Det är för det mesta fantastiskt roligt att blogga. Jag har gjort det i snart 10 år. DEt har blivit en del av det jag gör, en del av mig. Från början gjorde jag det för att berätta med bilder och ord om min vardag för vänner och familj 60-80 mil bort. Det var innan facebook och instagram och ett tag var det poppis att ha hemsida och blogg. Faktiskt så har jag fått vänner från den här tiden. Det är jätteroligt. Vänner som jag numera "umgås" med över fb men det känns som vi känner varann för vi har hängt i så länge i varandras liv trots att vi aldrig träffats på riktigt. Lite skumt egentligen. Jag skulle gärna, men tiden räcker inte till för allt.

Det jag har lärt mig av dessa år är att det är väldigt svårt att egentligen förmedla rätt innebörd i en text. Därför att läsaren tolkar efter eget huvud, erfarenheter och sinne. En vän långt tillbaka sa till mig att i en text, för att fånga läsaren, ska man ta i lite åt alla håll. Min erfarenhet säger mig att det ska man inte! Det finns inte utrymme för utsvävningar om man inte vill få pisk på fingrarna. Jag har provat för många år sedan. Det gick åt helskotta och massa pisk.Vad det handlade om är helt oväsentligt idag.

Men hur man 'än vrider och vänder så finns det alltid de som gör egna tolkningar. Ibland vill folk göra egna tolkningar för att provocera eller hitta sin del i texten där jag skrivit just åt dem. Texten, ordet och meningen är riktat till dem. Det tänkte jag prata om idag. Jag är fullständigt medveten om att det finns någon som kommer känna igen sig och känna sig uthängd. Men allvarligt talat, jag bryr mig mindre om det. För att inte säga jag skiter i det. Därför att min dag blev helt förstörd idag av ett enda samtal från en person som läst mitt förra blogginlägg och utsett sig som min drömkvinna. Miss Right hade bestämt att hon var det jag sökte.

Vet ni, för att tala klarttext: Jag är sjukt jävla less på folk som skriver, ringer eller smsar mig och berättar om hur enastående jag är. Hur de suktat efter mig sen jag var med i tv. Hur jag är den de söker och hur fantastisk jag är och hur förälskade de blev. Jag har fått mängder av den typen av brev under dessa år. De står mig upp i halsen precis allihop. Nej jag blir inte ens smickrad. Vet ni varför? Jo därför att det alla dessa beundrarinnor (förvisso en och annan sällsynt man med) glömmer bort är att jag har inte en jävla aning om vem den andra är: Man ska vara två för en tango! Men somliga är så upptagna med att smickra och berätta om hur de känner att jag kan sitta med fyra handskrivna sidor ur ett brev utan ett ord om vem de är. Varför skulle jag svara på ett sådant brev? Jag vet vem jag är. Jag ser mig i speglen varje dag, flera gånger om dagen. Som jag skämtsamt sa till en kompis idag: "Det är fan jobbigt att vara snygg! Lyckliga äro de fula!" 

Idag ringde en kvinna mig och började med att presentera sig och berätta att hon var ute och letade efter mig. Jaha? Det visade sig bokstavligt letade för hon hade åkt från en stad till Trogsta där jag bodde förut, till för ungefär ganska precis tre år sedan.... Det gick alltså omkring en människa som jag överhuvudtaget aldrig sett, träffat eller hört talas om och letade efter mig och utsett sig till min drömkvinna. Ursäkta mig men jag vill:

1. Vara aktivt deltagande i VEM och NÄR jag ska dejta!

2. Bestämma OM och NÄR och AV VEM jag vill ha besök!

Jag hatar oväntat besök! Jag avskyr när det poppar upp någon som gubben i lådan när jag inte är informerad och det är kollat om det passar. Allrahelst av folk jag inte känner. Okay en snabb fråga eller lämna åter nått, men någon som förväntar sig tid att umgås. Jag kreverar. Jag har alldeles för mycket kontrollbehov, för mycket att göra och ursäkta men det passar inte jämt! 

