För länge länge sedan fanns det en kvinna med massa djur som tyckte om att blogga regelbundet. Sedan hade hon ett långt uppehåll och lusten att delge sitt liv ifann sig inte igen..... Ungefär så känns det och jag trotsar min bristande skrivklåda och försöker klämma ur mig något. Ber om ursäkt för det ev bristande engagemanget i texten. Min förhoppning är att det snart känns roligt igen. Dessvärre har jag inte ens några bilder att bjuda på. Även kameran har legat på latsidan. Ändå har jag gjort massor och hänt ovanligt mycket. Men jag tänker inte gå in i detaljer, ni får nöja er med stora sammandrag.  

Schäfern Foxa växer och har lämnat valpstadiet sedan länge. Hon var för ca 2 månader och framåt extremt mager och växte ifrån sin kropp i rask tempo. Jag skottade i henne mat tills det kom ut raka vägen och då insåg jag att det var lika bra att låta henne hållas gömde bakom buskarna. Hon är inte den lugna typen heller som långsamt bränner fett. Nu har tillväxten stannat av och den valp med små tassar som jag trodde skulle bli en liten hund har vuxit upp till en hög ståtlig schäfer i svart ansiktsmask, som nu börjar växa på bredden istället. Asdryg - javisst! Hänger i armarna dessemellan, skriker, välter folk och hundar i sin burdusa framfart och har energi som skulle kunna sprutlackera vilken lada som helst. Nu har jag haft springrar som varit lika "vidriga" i sin uppväxt men för besökande känns det nog värre att få en stor mörk schäfer i armen när de kliver innanför grindarna. Att sen Foxa leker och slår över är en annan femma....

Hon älskar frukt och bär och äter bigaråer så hon skiter som ett vildsvin   .

Maisan och Lekis blev bestulna på sina eksemtäcken för ett tag sedan. Hur kan man ha samvete att klä på sin/sina hästar stulna täcken?! Maisan höll på att hamna i allergichock innan hon fått nytt täcke och all man är borta. Ögonen svullnade igen och hon mådde riktigt dåligt. Även Lekis man är bortskavd på vissa partier även om han inte till synes blev lika sjuk. Alla täcken är nu märka med stora feta versaler "Tillhör Fjällbäcken all annan anv är STÖLD!!" Helt jävla otroligt att man ens ska behöva märka dem. Den/de som stal borde definitivt inte hålla på med djur, uppenbarligen skiter de fullständigt i djurs hälsa! Men folk är ibland helt makalöst sjuka i huvudet och hänsynslösa. Min tanke går genast till vårt grannland Norge....

Lille Nirmar fick en rejäl skada på ett öga och fick tillbringa några dagar på djursjukhuset ihop med mamma Najade. Troligtvis var det en böld som poppade upp i/under hornhinnan som orsakade en rejäl ögoninflammation som höll på att spränga sönder hela ögat! Han fick massa preparat som bla skulle ges 1g/timme dynget runt som i sin tur kunde ge kolik, antibiotikan kunde ge magproblem med kolik/fång som följd så han fick magsårsmedicin som grädde på moset. Nu är han frisk och lyckligt tillbaka på betet igen.

Hingsten Figaro har lämnat sin stoflock, dock mot sin vilja. Han var sur och stressad första dygnet. Nu är han hemma på gården igen och börjar landa i det igen. Ska bada av honom någon dag, hela han är full av...ja gissa det ni   

Katten Lenin har varit borta oroväckande länge. Långt över en månad. Hon är öronmärkt och kastrerad. Min intuition säger mig att hon aldrig mer kommer hem. En solskenshistoia som den jag fick med Konjac som var borta från maj-november -10 känns mer som en once in a life time-grej. Han blev omhändertagen, mager och frusen, av en djurvän som letade upp mig på SKKs kattregister. Förhoppningsvis har Lenin dock hittat ett nytt sommarhem och tassar hem vartefter hösten närmar sig. Ibland är katterna borta några veckor och kommer hem runda och välmående. Men jag kan aldrig vänja mig. Mitt kontrollbehöv skriker i mig. Jag borde aldrig skaffat katter....

Jag har haft semester också. De veckor som inspelningar för bonde var inplanerat. Jag bestämde raskt i våras att de veckorna vill jag vara ifrån gården oavsett om jag är med eller ej. En plan A och en plan B. Vad jag har roat mig med de veckorna kan jag inte avslöja. Inte heller om jag var en utav de fyra som de valt att följa vidare i programmet. Ni får helt enkelt vänta och se.

Jag väntar på att få bli faster till två små knoddar vilken dag som helst. Min älskade vän Helena har blivit fru Nyman och fjordingen Faxe är på hemgång snart. Han kunde tyvärr inte vara kvar så han kommer hem igen. Jag valde att ta gem honom, kunde egentligen sålt honom genom foderhemmet men jag tycker så mycket om honom och känner ett ansvar gentemot honom. HAn ska inte behöva byta hem igen så snabbt inpå och jag vill se om känslorna för honom är lika stora som innan han åkte. Att sätta ut honom på foder gick även i mitt tycke som kan vara inpulsiv, brutalt snabbt, och var en tillfällighet.

Vi hörs!

 

Gun i Knivsta

25 juli 2011 09:58

Vad underbart att Du är i farten igen.Även om man ej känner Dig blir man orolig.Men så kanske "pangisar" reagerar.Hoppas att Du får som jag lite kantareller att göra en god macka Blev 960 gr igår
Ha det gott

Johanna Nordin

25 juli 2011 10:27

Tack :) Det kändes som jag kom igång lite i skrivklådan trots allt. Kanske är som vilket beroende som helst, är man tillräckligt beroende klarar man inte av en yttepytte bit utan att falla dit ;)

Låter kanoners med kantareller! Jag glömmer alltid bort att de finns så här "tidigt" på sommaren, jag är däremot superförtjust i att knalla runt en regnig oktoberdag i jakt på trattisar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...