Vilken vecka! Kör bildberättande. Snabbast så,måste snart ut i stallet igen. Varför förklaras längre ner   .

Tisdag:

liten roadtrip tur och retur Bollstabruk norr om Kramfors för denne lille prins skull. Hittade honom på annons och skulle egentligen inte men mitt hjärta klappade för detta lilla projekt.

En ovanligt arg shetlandsponny vid namn Baloo. Ett "monster". Han kunde inte vara kvar där han var pga att hon som hade honom inte klarade av honom. Han anföll henne med sparkar och bett och jagade ut henne ur hagen. Situationen var akut och jag köpte honom för en symbolisk summa. Av någon konstig anledning kände jag att "den vill jag ha, honom kommer jag gilla". Kan inte förklara varför. Samanta var ett monster när jag köpte henne, nu är hon bästa barnhästen och mitt hjärtegryn. Ida som varlivrädd för händer och skakade när man kom nära henneoch blev stel som en spänd stålfjäder är idag en social och trygg ponny. Jag vill inte säga att jag är någon sorts ponnysarnas Gudinna och slå mig för bröstet att jag är så himla bra. Vet ju fortfarande inte hur vida jag kommer få tillit hos denna gosse och få fason på honom. Men jag tror att jag är rätt bra på små hästar. Hittills har jag inte stött på någon patrull alls. Han har varken visat tendens att jaga, bita eller sparka mig. Men ingen annan har tillträde till hagen! Det är bara jag som får hantera och ha kontakt med honom för jag har en plan för att få ordning på honom och få honom att en dag kliva in i verksamheten. Om vi kommer dit vet jag inte. Men det är målet.

Till min hjälp harjag min fantastiska killflock. Här blir Baloo fostrad och satt på plats. Han hade nog vuxit lite för stor för sin förmåga både mot människor och hästar. Mina grabbar är otroligt tydliga i kroppsspråket och snälla men rättvisa i uppfostarn. Jag är ledaren när jag kliver in i hagen. Det vet alla hästarna. De söker upp mig och flyttar sig för mig. Baloo iaktog de andra första gångerna jag kom in i hagen. Han som varit ett matmonster fick lov att acceptera att jag sitter mitt i höbalen under måltiderna. Skulle han sura får han gå undan. Jag flyttar mig inte! Hittills har han inte surat. Men han är tydlig i sitt kroppsspråk. Inte så att han hotar utan han visar tydligt när han vill vara ifred, han vänder undan huvudet och visar sidan mot mig. Utan att se sur ut. Jag ser det och jag accepterar det. Han ber om att få va ifred och jag lyssnar på honom. Han hotar mig inte med att säga "låt mig va annars åker du på stryk". Jag tror han är ovan att någon ser hans små signaler. Han har nog fått ta till de stora versalerna som första åtgärd och då han det blivit konflikt och han blir osäker och anfall är bästa försvar, och anfall har lyckats. Det är min fria tolkning så här långt. Det är ömsesidig respekt och grundregeln att jag flyttar på dig aldrig någonsin tvärtom. Möts vi på en upptrampad stig i hagen är det du som häst som går åt sidan, inte jag som människa.

Baloo och Nirmar. Jag hoppas han snart kommer leka med de andra killarna. De har hemskt roligt ihop.

Onsdag:

Greta och Hjördis flyttade in. Hämtade mina första grisar i Lindesberg. De är äkta minigrisar knappt 4 månader gamla. Har velat ha minigris i massa år men har inte tyckt jag kunnat ha dem för deras bästa. En ligt mig sa en gris bo i en lagård/stall och ha tillgång att böka och bo med en artfrände. grisar är flockdjur.

Hjördis

Greta

Meja maaaat! Är kär i mina grisar! De är bedårande söta och grisar är både nyfikna, sociala och interligenta.

Hundarna är vansinnigt nyfika och avundsjuka på deras mat.

Första morgonen möttes jag av en tom stia.

tittut! Grisarna frös och hade gömt sig i halmen 

Grannen Uffe kom med en större värmelampa som han hade liggande i stallet.

En vecka gamla kultingar på Klockarsgården. Mamma gris övervakar noga. se men inte röra!

