat odlingslådor. Nu växer där broccoli, potatis, lök och morötter.

Årets semesterbild med hundarna. Amy, Kaisa, Penny och Milton i skogen. Rigmor och Mega är hemma med stalltjejerna Julia och Alice.

Familjen Småskrak traskade över vägen så jag fick vackert vänta på min tur. Naturens övergångställe. Så söta små dunbollar! Själv får jag inga dunbollar. Jag gav bort ankhonorna då hanarna bara jagade dem och våldtog dem. Så nu är det lugnt hemma. Jag slapp slå nått hårt i huvudet på dem... Fast de heter fortfarande Anki och Pytte ;)

Trevlig sommar! 

Sommar och semester är vad jag har just nu. Sitter på en veranda till ett hus vid norrlandskusten och njuter av solen och värmen. Det regnar tydligen söderöver men här är det underbart. Kom precis hem från en rask 5 kilometers runda med Amy och min sommarhund Penny. Vi behöver röra på oss. Herregud jag är inte van att sitta stilla så här! Vi stannade halvvägs och hundarna badade. Flög några måsar över oss och vips blev den snart 8-åriga settern 1,5 år igen. Skrek och slängde sig i kopplet och promenaden hemgick i rasande fart och med ständiga voltstarter och galopp.Hon gör så när hon blir upphetsad. Rundar mig och bakom min rygg fattar hon galopp och slänger sig till kopplet tar slut. Jag har gett upp redan när hon var unghund. Ingen ide, bara stå ut och bita ihop. Hon får va sån här. Jag började vår jakthundskarriär med att gåpå skidor på fjället och lät henne dra mig. Hon förstod aldrig att det var skillnad på en fotgående matte utan fortsatte och dra och vi blev båda helt hysteriskt frustrerade av att jämka ihop oss, dvs att hon skulle gå bakom eller vid sidan. Fjällturerna gick åt till vansinniga frustrationer så jag valde att sluta korrigera henne utan försöka njuta av livet och fjället istället. Annars blev jag bara arg. Men man vänjer sig vid allt. Har hittat ett sätt som fungerar trots jag har fler hundar och koppel. Det gäller bara att ha ett högt tempo. Men motion är ju nyttigt. 

Eftersom jag äntligen har tid så hinner jag blogga. Annars är det ont om den tiden. Jag har iallafall äntligen köpt en ny kamera som går att stoppa i fickan och enkelt ta med. Valde en stöt och vattentålig. Min älskade systemkamera har börjat ge upp, men den har varit med om mycket också. När jag enklare kan fota fina bilder och enklare ladda ner till bloggen så kanske jag förhoppningsvis kommer igen. Men här kommer en salig blandning av bilder och dokumentationom vad somhänt sedan sist. De kommer inte i tidsordning utan lite huller om buller.

Jag har blivit mamma igen! Precis lagom när Knytte och Ylle flyttat ut på heltid så föder en tacka ett lamm sominte inte heller är kapabel att ta hand om. Vi försökte tvinga henne att acceptera honom men hon vägrade.

Han heter Ulrik och är med överallt.

På midsommarafton var han med på fest. Här ska vi just åka och Harriet hjälper mer än gärna till.

Knytte och Ylle undersöker lillebror. Annars är de inte så intresserade av annat än hans nappflaska.

Snälla matte jag kan väl få smaka? (lamm kan gå omärkta upp till 12 månader så länge de inte flyttas från gården på något sätt)      

Men som vanliga får är de inte! Här tränarJulia Knytte i något som kan liknas med fotgående/linförighet.

Agility i ridhuset. Ylle övar däcket.

Fredrika tränar in slalom med Knytte.

Å hopp!

Belöning är viktigt för motivationen

Najade har fått en son. 10/6 födde hon Fjällbäckens Nicke Nyfiken.

Men som mer än ofta går det åt skogen... Nicke fick hög feber ochen infektion i kroppen. Troligtvis fickhan den redan i fosterstadiet trodde veterinärerna efter olika prover. Sju dygn på Ultuna och hans värde steg plötsligt till osäljbart. Nicke är här för att stanna.         

Äntligen hemma och en kort lekstund i fölhagen. Lite svårt att hålla alla benen i styr bara.

Skönt med täcke! Det är ju som sagt inget vidare sommarväder där hemma. 

Ulrik hänger ju med överallt. Här är vi på väg till Ultuna för att hämta hem Najade och Nicke.

Eftersom det är sommar är det enklare att vänja in Ulrik med fårflocken. Jag har sagt det förr, jag har världens bästa bagge! Rumpnisse tar hans om sin lille son och låter honom sova i hans famn.

Ulrik och tant Gudrun.

Vi får evakuera trädgården för att få någon matro.

Ragnar och Valter är lyckliga kossor på bete med killhästarna.

Sommarnatt och dimman ligger över djuren på bete.

Grynet, inte heller som andra kalvar... Mega tvättar hennes öron