Till skillnad från förra gången bjuder jag mest på bilder idag från familjealbumet. Korten är tagna igår och i förrgår. Bäst att föreviga de små medan de är små. Fölisar växer fort! Men först en liten anekdot från middagen i trädgården. Finns det hjärterum - finns det stjärterum! Jag hade middagsbesök av en kompis som rusade in efter kameran som ett jehu.

Lilleprutt slickar olovandes på smörgåsen, jag har nog precis upptäckt det och ska schasa undan honom men då.....

AMY ditt förgrymmade hunnaskrälle vad tar du dig till??!!! Geten Gerda tyckte för övrigt att saltade nachochips var ovanligt delikata.

Mys med hingsten Figaro

  Fjällbäckens Vilda e. Pontus u. Samanta 1½ månad gammal. Det är så otroligt roligt att upptäcka att hon och storebror Piggelin är så lika i temperament och beteende. Tror faktiskt det är deras spjuver till far som går igenom hos de båda. Det där nyfikna, full i sjutton och busglada. Både Piggelin och Vilda får rullfnatt när jag kliar den på rumpan. De börjar att gno sig mot mig och sen lägger de sig ner och rullar omkring. Pontus har varit i min ägo sedan han var knappt 1½ år så hans ungdomshyss känner jag väl till. Samanta har jag ägt lika länge, men hon var 6 år när hon kom till mig. Idag är hon 9 år. Hon har utvecklats jättemycket på det sociala planet sen hon kom. Från att ha varit en nära på överjävlig liten osäker häst med enorm attityd och svårfångad till social, nyfiken, glad och samarbetsvillig som aldrig krånglar i hagen. Det är fantastiskt att se hur hon utvecklats som mamma också, Vilda får gå lite som hon vill i flocken och hänger mest med de största grabbarna Lekis och Brellir.

Storleken har ingen betydelse. Brellir på ca 140 cm och Vilda knappt 65 cm umgås gärna. Aldrig att han skulle trampa ner henne! Det är så härligt och se hästarna springa ihop, de vet exakt hur långa kliv de kan ta runt fölen och alla är rädd om dem och sköter om och fostrar.

Lekis är flockledaren och älskar sina föl! Han har alltid en liten i hasorna, här ihop med Saga.

Busbarnen åter tillsammans igen. Närmasst Röding, mitten Saga (som har så lustiga öron!) och lille Nirmar med bläs. kan ju tro att de är släkt med tanke på färgen. Men ingen av dem har något som helst släktband. Däremot är Pontus pappa till både Vilda och Nirmar. 

Skönt att ha två ögon igen!, tycker Nirmar.

När fölpälsen trillade loss lite visade det sig att Röding har vita hår på nosryggen.

Saga, hälften islandshäst hälften shettis. Hon blir nog inte så hög trots allt. Brås mer på sin mor än högbenta Brellir.

Fröken Fnyfiken! Inte lätt att ta poträttbilder här inte!

Det är kul nästan jämt med djur! Höll på att greja med min iphone innan jag stack upp och fotade på betet. När jag kom hem hittade jag det här på matbordet:

Ånej!!! Lilleprutt har lekt med mina hörlurar!

Vi hörs! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...