Jag har haft undulater i stort sett hela mitt liv. Älskar dem! Så vackra och söta, ingen är den andra lik. Många tycker de låter illa. Jag gillar deras kvitter och kraxande. Störs inte ett dugg av dem. Härom natten somnande jag på soffan och vaknade på morgonkulan som vanligt trots att buren tillfälligt placerats alldeles intill gaveln på soffan där jag hade huvudet. I alla år har jag drömt om en stor voljär åt fåglarna. En önskan som nu blivit sann!

Buren är 2.40x1.15 stor.

På botten bor marsvinen.

Ett fast lekträd med massa härliga grenar att gnaga på.

Och ett mysigt "vildträd" med grenar som gungar och kräver precition att landa på.

Här ser man hur små de blir i stora buren.

Hela rummet blev ett djurrrum. Till vänster voljären, rakt fram en box åt Totte och Svante och sedan är det tänkt som valpbox för tik med valpar, den smala boxen är förråd för spån, kattsand, smådjursmat mm. Tunnorna innehåller hund- och kattmat, katternas potta och matplats fick flytta tillbaka igen och från grinden kommer man ut i köket så djuren har god kontakt med hemmets hjärta. Kortet är taget från vardagsrummet. Dörren får vara kvar, kan vara skönt att stänga när pippisarna har körövning och jag vill vila eller titta på tv/film. Så otroligt nöjd och lycklig! Skönt att ha djuren samlade på ett och samma ställe. Underlättar städningen om inte annat. SEn blev det så himla snyggt! Inget kojbygge här inte som Patrik säger som byggt det åt mig. 

Jag kom på att de har inga namn. Brukar kalla dem för LIlla Blå och LIlla Gul och Lilla Grön. Fast nu är de några fler i flocken. Undulater är flockdjur. Ju fler desto bättre.

Kaisa och Rufus. Han börjar bli lite skruttig Rufus. Får se hur länge han hänger med. Har ingen aning om åldern men veterinären gissade då på 5-8 år och det är två år sedan. Jag gissar på över 10. Eller också har åren som vildkatt tärt på honom och fått honom att åldras i förväg. hUr som helst kan jag lova att hans sista år i livet kommer vara hans lyckligaste. Han sover i sängen, nästan uteslutande innekatt, får god mat och kärlek och i stallet bor hans familj som han ibland går ut och hälsar på. Men han trivs bäst inne i lugn och ro.

Fler som är lyckliga är ponnyerna som gått gått i grushage hela sommaren och nu blivit släppta på höstbete då gräset inte är så näringsrikt och insekterna avklingat. Najade v.d rijsdrecht

Vilda

Sessan  

Nöjd, glad och lycklig!

Avslutar med en bild på Amy. Min 9 åriga engelska setter. Hon är som hon blev. Tyckte att altanräcket är väl en bra plats att stå på. Eller? Älskar henne gränslöst!

Vi hörs!   

Visst är de vackra? Gänget har siesta.

 

Lisa H

3 oktober 2015 18:23

Så mysigt med fåglar och de är så smarta, inget ont om de andra små liven :)

Johanna Nordin

11 oktober 2015 21:30

Älskar mina pippilater, drömmer om en grå Jako men det låter jag vara en dröm tror jag. Är samtidigt lite rädd för stora fåglar så jag nöjer mig med undulaterna. Skönt nu när de kan flyga och leva mer normalt.

 

Ann

5 oktober 2015 08:25

Hej Johanna!
Vilka härliga bilder☺️ Det är så skönt att du lever för djuren,de ser ut att ha det hur bra som helst och det ser jätte härligt ut😉 Och inte minst bilden på dig,du ser ut att trivas som fisken i vattnet. Det är roligt att följa dig och din djur på bloggen😊 Kram Ann

Johanna Nordin

11 oktober 2015 21:27

Ja ibland har de det nog bättre än matte sin ;) Ibland blir det nudlar eller mackor till middag, men de ska ha sin ordentligt utan slarv. Försöker ordna så de får leva så naturligt som möjligt, då mår jag också bra.
kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...