Har bokat en sån här liten skrutt! Leveransklar om några veckor. Längtar svinmycket!

Man smälter ju! Otroligt lik en flodhäst faktiskt.

Duttit! "ja tänkel bi uttällningsgliiis nä ja bi stol!"

Torsdag: Gos med grisar, socialträna Baloo och slappa efter två dagar on road.

Fredag:

Helvets jävla skit - nu igen! Vattenläcka två gånger samma dag! Först blev den lagad, sen toksprack den ännu värre. Upptäckte att jag inte hade något vatten inne och sprang ut med fasa ochmöttes av denna syn. Tacka tusan att trycket försvann när vattnet stack en annan väg!

Inte jättekul att hålla hästar som dricker 6-800 l/dygn, 5 får, 3 getter, två grisar, 7 katter, 4 hundar och 3 kaniner utan vatten. Det är ju inte så man klarar sig med några flaskor från ICA... Det här var tredje gången sedan påsk utan vatten. Tusen tankar som snurrade. För tillfället hatade jag livet på landet och min gård framför allt. Låg vaken och letade ny gård på hemnet. Inte för att jag bara kan lätta och dra men ändå... Eller kan och kan. Kan kan jag väl men det är inte bara ska Gudarna veta. Dumsom jag var tänkte jag att det sista jag vill bli är det magsjuk nu ochdet skulle ju bara fattas som grädde på moset när jag varken kunde spola eller tvätta händerna. Vad händer? Jo stressen slår ut min mage.... skitkul! Och fruktansvärt ironiskt. Men se jag överlevde det med och mina tankar gick till alla de som dött i kolera i världen. Jag visste ju att det var en övergående period även om det var en mardröm medan det pågick. Tack snälla vännerna Val och Anita som kom med dunkar med vatten till djuren!      

Lördag:

Började egentligen redan på fredagkvällen. Jag ringer Skottes matte Anna halv tio på kvällen. Jag är orolig för honom då han är ovanligt trött och ligger mycket. Vi bestämmer att avvakta. Tittade till honom halv två på natten. Uffe trodde han vardöd klockan fem på morgonen när han åkte förbi. Ringer Anna igen på lördag fm. Bestämde att jag ska ringa ut veterinären. Skotte är mycket svag och trött. Anna som själv är mycket sjuk lämnade sjukhuset och kom ut lagom när veterinären kommit. Samtidigt som veterinären var på väg hit och var här hade jag hästspekulanter här. Tack och lov har hästfolk/djurmännskor förståelse för sjuka hästar och såg hur dålig Skotte var. De fick i stort sett sköta sig själva. De fick låna Glanna vid provridningen av Lukka och rida ut på egen hand. Jag kunde inte lämna. Samtidigt var "Röris" här och lagade läckan, tur man kan ha många bollar i luften och vara rationell. Hoppas de inte kände sig allt för övergivna bara och att dde kände att de fick svar på de frågor de hade. Vi hade iofs pratat mycket i telefonen innan. Litade stenhårt påatt Lukka bara genom att vara sig själv charmade dem på bästa sätt. Såklart jag inte vill sälja om jag frågar hjärtat. Men min sjukdomshistoria fick mig att tänka omoch vilja ändra lite. Eller snarare, jag blev livrädd när första läkaren antydde på att jag kunde ha hjärtfel så jag gick hem och slängde ut annonser på Lukka och Kolbakur. Nu löper jag linan ut. Jag vill inte ha turridning. Det är för mycket jobb för liten peng helt enkelt. Dessutom ett för stort ansvar. Jag är inte bekväm med att med nybörjare ut på turer där faktisk vad som helst kan hända. Det är ändå ett stort flyktdjur de sitter på. Det är ett stort ansvar både mot kunder, hästar och mig själv.

Nu ska jag ut och titta till Skotte och natta de i stallet. Ett gäng shettisflickor står också inne inatt. Det är så dåligt väder och de dräktiga skulle ändå in och äta extramat.

Vi hörs!         

Idag blir det bara bilder.

Följde med Alma till Österfärnebo ridhus ikväll där hon var med och tränade på Carin och Maja.

