Idag har jag haft en sån dag underbar dag att minnas tillbaka på nästa höst och vinter och allt är kallt, geggigt och mörkt. Veronica och tjejerna kom ut till gården idag igen. 10 ponnysar har blivit ordentligt motionerade och ompysslade. Känns att jag kan luta mig tillbaka i soffan och se film med gott samvete. HUndarna ligger som utslagna sillar och även lammen är spaka. Kossan Grynet stupade i sin box efter sin välling.

Alma på Goya, Antonia på Ida och Emma på Flingan. Piggelin, Sessan och Salza (de två sista inte med i bild) gick med som promenadhästar. Tror Ida har börjat förstå det här med ridning nu och bjussar på framåtbjudning och blivit en pigg och glad ponny istället för en inåtbunden som helst stod still. Vi tog en sväng på en timma.

Andra turen red vi till grillplatsen i vår skog. Där möttes vi av grannar från byn men de välkomnade oss även med hästar. Måste komma ihåg att åka upp och mocka efter oss i morgon förmiddag. Gäller att hålla ordning efter sig så det inte blir sura miner vilket jag kan förstå om det ligger bajs runt grillplatsen. Hästarna skötte sig exemplariskt. Stod snällt vi sina träd och lät sig snällt klappas. Ingen strulade eller var orolig utan de kopplade av, bortsett från att det var skönt att klia sig mot stammen. Från vänster: Maja, Vilda (inte ens 3 år fyllda), Samanta, Alice och Shakira. Vi grillade korv och hade en urmysig stund.

Nästan som en sagovärld!

Samanta

Alice

Maja

Shakira

Vilda

Samanta och Maja kopplar av. För att komma från grillplatsen måste vi över bron i bakgrunden. Grillplatsen är omringad av vatten och steniga bäckar. Men de gick över för att komma dit utan större protester trots att ingen annan än Samanta nog upplevt broar förr. Hon bodde med mig i fjällen så strömmande vatten och broar vet hon vad det är.

Samanta fick visa de andra vägen. Hon tvekade inte alls och Vilda hängde med mamma. Som ni ser är det en smal bro.

Alice är en klok ponny som världsvant trampade över trollebron.

Shakira som tvekade lite när hon skulle över första gången på dit vägen luktade på bron men valde sedan att lita på mattes val.

Men man kan ju hoppa sista metern av säkerhets skull. Så duktig liten ponny!

På hemvägen tog både Maja och Shakira det betydligt lugnare. När de tvekar och vägrar gå över gäller det att lådsas som det är det mest självklara som finns att som häst gå över en trång bro, ge dem utrymme i tyglar så man inte håller för kort och hårt. De måste få titta och känna att de kan fly om de måste. Men som människa inte tveka och absolut inte titta på dem. Bara gå lugnt och titta dit man ska. Vi ställde dem som ni ser på led så de fick gå över på löpande band, när flocken håller ihop blir hästarna trygga av de säkra och lugna. Men jag måste få säga hur stolt jag är över de underbara hästarna jag har i min ridskola. De är fantastiska och jag älskar dem! Faktum är att de är inte så speciellt utvalda som man kan tro. De flesta är köpta utan att jag lagt ner massa tid på att prova dem och leta rätt individ. Många är köpta osedda. Men de blir som de blir behandlade och som det förväntas av dem. För mig är det lika viktigt att ponnierna tycker om sitt liv och jobb som att barnen och föräldrarna är nöjda. Variation i arbetet, kärlek och repektfullt hanterande. Inga sadelgjordar som dras åt hårt, spring i boxar och travande runt i ridhus varv efter varv. Då skulle mina små shetlandsponnier snabbt förvandlas till små monster.

Två barn leker i ett träd.

Vi hörs!