Man brukar kalla det för driftstopp när det blir ett ofrivilligt stopp i driften. Jag har driftstopp i mitt bloggande. Datorn blev utsliten. Började förargligt att tangenterna inte ville funka, speciellt mellanslangenten. Nej jag har inte dyslexi även om min skrift sett sådan ut men avsaknad av bokstäver och felstavningar. Sen började bilden hoppa runt som den ville. SEn slutade siffrorna i stort funka och hoppade runt och bytte plats som de ville. Hysteriskt irriterande eftersom det kan bli väldigt fel när räkningarna ska betalas. Vissa måste betalas nu. Hårddisken var ett hårsmån att krascha och i grevens tid fick jag hjälp att spara alla dokument, bilder mm och flytta ver till den här. Synd bara att alla dokument råkade bli sparade i office som jag inte har... Nåja det går väl att lösa. Frusterande bara när jag äntligen skulle skriva novellen och så kommer jag inte åt nått! Jag som längtat.

Annars rullar det på. Är lite stressad. Ska iväg på bjudning strax. Måste fixa till mig. Går runt i min egna värld här med maskara fastkletat under ögonen. Supersnyggast! Men jag ville skicka ut ett hej till världen. Hade ju lovat mig och er att inte ha långa uppehåll.

Några hästar har lämnat gården. Faktiskt 10 stycken räknade jag ut. Några sålda och några avlivade. Alltid lika jobbigt att säga hejdå. Återkommer kanske runt det när jag har mer tid. Idag blir det mest ytligt blajande.

Megastor växer och växer. KOssorna växer de med. De har flyttat hem till gården. Tror aldrig jag kommer kunna ha dem på bete till 15 december nån mer gång. DEt måste vara redkord! Visserligen utfodrade med hö också men ändå. De har blivit tonåringar. Fulla av liv och upptåg. Ena stunden snälla och fogliga och nästa fulla i sjutton. Man får passa sig lite just nu. Det är inte bara gå in till dem. De hoppar runt, lyckosparkar och testar att buffla och stånga. En hästspark gör ont, en kospark ännu ondare. Men det går över. Även kor har sin tonårstid.

Ulrik, vårt lilla flasklamm är avlivad. Han bodde sista tiden hos grisarna. Får förstod han sig inte på och baggen Rumpnisse var elak mot honom. Men grisarna blev stressad av honom vid matsituatuionen. Alla som matat får vet hur hysteriska de blir vid utfodring. Han stångade undan grisarna men framför allt så låg han bara utanför deras hus och såg ledsen ut i blicken. Han hörde inte hemma någonstans. Han fick sluta sina dagar tuggande på fårmat och intet ont anande samma dag som några hästar avlivades. Såklart tomt men skönt att slippa se honom olycklig och grisarna blev glada och lugna igen.

I fredags var jag i Stockholm och hälsade på familjen. Sov över och gick ut med min syster på kvällen på en bar. Vi hade mycket att prata om och det var första gången och förhoppningsvis sista som vi båda satt och storgrät helt öppet. Men vi hade som sagt en hel del att ventilera. Min morbror avled samma dag så det var mycket tårar i omlopp. PÅ lördagen var jag på shopping med systerdotter som hunnit bli snart 15 år. Jisses! Inte lätt att köpa julklappar till henne som har kräsen stil så vi gick gemensamt så hon fick välja själv. Obigatorisk fika hann vi med såklart.

Jag har börjat på gym! Inte nog med det så skaffade jag mig en Pt. Måste komma igång på ett både vettigt och framför allt kravfullt sätt. Veta att nån väntar på mig två gånger i veckan. Annars tar minsta motståndets lag överhanden. Jag har en tendens att köra allt eller inget och kör slut på mig. Får ansträngningsastma och en sjuhelvetes träningsvärk att jag aldrig mer går dit för livet med djuren och vradagen blir som tortyr. Det funkar inte. Jag måste hitta en träningsbalans så jag kan sköta gården utan att vara handikappad av smärta och stelhet.

Nu måste jag in i duschen innan jag ska iväg på bjudning. Hej på er!

Vi hörs! (och nu ska jag väl ändå inte komma undan nån mer gång :P)