Vackra och snälla Carin! En riktig klippa.

Ansats. Carin hoppar jättefin.

Majas tur. Hon var jätteduktig. Maja kan vara riktigt het och strssig med Alma och hon fungerar mycket bra ihop. I ridhuset med de stora hästarna tror jag Maja blev lite försiktig. Vi får se hur hon kommer vara i fortsättningen.

Jag är så kär i mina små ponnysar! Ingen av de stora kan ens mäta sig känslomässigt med hur mycket jag tycker om dem! Jag känner sån lycka och glädje när de små ponnysarna gör något både med barn och ihop med mig. Att gå en ponnyplutt-promenad ger mycket mer glädje än att rida för mig.

Nöjd tjej och nöjd ponny.

Maja med sin busiga trolluppsyn

Jag tror Rigmors uppfödare Jessica läser bloggen. Den här bilden är till dig. Rigmor 1 år gammal. Inte ofta yrvädret står stilla i profilbild. Jodå hon har svans men hon viftar på den så snabbt att den kom ur bild. Hon är med andra ord inte kuperad   .

Rigmor

  PeGe 1 år

  Brellir

  Morre (korsn varmblod/halvblod)

  Nirmar

  Skotte 26 år gammal

Vi hörs!                

Igår gjorde jag nått som jag aldrig kunnat tänka mig tidigare. Jag gick ut på krogen ensam! Funderade på det hel veckan men gå själv och dessutom bara kunna dricka vatten och cola för att kunna komma hem kändes sådär lockande. Glöm att det går att ta nattbuss hem till mig mig! Går inte ta buss ens överhuvudtaget förutom kl 8 och 17 typ, men då får man ändå gå en bra bit utan gatlysen förstås den mörka årstiden. Kom in från stallet och hundpromenaden strax innan åtta på kvällen. Då hade jag dessutom bara ätit en tallrik fil ochmassa fikabröd under dagen. Hovslagaren Anna och hennes kompis Roger var här och då fikade jag med dem. Roger var gullig och bytte lysrörsarmaturer i stallet då två gått sönder. Jag trodde bara själva lysröret gått sönder med det visade sig att på ena hade glimtändaren smält och börjat brinna!!! Jösses! Stallbrand är det sista man vill ha! Och jag som sov där nyligen också... Hade stallgången tänd vad jag minns. Får försöka byta ut de andra också nu snarast. De är gamla och de nya varianterna har inte glimtändarfunktion. Känns lite säkrare med nya grejer. Sen kom Patrik och då blev det en fika till   . Jag gillar att fika! Tur jag har ett rörligt jobb om dagarna, annars skulle jag bli klotrund   . Inte för att jag är trådsmal men det är faktiskt inget jag eftersträvar heller. Lever hellre gott med några kilo för mycket än späker mig och staffar mig. Fy sånt tråkigt liv! Var så roligt häromdagen när min pappa ringde en tidig förmiddag. "-Vad gör du?" jag:" -Fikar med Ingrid". SEn ringde han lite senare i annat ärende (jo vi har rätt tät kontakt) "- Vad gör du?" "-Fikar med Lena"   .

HUr som helst så var det inte så att jag ljulade runt av lycka att hoppa in i duschen, svida om till finkläder och sminka mig för att åka bil 45 minuter till Gävle och gå in på klubb ensam. Är livrädd att jag skulle bli för trött och yr med det. Hur skulle min hjärna som redan snurrar klara av sån miljö? Var mest sugen på att åka till macken och köpa en påse chips och kolla på lets dance. Som alla andra par, barnfamiljer, ensamma, uttråkade, slutjobbade fredagströtta slitna tråkiga människor   . Hade kontakt med Emilia på fb. Hon tjatade på mig men droppen blev när Helena, min granne, skrev nått om hästarna hade hon koll på. Hästarna klarar sig, det var inte där skon klämde. Det var latmasken, ensamseglaren mm i mig. Framför allt den där latmasken. Men jag skulle djävlar visa dem! Inte sitter jag hemma för att glo på djuren bara! (fast det är himla mysigt och jag gör det mer än gärna!). Men tack Helena att du petade på en öm tå   , utan din kommentar hade jag suttit kvar.Ibland behöver man en spark i achlet rent ut sagt   . Så jag gjorde allt det där till tonerna av en gammal cdskiva med Orups samlingslåtar. 90-talet here I comeback!

