Vilken vecka! Kör bildberättande. Snabbast så,måste snart ut i stallet igen. Varför förklaras längre ner   .

Tisdag:

liten roadtrip tur och retur Bollstabruk norr om Kramfors för denne lille prins skull. Hittade honom på annons och skulle egentligen inte men mitt hjärta klappade för detta lilla projekt.

En ovanligt arg shetlandsponny vid namn Baloo. Ett "monster". Han kunde inte vara kvar där han var pga att hon som hade honom inte klarade av honom. Han anföll henne med sparkar och bett och jagade ut henne ur hagen. Situationen var akut och jag köpte honom för en symbolisk summa. Av någon konstig anledning kände jag att "den vill jag ha, honom kommer jag gilla". Kan inte förklara varför. Samanta var ett monster när jag köpte henne, nu är hon bästa barnhästen och mitt hjärtegryn. Ida som varlivrädd för händer och skakade när man kom nära henneoch blev stel som en spänd stålfjäder är idag en social och trygg ponny. Jag vill inte säga att jag är någon sorts ponnysarnas Gudinna och slå mig för bröstet att jag är så himla bra. Vet ju fortfarande inte hur vida jag kommer få tillit hos denna gosse och få fason på honom. Men jag tror att jag är rätt bra på små hästar. Hittills har jag inte stött på någon patrull alls. Han har varken visat tendens att jaga, bita eller sparka mig. Men ingen annan har tillträde till hagen! Det är bara jag som får hantera och ha kontakt med honom för jag har en plan för att få ordning på honom och få honom att en dag kliva in i verksamheten. Om vi kommer dit vet jag inte. Men det är målet.

Till min hjälp harjag min fantastiska killflock. Här blir Baloo fostrad och satt på plats. Han hade nog vuxit lite för stor för sin förmåga både mot människor och hästar. Mina grabbar är otroligt tydliga i kroppsspråket och snälla men rättvisa i uppfostarn. Jag är ledaren när jag kliver in i hagen. Det vet alla hästarna. De söker upp mig och flyttar sig för mig. Baloo iaktog de andra första gångerna jag kom in i hagen. Han som varit ett matmonster fick lov att acceptera att jag sitter mitt i höbalen under måltiderna. Skulle han sura får han gå undan. Jag flyttar mig inte! Hittills har han inte surat. Men han är tydlig i sitt kroppsspråk. Inte så att han hotar utan han visar tydligt när han vill vara ifred, han vänder undan huvudet och visar sidan mot mig. Utan att se sur ut. Jag ser det och jag accepterar det. Han ber om att få va ifred och jag lyssnar på honom. Han hotar mig inte med att säga "låt mig va annars åker du på stryk". Jag tror han är ovan att någon ser hans små signaler. Han har nog fått ta till de stora versalerna som första åtgärd och då han det blivit konflikt och han blir osäker och anfall är bästa försvar, och anfall har lyckats. Det är min fria tolkning så här långt. Det är ömsesidig respekt och grundregeln att jag flyttar på dig aldrig någonsin tvärtom. Möts vi på en upptrampad stig i hagen är det du som häst som går åt sidan, inte jag som människa.

Baloo och Nirmar. Jag hoppas han snart kommer leka med de andra killarna. De har hemskt roligt ihop.

Onsdag:

Greta och Hjördis flyttade in. Hämtade mina första grisar i Lindesberg. De är äkta minigrisar knappt 4 månader gamla. Har velat ha minigris i massa år men har inte tyckt jag kunnat ha dem för deras bästa. En ligt mig sa en gris bo i en lagård/stall och ha tillgång att böka och bo med en artfrände. grisar är flockdjur.

Hjördis

Greta

Meja maaaat! Är kär i mina grisar! De är bedårande söta och grisar är både nyfikna, sociala och interligenta.

Hundarna är vansinnigt nyfika och avundsjuka på deras mat.

Första morgonen möttes jag av en tom stia.

tittut! Grisarna frös och hade gömt sig i halmen 

Grannen Uffe kom med en större värmelampa som han hade liggande i stallet.

