Slog upp fb och läste kommentarer på Eurovision Song Contest. Tänkte välja att kommentera på fejjan men så kände jag att nej där har jag (iaf vad jag tror) bara ödmjuka och accepterande vänner så jag kände för att göra ett blogginlägg istället.

Herregud vilket liv för en kvinna i skägg! Allvarligt talat med handen på hjärtat, hur ovanlig är egentligen Conchita Wurst? Hur många kvinnor har inte skäggstrån och musche som sällan eller aldrig noppas? Men det är ok? Var går gränsen? Personligen tycker jag det är mer ok med riktig skäggväxt än några vassa strån som på ett halhygge  .

Vad gäller själva sången så var det ingen låt som varken fastnade eller jag tyckte var något. Men så tyckte jag även med Sannas låt när den spelades första gångerna. Nu älskar jag den så ibland måste man ju vänja sig och lyssna in sig på den. Som kvinnor i skägg och män i klänningar. Folk måste helt enkelt vänja sig. Jag beundrar Conchita som kliver fram och upp på det här sättet. Får såklart mycket hyllningar men även otroligt mycket skit. För sitt skägg. Helt otroligt med tanke på att större delen av världens kvinnor har strån både här och där.

Tänk om människor som ägnar tid och engagemang att hata kvinnor i skägg och män i klänningar kunde lägga sin energi på verkligen viktiga frågor. Miljön som exempel. Hur vill ni att era barn och barnbarn ska ha det i framtiden? Alla dessa köttfabriker i Öststaterna som kör ut tonvis av dynga i stora bajsträsk på flera kvadaratkilometer och mil som rinner ut i Östersjön. Nu är inte jag vegiterian men äter kött med måtta. Världens befolkning växer hela tiden och levnadsstandarden runt om världen höjs. I framtiden kommer inte maten räcka på det vis vi äter. Köttdjur kräver spannmål och hö. Vi måste odla mer, mer bekämpningsmedel. Vi lår en knut på oss själva. Vi i västvärlden har ökat vår köttkonsumtionmed 15% de senaste 10 åren. Det är jättemycket! Vi måste bromsa. Inte sluta äta helt men fram för fler morotsbiffar.

Gratulerar Österrike och Conchita Wurst till seger igår!   

Vi hörs!