Det fick lov att bli en mac donlads på väg in. Nått måste man ju äta, säger hon som älskar Mac Donlads   . Hittade en perfekt p-ficka alldeles vid stortorget. Där ingen annan vågat klämma sig in. Jovars 17 år i Stockholm satte sina spår och kan man fickparkera med hästsläp med häst i är en liten trång lucka inga bekymmer   . Ville gå så kort bit som möjligt när jag skulle hem. Har en fantastisk livlig fantasi som inte alltid är till min fördel. Tog till exempel ut pengar på ICA för några dagar sen. En "skum" kille stod bakom mig och tillade skumt på mig. När jag skulle hoppa in i min bil kom den skumma killen ut till sin skumma bil och tittade skum på mig igen. Jag körde iväg och den skumma killen följde efter mig! Han tänkte råna mig! Preja mig av vägen,skjuta in min bakruta eller däck... Körde som en galning hem över skogen! Har sett alldeles för många kriminalserier   . Stackars kille, lyckligt ovetande dock, svängde säkert åt annat håll i första rondellen och någon annan hamnade bakom mig....

Det är som de där älgarna som jag är övertygad om kommer katatesparka ner just mig när jag är ute och rider. Eller hur?   

KOm fram till gayklubben vid 23 snåret. Heldött typ. Umgicks en stund med Emilia och hennes 18-åriga kompisar men gick sen till baren för barhäng och ett glas vatten. Jag ville inte limma på dem hela kvällen. De är jättegulliga och snälla men syfte att träffa folk sjunker ju drastiskt att som snart 40-åring sitta i ett tonårsgäng. Tror att de har roligare utan tant Johanna också så det är nog högst ömsesidigt. Nu gick jag inte ut med syftet att träffa någon varken för förhållande eller ragg för kul för stunden. Alldeles för kompilcerat med engångsligg. Nä inte min grej. Jag är för bekväm och ointresserad. Jag ville spara min chipspåse till ikväll istället. Ut och se folk. Prata lite med människor.Hade inga förhoppningar och från början var det rent ut sagt skittråkigt. Jag är inte den heller som går framoch säger hejoch börjar prata. Nog för att prata är min grej men jag är livrädd att nån ska tro jag stöter på dem. Jag är otroligt långsam på att bli kär och knappt ens intresserad av någon. Jag kan inte spana in någon på krogen och gå och slå klorna i. Det funkar bara inte för för mig. Ville absolut inte ha med någon hem! Jag vill vakna ensam och toffla ut i djuren i lugn och ro utan att va värdinna och sen skjutsa nån hem... Sån grej får komma när den dagen kommer. Inte efter ett krogragg. Präktig? Kalla det vad ni vill, det intresserar mig inte. Eftersom jag tar lång tid på mig att bli intresserad och ev kär så känner jag mig väldigt ofta pressad av den andra och slår bakut. Det får inte gå för fort! Då tvärvänder jag och springer åt motsatt håll. Rätt ofta otrevligt dessutom. Jag kan inte riktigt hantera det snyggt när jag känner mig pressad. Många har så himla bråttom!

Om jag träffade några pratsamma? Ja det gjorde jag. Jag upplevde att folk var snälla och på nått sätt mer omhändertagande än på andra klubbar. Där stod jag ensam och hände vid ett bord och smuttade på mitt vatten (fast det kunde varit en GT). Några hälsade och presenterade sig och vi småpratade en stund. Det kom nya osv. Vet inte, någon kanske var nyfiken bara för att det är jag men det bryr jag mig inte så mycket om. Syftet var heller inte att hitta vänner för livet och ventilera känslor, tankar och bekymmer med dem   . Men nästa gång har jag förhoppningsvis några att hälsa på och som till ochmed en fegfis som jag kan gå fram och prata med.