En vecka gamla kultingar på Klockarsgården. Mamma gris övervakar noga. se men inte röra!

Har bokat en sån här liten skrutt! Leveransklar om några veckor. Längtar svinmycket!

Man smälter ju! Otroligt lik en flodhäst faktiskt.

Duttit! "ja tänkel bi uttällningsgliiis nä ja bi stol!"

Torsdag: Gos med grisar, socialträna Baloo och slappa efter två dagar on road.

Fredag:

Helvets jävla skit - nu igen! Vattenläcka två gånger samma dag! Först blev den lagad, sen toksprack den ännu värre. Upptäckte att jag inte hade något vatten inne och sprang ut med fasa ochmöttes av denna syn. Tacka tusan att trycket försvann när vattnet stack en annan väg!

Inte jättekul att hålla hästar som dricker 6-800 l/dygn, 5 får, 3 getter, två grisar, 7 katter, 4 hundar och 3 kaniner utan vatten. Det är ju inte så man klarar sig med några flaskor från ICA... Det här var tredje gången sedan påsk utan vatten. Tusen tankar som snurrade. För tillfället hatade jag livet på landet och min gård framför allt. Låg vaken och letade ny gård på hemnet. Inte för att jag bara kan lätta och dra men ändå... Eller kan och kan. Kan kan jag väl men det är inte bara ska Gudarna veta. Dumsom jag var tänkte jag att det sista jag vill bli är det magsjuk nu ochdet skulle ju bara fattas som grädde på moset när jag varken kunde spola eller tvätta händerna. Vad händer? Jo stressen slår ut min mage.... skitkul! Och fruktansvärt ironiskt. Men se jag överlevde det med och mina tankar gick till alla de som dött i kolera i världen. Jag visste ju att det var en övergående period även om det var en mardröm medan det pågick. Tack snälla vännerna Val och Anita som kom med dunkar med vatten till djuren!      

Lördag:

Började egentligen redan på fredagkvällen. Jag ringer Skottes matte Anna halv tio på kvällen. Jag är orolig för honom då han är ovanligt trött och ligger mycket. Vi bestämmer att avvakta. Tittade till honom halv två på natten. Uffe trodde han vardöd klockan fem på morgonen när han åkte förbi. Ringer Anna igen på lördag fm. Bestämde att jag ska ringa ut veterinären. Skotte är mycket svag och trött. Anna som själv är mycket sjuk lämnade sjukhuset och kom ut lagom när veterinären kommit. Samtidigt som veterinären var på väg hit och var här hade jag hästspekulanter här. Tack och lov har hästfolk/djurmännskor förståelse för sjuka hästar och såg hur dålig Skotte var. De fick i stort sett sköta sig själva. De fick låna Glanna vid provridningen av Lukka och rida ut på egen hand. Jag kunde inte lämna. Samtidigt var "Röris" här och lagade läckan, tur man kan ha många bollar i luften och vara rationell. Hoppas de inte kände sig allt för övergivna bara och att dde kände att de fick svar på de frågor de hade. Vi hade iofs pratat mycket i telefonen innan. Litade stenhårt påatt Lukka bara genom att vara sig själv charmade dem på bästa sätt. Såklart jag inte vill sälja om jag frågar hjärtat. Men min sjukdomshistoria fick mig att tänka omoch vilja ändra lite. Eller snarare, jag blev livrädd när första läkaren antydde på att jag kunde ha hjärtfel så jag gick hem och slängde ut annonser på Lukka och Kolbakur. Nu löper jag linan ut. Jag vill inte ha turridning. Det är för mycket jobb för liten peng helt enkelt. Dessutom ett för stort ansvar. Jag är inte bekväm med att med nybörjare ut på turer där faktisk vad som helst kan hända. Det är ändå ett stort flyktdjur de sitter på. Det är ett stort ansvar både mot kunder, hästar och mig själv.

Nu ska jag ut och titta till Skotte och natta de i stallet. Ett gäng shettisflickor står också inne inatt. Det är så dåligt väder och de dräktiga skulle ändå in och äta extramat.

Vi hörs!         

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...