För länge länge sedan fanns det en kvinna med massa djur som tyckte om att blogga regelbundet. Sedan hade hon ett långt uppehåll och lusten att delge sitt liv ifann sig inte igen..... Ungefär så känns det och jag trotsar min bristande skrivklåda och försöker klämma ur mig något. Ber om ursäkt för det ev bristande engagemanget i texten. Min förhoppning är att det snart känns roligt igen. Dessvärre har jag inte ens några bilder att bjuda på. Även kameran har legat på latsidan. Ändå har jag gjort massor och hänt ovanligt mycket. Men jag tänker inte gå in i detaljer, ni får nöja er med stora sammandrag.  

Schäfern Foxa växer och har lämnat valpstadiet sedan länge. Hon var för ca 2 månader och framåt extremt mager och växte ifrån sin kropp i rask tempo. Jag skottade i henne mat tills det kom ut raka vägen och då insåg jag att det var lika bra att låta henne hållas gömde bakom buskarna. Hon är inte den lugna typen heller som långsamt bränner fett. Nu har tillväxten stannat av och den valp med små tassar som jag trodde skulle bli en liten hund har vuxit upp till en hög ståtlig schäfer i svart ansiktsmask, som nu börjar växa på bredden istället. Asdryg - javisst! Hänger i armarna dessemellan, skriker, välter folk och hundar i sin burdusa framfart och har energi som skulle kunna sprutlackera vilken lada som helst. Nu har jag haft springrar som varit lika "vidriga" i sin uppväxt men för besökande känns det nog värre att få en stor mörk schäfer i armen när de kliver innanför grindarna. Att sen Foxa leker och slår över är en annan femma....

Hon älskar frukt och bär och äter bigaråer så hon skiter som ett vildsvin   .

Maisan och Lekis blev bestulna på sina eksemtäcken för ett tag sedan. Hur kan man ha samvete att klä på sin/sina hästar stulna täcken?! Maisan höll på att hamna i allergichock innan hon fått nytt täcke och all man är borta. Ögonen svullnade igen och hon mådde riktigt dåligt. Även Lekis man är bortskavd på vissa partier även om han inte till synes blev lika sjuk. Alla täcken är nu märka med stora feta versaler "Tillhör Fjällbäcken all annan anv är STÖLD!!" Helt jävla otroligt att man ens ska behöva märka dem. Den/de som stal borde definitivt inte hålla på med djur, uppenbarligen skiter de fullständigt i djurs hälsa! Men folk är ibland helt makalöst sjuka i huvudet och hänsynslösa. Min tanke går genast till vårt grannland Norge....

Lille Nirmar fick en rejäl skada på ett öga och fick tillbringa några dagar på djursjukhuset ihop med mamma Najade. Troligtvis var det en böld som poppade upp i/under hornhinnan som orsakade en rejäl ögoninflammation som höll på att spränga sönder hela ögat! Han fick massa preparat som bla skulle ges 1g/timme dynget runt som i sin tur kunde ge kolik, antibiotikan kunde ge magproblem med kolik/fång som följd så han fick magsårsmedicin som grädde på moset. Nu är han frisk och lyckligt tillbaka på betet igen.

Hingsten Figaro har lämnat sin stoflock, dock mot sin vilja. Han var sur och stressad första dygnet. Nu är han hemma på gården igen och börjar landa i det igen. Ska bada av honom någon dag, hela han är full av...ja gissa det ni   

Katten Lenin har varit borta oroväckande länge. Långt över en månad. Hon är öronmärkt och kastrerad. Min intuition säger mig att hon aldrig mer kommer hem. En solskenshistoia som den jag fick med Konjac som var borta från maj-november -10 känns mer som en once in a life time-grej. Han blev omhändertagen, mager och frusen, av en djurvän som letade upp mig på SKKs kattregister. Förhoppningsvis har Lenin dock hittat ett nytt sommarhem och tassar hem vartefter hösten närmar sig. Ibland är katterna borta några veckor och kommer hem runda och välmående. Men jag kan aldrig vänja mig. Mitt kontrollbehöv skriker i mig. Jag borde aldrig skaffat katter....

Jag har haft semester också. De veckor som inspelningar för bonde var inplanerat. Jag bestämde raskt i våras att de veckorna vill jag vara ifrån gården oavsett om jag är med eller ej. En plan A och en plan B. Vad jag har roat mig med de veckorna kan jag inte avslöja. Inte heller om jag var en utav de fyra som de valt att följa vidare i programmet. Ni får helt enkelt vänta och se.

Jag väntar på att få bli faster till två små knoddar vilken dag som helst. Min älskade vän Helena har blivit fru Nyman och fjordingen Faxe är på hemgång snart. Han kunde tyvärr inte vara kvar så han kommer hem igen. Jag valde att ta gem honom, kunde egentligen sålt honom genom foderhemmet men jag tycker så mycket om honom och känner ett ansvar gentemot honom. HAn ska inte behöva byta hem igen så snabbt inpå och jag vill se om känslorna för honom är lika stora som innan han åkte. Att sätta ut honom på foder gick även i mitt tycke som kan vara inpulsiv, brutalt snabbt, och var en tillfällighet.

Vi hörs!