Det gick förvånandsvärt bra att va nykter. Ändå några som höll sig på normal alkoholkonsumtion. Lite beusad gör ju inget. Men drägg, nejtack. Det har jag inte tålamod ens som onykter. Konstigt att jag aldrig hamnat i krogslagsmål. Jag med mitt humör och dåliga tålamod med fulla drägg som hänger på mig. Nu tror jag ålder och visdomen har lugnat ner mig även om jag har otroligt mycket åsikter och inte räds att uttrycka dem. Polis skulle jag adrig kunna bli, skulle inte stå ut med fulla dryga människor.

Idag ska jag bara ta det lugnt. Hade astma inatt.Är förkyld och får förkylningsastma ibland liksom om jag anstänger mig (springer, åker skidor, skrattar mycket). Vet inte om det var lite för mycket för mig trots allt igår. Inatt vaknade jag flera gånger och hade svårt att få luft. Rotade reda på min bricanyl i morse och PUFF så kunde jag somna om någon timma till. Fantastiska svenska sjukvården har missat mina provsvar igen. Sist fick jag efterlysa dem! Skulle fått var på nya prover i tisdags. Har inte hört ett ljud.

Vi hörs!

De senaste dagarna har varit fulla av ponnyaktiviteter. Underbart att äntligen kunna ta ut dem på vägarna igen och aktivera dem! Men såg just på nyheterna och på söndag blir det snö.... och med snö hala isiga vägar igen. Tröstlöst! Nu är jag skitless på vinter! Tycker normalt sett om vintern men nu vill jag komma igång med alla aktiviteter på riktigt.

Grannflickan Alma 9 år har påsklov och tillbringat många timmar med mig och hästarna. Tror vi är lika glada allihop för det. Visst kan jag göra saker med ponnysarna som att gå promenader, tömköra eller köra med vagn och löshoppa men det är något speciellt som händer i deras ögon när det kommer barn. När Alma ridit Maja och vi släppte ut henne i hagen igen fick Samanta syn på Alma och gnäggade av förtjusning. Det var bara gå in och hämta Samantas grimma och göra både ponny och barn lyckliga. Jag blev alldeles varm i hjärtat av Samantas gnäggning. Hon är less på att gå i hagen och drälla. Jag har lovat henne att snart kommer barnen, men inga barn.... (framskjutet pga vinterväglag och min hälsa). Hon har då och då pratat med mig och frågat med en gnäggning när jag gått förbi deras ligghall, jag hör på rösten att det är hon. När hon fick se Alma blev hon överlycklig! Äntligen ett barn, glöm för bövelen inte mig, tycktes hon säga.

Alma och Maja ute på lång ridtur med mig och Tiger, även Carin och Lukka har blivit ridna av Alma på långturer.

Lycklig Samanta som lyckades övertala oss att få komma ut. Egentligen skulle vi ut på ridtur med Almas mamma Helena men hon kom just som vi var påväg ut. Almas bror var ocksåmed så vi började med att gå en sväng först med ponnysarna.

Albin är inte främmande att hålla på med hästar! Jag frågade honom om inte han ville följa med på turen med oss och inte bangade han inte   . Han hängde med på en tvåtimmars ritt på Lukka. Här går han med Ida.

Alma kommer hjälpa mig att rida in Ida och Piggelin. Ida som upplevde människor som skräckfulla när jag köpte henne för 1½ år sedan. Hon skakade när man höll på med henne och skyggade undan för sadel och sele, livrädd för händer.Varför kan ni räkna ut själva   Vad jag anser om sådan hästhantering behöver jag inte gå in på       . Det har tagit tid och fått tag den tid hon behövt. Tyvärr har livet i hagen gett henne mer kroppsvolym än hon behöver men det kommer ju kunna ändras på iom att hon blir arbetsbar och kan motioneras. Hon har mognat i sin takt och vi har jobbat på tillit och jag har gett kärlek. Idag är hon en utav de mest kontaktsökande i hagen och trygg i hanteringen, skyggar inte för sadel och är helt trygg när Alma kliver upp på henne. Ida travar under ryttare och övar på skänkeltryck och bryr sig inte om att Alma "sprattlar" på hennes rygg (vi övar hennes tolerans med obalancerad ryttare). Nu ska vi börja öva att Alma kliver upp från marken, hittills har hon haft pall eller lyfthjälp.

