Igår gjorde jag något som jag själv kritiserat. Jag gjorde en lista på vänlistan på min facebook. Valde vilka som får se mina privata statusar. Det är flera anledningar till det. Egentligen är det mot mina principer och min syn på vänskap. För de vänner jag har är människor som jag vill ha kontakt med för att det tillfört mig något. Har du testat att skicka en vänförfrågan så kanske du insett att jag är rätt restriktiv  med vem jag släpper in. Nu har jag valt att lägga mycket offentligt på senare månader. Tyckte det var synd att föräldrar till barn som rider inte kan läsa om ponnierna och ridningen. Jag har visserligen en egen sida som heter Fjällbäckens häst- och ponnygård, men jag har insett att folk söker på mig och inte på företaget. Men här kommer kruxet in.  Jag har svårt att neka någon jag träffar regelbundet en fbvänskap. Men jag vill ha ett privatliv. Vill inte gå på ICA i Årsunda och folk jag möter vet en massa om mig. För att sluta skriva kan jag inte, det vore ett känslosamt helgerån. Men jag vill inte att mina känslor, tankar och funderingar eller för den delen allt som händer ska nå ut till alla. Jag inser också att det finns fbvänner som gjort så mot mig. Det finns de som aldrig skriver något men gärna går in och läser på andras.

Ibland funderar jag på om en del tror, att bara för att jag var öppen med både sökandet efter kärlek och min läggning, att jag har behov att dela allt med världen. Det finns någon konstig förväntan på det. Speciellt kärlekslivet. Folk jag träffar drar sig inte för att fråga ” hur går det med kärleken?”. Hur går det själv? Det är tre år sedan och självklart kommer jag vara bonde-Johanna för all framtid (hur lång den nu är vet jag inte) och det stör mig absolut inte. Men en del har liksom inga spärrar. Att skvallerpressen frågar och TV4 ibland det är en sak, det ingår. Men folk by the way. Precis som jag har någon allmän redovisning.

Jag tror många med mig har dubbla känslor för facebook. Jag gillar det. Tycker det är både ett utmärkt sätt att hålla kontakt med vänner. Speciellt när man som jag flyttat runt. Jag vill inte tappa kontakten med de fina vänner jag lämnat på mina boplatser! Eller andra närstående vänner. Ibland har facebook fört mig samman med någon som jag annars hade missat men i och med att vi kommenterat varandras statusar har vi lärt känna varann och börjat prata telefonen och vips är man plötsligt vänner ”på riktigt”. Fantastiskt!

Baksidan är ju att det ibland känns som envägskommunikation. Vissa som bara läser, en del kommenterar bara vasst och det är en skvallercentral. Jag dissar inte mina vänner genom att sålla bort dem från mina privata inlägg. De är mer sällsynta än de offentliga. Men jag vill ge mig rätten att delge mina känslor och tankar till folk som jag vet verkligen känner mig. På så vis skyddar jag mig själv och behöver inte dissa en vänförfrågan vilket i sig kan vara känsligt. Varför får den mamman när jag inte får? Hur väljer man? Det kan ju bara vara så att den som jag väljer bort vänförfrågan från kanske blir en sån där utvecklad vänskap så småningom och då är det ju synd att avböja. Nu menar jag inte utvecklad vänskap som ska leda till en kärleksrellation. Bara för att vara övertydlig! Jag har inte inlett eller stött på någon av mina fbvänner. Inte av princip utan för att det inte känts så. Det har blivit bättre men fortfarande finns det människor som tror att bara för att jag är homo så går jag runt och är kåt och vill ha förhållande med allt och alla. Tröttsamt. Tyvärr är det otroligt få människor jag känner så inför. Finns en anledning till att jag är singel. Inte bara att jag är bonde och jobbar för mycket… Det ska va nått extra för att jag ska ens bry mig. Jag kanske är för egenkär. Det är mycket möjligt, men ja jag har det bra och jag tycker om mig själv. Nästan jämt.

Några kommer nu undra varför jag nu om jag måste ha hemlisar på fb inte kan ta dem med mina vänner i privata samtal. För det första så är fb ett utmärkt sätt att snabbt nå ut till många samtidigt, jag skulle behöva ha telefonmöten om jag skulle prata med alla mina nära vänner. Dessutom tar det för mycket tid. Ni som känner mig vet att jag kan prata. Sen jobbar jag andra tider än många av mina vänner och alla har mycket med sitt. Telefontid i timmar kunde jag och vänner ha för flera år sedan. Nu har ingen tid. Var sak har sin tid.  

Jag är väl medveten om den där skrollistan till vänster där det står när någon kommenterat något oavsett om vi är vänner eller ej. Det finns alltid kryphål. Så jag bjuder på om någon har behov och tid att sitta och följa den slaviskt i hopp om att hitta nått spännande inlägg från mig