Den här människan hade läst mitt förra blogginlägg och tolkade som säkert många andra att jag är en olycklig liten fågel i en bur som bara drömmer om att träffa den rätta. Nu är det så här att hade jag velat och lagt manken till så hade jag kunnat varit gift och skild och gift igen i många svängar i mitt liv. I det stora hela har jag det oförskämt bra. Jag trivs med mitt liv. Jag gillar att slippa anpassa mig efter någon annan, slippa tjafs om vardagsbestyr och jag är både för lat och bekväm för att ut och dejta. Därför passade bondekonceptet mig. Nu blev det ju ingen större utdelning efter det men ibland måste man ju testa.Även om jag erkänner så här fem år senare att jag anmälde mig själv hösten -10, ungefär nu faktiskt, för att jag var asförbannad, kränk, dumpad och sårad. Punkt.

Den här kvinnan som ringde har som jag skrev utsett sig till att hon är det jag söker. Nästan frestande att säga att tillåt mig att le. Men det är inget att le åt. Det är inte roligt eller smickrande någonstans. Det är ett jävla övertramp! Det är precis vad det är. Som att jag inte skulle ha något eget att säga till om.   

Den här torsdagskvällen blev förstörd. I min kropp drogs varningsklockan igång. Det här, att åka iväg random och leta efter mig är inte ett sunt beteende. Man gör inte så. Det är inte romantiskt. Vad hade denna kvinna gjort om jag hade bott där och redan haft en dejt på gården? Huset fullt med folk? Jag är sällan ensam, dag som kväll och jag har min vakthund.

Jag stod på ICA när hon ringde. Jag hade ingen lust att dra igång värsta utläggen där. Innan jag hunnit de 8 km hem hade samtaet spritt sig i den lilla byn. That,s the way it is. Livet på landet. Jag har som oftast svårt att vara oartig och snoppa av någon så där direkt i ett samtal. Dessutom, jag lovar trots att jag borde vara luttrad vid det här laget, att man blir rätt överrumplad när någon ringer och säger att de letar efter efter en även om varningsklockan slår igång.

De där varningsklockorna ja. Jag har tagit emot sexsamtal, sexsms, haft ett antal stalkers efter mig, telefonsamtal där någon ville döda mig och "få mig fixad", jag har haft manliga galningar här både en två och fem gånger som letat efter mig för att slå mig, fixa mig, döda mig whatever. Förstår ni nu att jag hatar när det poppar upp någon utan min vetskap! Det är inte för intet jag har fem hundar! Jag har en ren vakthund. Jag vet att hon inte bangar, jag litar på henne till 100%. Härom veckan då det var rally satt jag i gräset med henne bredvid mig. Bakom min rygg går två män. Lite för nära för hunden som skyddar sin matte som i och med att jag sitter ner har satt mig i en, ur hundars perspektiv, oskyddad ställning. En skadad/ sovande/ liggande flockmedlem skyddas alltid. "BAFF" och hunden gjorde ett studs bredvid mig. Direkt översatt: Back off!

Ikväll hade jag henne med mig var jag än gick. En kniv i fickan och jag lyssnade efter varje bil. Ringde mina vänner och informerade. De satte mig på sin jourlista. Huvudvärk och händerna var vita. Överreaktion? Nej knappast. Bara ett signalsystem som säger till mig att skydda mig. Jag har så många anledningar för att det här händer i mig. Tack så jävla mycket för det!

Tillslut måste jag tillägga att jag förstår inte ni som säger att ni inte vet hur ni ska få kontakt. Har ni sett de gula plåtlådorna som brukar finnas utanför matbutiker och lite överallt på stan? De kallas postlådor. Man tar ett papper, skriver och stoppar i kuvert, slickar på ett frimärke och lägger i en gul låda. Eller man lämnar ett meddelande på bloggen med sin MAILADRESS inte telefonnummer för jag ringer inte upp nån jag inte vet vem det är! Kalla det sjukligt misstänksamt men jag har mina skäl. Har man tur, på vinst eller förlust i livets lotteri, så kanske man får ett mailsvar om mottagaren anser det intressant, har tid eller lust. Jag är inte desperat för att jag gruppdejtade där i tv för mer än fyra år sedan. SEn om det blir någon kontakt så innebär det inte att vi ska träffas pronto bara för att den som skriver har hästlängders försprång med att veta vem jag är. Såna har jag träffat på tröttsamt många gånger. Hinner knappt skriva svar på hej så ska vi dejta på fik. Nog för att jag gillar kaffe och gobit men inte med vem som helst.

Nog om detta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...