Tjolahoppla! Samanta i galopp.

Lycka!

Idag var bbåde Felicia och Alma här. Sessan (bild) var lite unghästbråkig och vild på promenaden så jag tog över henne och Felicia och Alma fick hjälpas åt med inridningen som Idas lärare. Bra samarbetsövning: Alma skänklade och smackade samtidigt som Felicia började springa och sen sakta av ihop när Alma "proade" och satte sig i sadeln. Sessan var egentligen inte dum, bara full i bus och överslagslycklig. Sötast i stallet iaf!

Tömkörningsträning med Jazzo. Tjejerna fick öva styrningar och lite lätt presitionskörning/ridning. Svårt för mig att avgöra hur väl inridna shettisarna är. Samanta är inte helt säker på skänkeltryck så Alma fick jobba med vikthjälper i samspel med skänkel och tygeltag för att flytta Samanta hjälpligt från ena vägrenen tilden andra. Men övning gav färdighet! Innan man kör med vagn måste man veta att man kan hantera hästen. Som jag förklarade för Felicia, man måste kunna flytta hästen och hålla den på rakt spår när man möter bilar t.ex vagnen ska få plats utan att gå i diket så det gäller att kunna stryra med små marginaler. Att bara köra rakt fram är sällan ett problem så länge hästen inte börjar strula. Men då har man inte många chanser att göra rätt så det gäller att kunna hålla ordning på tömmar, vagnshjul och pisk. Det är svårare än det ser ut. Felicia varjätteduktig för att vara första gången! Så kul att ha tjejerna här.

Flytta för skänkel är inget självklart utan nått som måste läras in som allt annat. Små hästar rids oftast av små okunniga barn. Kul med Alma som både är ung och intresserad och vill både lära sig och hästen. 

Härom kvällen gjorde jag i ordning ridladan till ligghall till grabbarna. Använder den ändå inte som ridhus och hästarna har bättre nytta av en ligghall. De blev överlyckliga och busade runt och hade fnatt i halmen!

Nu har även Sarv flyttat från mamma och in i killflocken. Tuff liten kille! Han och PeGe återfann varann snabbt och busar i stort sett hela dagarna. Mamma Cleo tog flytten med ro, hon var nog lite less på sin illbattiga son. Idag kände de dock lukten från varann när hon var utanför deras ligghall för omvårdnad och borstning och började gnägga.

Mamma!!?   

Vi hörs!          

Trots att påsken inte alls blev som jag hade tänkt och planerat har jag haft en underbar helg. Planen var att åka till Duved. Ha en långhelg och träffa vänner, åka slalom och återuppleva det liv som jag levde där för 4 år sedan. Det var många skäl att jag aldrig åkte. Ett utav dem var hälsan såklart, det kändes jobbigt att köra 7 timmar enkel väg och komma upp som ett vrak. Är fortfarande yr och livrädd att ta ut mig. Skulle kännas helt misslyckat och komma upp och behöva ligga och vila.... Sen skulle stallkatten Doris då ungar och som den ansvarsfulla ägare jag är har jag svårt att lämna dem vid ett sånt tillfälle. Även om det skulle vara många som skulle se till stall och djur så kan en förlossningskomplikation ske fort och även en katt kan behöva hjälp. Enligt prognosen på yr skulle det vara strålande sol här hemma och snö åtminstone på söndagen i Duved (nu tror jag aldrig det blev nån snö),jag känner mig rätt mätt på vinter. Så jag är inte roligare än att jag stannar hemma på min gård. När jag så har chansen att komma iväg har jag helt enkelt ingen lust   . Men det kommer fler tillfällen. Tur i oturen eller hur jag ska säga så hann jag inte åka ifrån gården innan vattenpumpen började tjorva. Har fått stänga av vattnet efter varje gång jag använt det för att förhindra att pumpen går sönder. Nu är den dock fixad igen.

