Alla hjärtans dag idag. Jag tänkte ge mig själv en välförtjänt kärleksförklaring. En kram och klapppå axeln med orden "fy fan vad jag är bra!". Jag behöver inga rosor och chokladpraliner, inga hjärtformade bakelser och annat trams. Den bästa kärleksförklaring jag kunnat få har jag fått av Lina de två senaste dagarna! Fy fan vad jag är bra! Jämförde bilder på akutisarna när de kom i slutet av december och knäppte nya likadana idag. Herregud! Vilken skillnad! Man blir ju lätt hemmablind. Önskar att jag kunde dela med mig av bilderna. Men nej det är dumt. Onödig risk. Nog för att jag redan är övervakad men ändå...

Plötsligt har liksom proppen släppt. Lina släpper in mig och litar på mig. Bakslag kommer fortfarande komma. Men de framsteg vi uppnått de senaste dagarna trodde jag var långt bort. Hon accepterar att stå uppbunden på gången. Hon njuter av att bli ompysslad och så forthon inte får kli eller borstning börjar hon veva med sitt bakben i sitt ticks. Hon gör det ofta och så fort hon blitr frustrerad eller stressad, men uppenbarligen när hon vill ha uppmärksamhet också.

Idag blev hon verkad utan trassel. Duktiga häst och fy fan vad jag är bra!   

Busen är riden. Duktiga Busen! Duktiga Julia som red honom!

Vi tog det säkra före det osäkra först så jag gick bredvid med säkerhetssnöre. Men Julia kunde snart rida honom själv och travade också. Han tyckte det var roligt, nöjd och glad häst. Men oj så svettig han blev efter några varv. Orken och styrkan finns inte än.

Har börjat gå tjockispromenader. 5 km full fart några gånger i veckan. Somliga behöver det som synes....

Söta lilla Ida   

Blir väldigt snabbt bloggat. Sitter som anligt på fik och de stänger snart. Har mumsat i mig en semla. Dagen till ära bjöd de på bröd på fiket så det blir gofrukost i morgon. Annars tycker jag som sagt den här dgen är hysterisk. Har radion på både inne i huset och stallet och på alla kanaler är det ett väligt tjat om Alla hjärtans dag. Nej jag är ingen bitter singel. Bara lycklig att jag inte är ung idag. Så många ledsna ungdomar idag som känner sig värdelösa. Sån press. Så många skrytsamma wannabies som högt och mycket pratar och skryter om vad de fått av sin flick- eller pojkvän. Hur lyckliga de är och hur bekräftade de är. Bara för att affärerna vill tjäna pengar. Så mycket onödiga tårar och ångest för något som borde vara självklart alla årets dagar. Att vara snälla och kärleksfulla mot varann och respektera människor för de dem är.

Vi hörs!