I två dygn blödde Doris ur vagina och var orolig. Så på påskafton födde hon en unge tillslut. En dödfödd missbildad unge med tarmarna utanför kroppen och klumpfot. Jag tog bort den och flyttade ut i stallet och sov i fikarummet med henne om det skulle komma fler och som stöd och närhet. Det blev inga fler ungar och det var lika väl det. räckte att se den som kom! Doris mår bra igen och kommer kastreras inom kort. Hon har haft en kull innan och jag vill inte ha fler missfoster. Tycker det räcker även för Doris.

Åt påskmiddag med familjen Blanck och visst finna det hondjävular   

En annorlunda variant av "mannen som talar med hundar" Mina ocivilserade busar var eld och lågor över att vara bortbjudna och gjorde sitt bästa för att ställa allt i oordning. Men vi hade fantastiskt trevlig.

Gullungen Harriet

Men vad hände med snälla väna Amy?

En utav dagarna hade mellansvenska skog en skogsdag där de bla visade skogsarbete med häst. Karin Björkman hade skrivit på Årsunda hästklubbs fb-grupp att andra hästägare var välkomna dit med häst och ta tillfället i akt att träna sin häst och ev prova någon övning. Jag åkte dit med rutinerade Jazzo 20 år och unga illbattingen Nalle 3 år. Jag var den enda utomstående som tagit tillfället i akt. Varför ingen annan? Jättetrevligt ordnat med grill och uppvisningar. Jag hade tänkt åka, eller snare rida då det inte var längre bort,med Tiger som faktiskt är ett kallblod och arbetshäst. Men Nalle behöver komma ut i verkligheten och lära sig uppföra sig. Nu skötte han sig exemplariskt, har nog hänt mycket i hans huvud på några månader. Kul för Jazzo att komma ut lite också. Ponnyarna har haft lång vinter utan jobb eftersom de går oskodda och vägarna varit hala. Men jag fick blodad tand. Nu ska jag sätta igång med inkörning med Tiger så vi kan jobba i skogen vi med   Nästa år kan Tiger få följa med och prova lite redskap.      

Jazzo var lite imponerad av de stora hästarna och de stora funderade först över vems föl som kommit lös   

Förväntansfulla småkillar

"-Psst tror du de bjuder på nått?"

Mera korvbröd tack!

Karin och hennes vackra 3-åring

Duktiga Nalle och Jazzo! Fördel att vara liten: man får plats dit andra hästar inte kan gå. Här är de med och grillar korv. Som en klok hästkarl sa "En bra häst blir ingen bra häst i hagen", de måste ut i miljöer och tränas.

Har fortsatt inridningen med Skorpan. Här är det tömkörning på schemat. Har en helt fantastiskt klok och arbetsvillig dam! Snart borde jag kunna rida henne korta sträckor. Hon är styrbar men behöver öva ett tag till från marken och träna på skänkeltryck.

Brellir är däremot inne i en busfas. Han har varit oförskämt timid och enkel hela sin uppväxt men nu har han fått turbo i rumpan. Blir en pigg häst när han blir klar. Men han är orädd och trygg ute även när han går ensam. Behöver dock öva mer på promenader innan jag törs tömköra honom utanför en inhängnad. Det är ju trots allt minst 350 kg muskelmassa som sätter iväg om om han vill.Då har man inte mycket att tycka till om   .  Jag villundersöka deras munhåla innan jag sätter in bett i munnen på dem för att inte vargtänderna ska ge upphov till obehag. Men jag tror  att ett bett har föga funktion på en unghäst som vill dra iväg. Jag tror de drar nog oavsett bara det att med ett bett skapar det obehag och dåliga erfarenheter i munnen på dem. Därför tömkör jag alltid i grimman i början tills hästen lärt sig att lyssna och succesivt fäster tömmen i bettet. Ja vill ha en häst som lyssnar på mig och inte på mina tyglar bara och stretar emot.  

Lilla Maja har fått börja komma igång. En söt och glad liten fjompa som försökte vända och smita hem när hon travade.Liten busa, försöka duger ju   

Mycket nöjd Maja efter tömkörningspromenaden. Nu längtar vi efter isfria vägar! Törs inte sätta dem för vagn utan isfria vägar,är alldels för rädd att de ska halka och trilla med vagnen.

Vi Hörs!