Årets första djurbaby är född. Tackan Ylle födde en liten son härom natten. Ganska dramastiskt då han var stor så jag fick dra ut honom. Inget felläge eller onormat, han var bara välväxt. En stark och trygg individ redan från start. Ylle som själ¨v är flasklamm är en helt underbar mamma. Hela flocken är betydligt mer omhuldande och har mer moderskänslor än förra året då tackorna var totalt bomade vad gäller moderskänslor. Tror det berodde på att de både var unga och att getterna bodde med i flocken och getter är mer stressiga och tuffa. Tror inte tackorna fick lugn och ro att etablera första viktiga kontakten. Lillen heter KLas-Göran. Ja egentligen skulle han heta Nystan efter mamma Ylle, men när han kom ut var det en Klas-Göran. DEt bara var så. Vet inte var det kom ifrån, kanske var det hans mammas vilja som hon sände ut. Ylle och Knytte växte ju upp i huset och radion är på här hel dagarna. Kanske Ylle hört namnet och tyckte det var det finaste hon hört   . Varje gång något djur föder får jag dåligt samvete och ångrar mig. Det gör så ont för dem! Ett djur får varken lustgas eller smärtlindring. Skräcken finns alltid i maggropen att något ska gå fel. Minuterna innan båda framklövarna kommer ut och pekar åt rätt håll och huvudet blir synligt känns som nagelbitande evighet. Men när baby ligger där och mamma tar hand om den lille är det liksom värt allt.

KLas-Göran rör sig obehindrat runt i flocken och det är väldigt nyttigt för alla, allrahelst de usla mammorna från förra året som nu i lugn och ro får bekanta sig med en baby och mysa med honom ökar deras moderslust med deras växande magar. Ingen har försökt att sno honom från Ylle och han vet väl vem som är mjölkmamma och bäst när det gäller. Ylle är helt trygg med att han går runt bland de andra. Han är en helt fantastisk lammunge, fått det bästa från sina snälla, godmodiga, trygga och sociala föräldrar.

Fosterblåsan är synlig.

Alldeles nyfödd.

Vidgar sina vyer lite i flocken.

Kärleken mellan mor och son går inte att missta sig på.

Ute och solar.

Alla mina 6 tackor är dräktiga varav åtminstone Knyttes mamma Lambi väntar tvillingar. Det måste vara två. Hon är enorm på sin annars lilla kropp. Ibland ser man huvudet och klövarna genom magen. Det är vilda barn där inne! Inatt när jag var i fårhuset och lammvaktade upptäckte jag att Lambi var slö och likgiltig. Hon är ingen socialt får och är inte bekväm med att människor tar i henne. Men plötsligt kunde jag klappa henne och sitta bredvid henne obehindrat. Först trodde jag det berodde på att hon var på gång att lamma och att värkarbetet, trots att hon inte visade något värkarbete, gjorde henne mer tillfreds även om det är ologiskt eftersom de brukar vilja dra sig undan för att föda. Idag vid lunch började hon frysa, blicken var inåtvänd och hon var liksom inte riktigt med. Insg att hon var sjuk eller på gång att bli sjuk. Googlade lite och samlade information på hennes symtom. KOm fram till att hon började insjukna i acetonemi. Det kan förklaras med svältsjuka. Nu svälter de inte. DE har fri tillgång på hö och får kraftfoder av sett till tackor. Men hennes mammamage tar sån plats att hon inte klarar av att äta den mängd hon behöver. Lammen växer som mest sista tiden och det tar energi att tillverka mjölk. Fåren klipptes för tre veckor sedan och det är ju rätt kallt och blåsigt och även om de bor inomhus så är det ju utetemperatur vilket gör att det tar energi att hålla värmen också. Även människor som bantar hårt eller svälter kan få acetonemi. Det är när kroppen tar av sitt eget fett och det leder till att det bildas aceton i blodet. Gör man inget åt det bildas en förgiftning i kroppen. Jag letade red på en gammal flaska sk energibalans för får och kor. Det är någon sorts sockerlösning som jag sprutade in i munnen på henne och klädde på ett täcke så hon skulle hålla värmen. Det är bra att hamstra på sina flaskor. Hon piggade genast på sig! Mirakelkur. ÅKte iväg och köpte lusern till hästar, ny flaska energibalans då den gamla var lite väl gammal och en sorts pasta för idisslare med energi i form av fett och protein i. Lusern är hackade strån med högprotein. Ville att hon ska få i sig gott om det hon behöver i det lilla hon äter och får i sig.

Alla pojkarna och de blivande mammorna har börjat få gå in i stallet om nätterna igen. Mysigt att få in dem på stall även om det blir mer jobb med mockning, vattenhinkar, in- och utsläpp. I morgon ska det bli riktigt skitväder så de fick gå in tidigt. Har redan börjat kladda med snöblandat regn och vind. Russtjejerna Maggan och Tilia har fått fleeceregntäcken och även SAlza har regnkläder då hon ibland väljer att stå utanför ligghallen. Annars har mina hästar sällan täcken. De har sån fantastik päls som är både fukt, vind och värmeislolerande.

Pojkar i gamla stallet.

PeGe bor granne med kaninkolonin. Uppskattat från båda håll. PeGe trivs med att ha något att titta på.

Det kom en sväng snö för några dagar sen. Nu vaknas det nytt igen.

Carola inne hos killarna från kaninkolonin. Vi särade på dem så nu har bröderna egen koloni.

I söndags var Kaisa på sin första utställning. Spaniel och retrieverklubben hade sin årliga utställning i Högbo. Jag går fortfarande och dras med min muskelinflammation i ljumsken så min kompis Karin och Helene, Kaisas uppfödare,  delade på att visade henne åt mig. Dagen började inget vidare då min väckarklocka inte ringde. Nej jag stängde inte av den i sömnen eller glömde ställa den. Har ny mobil och det är flera funktioner som funkar under all kritik. Det är en nygammal. DEn har liksom fått ligga till sig i ett skåp... Kan ju inte anklagas för att köpa, slita och slänga med elektronik. Min gamla Iphone 4 fick verkligen användas till sista andetaget. Så det är ingen ide att reklamera min "nya" experia som jag fick när jag förlängde abonnemanget. Jag avskyr den faktisk så jag inser att jag måste köpa en ny Iphone innan jag kör fast med den här och blir kvar mot min vilja tills den också är totalt ur bruk.

Hur som helst så försov jag mig, det är inte bara resa sig upp och gurgla munnen och gå. Så när jag väl var på plats i ridhuset kom jag precis till konkurrensbedömningen i Kaisas klass. Jag fick klump i halsen och tårar i ögonen när min vackra lilla vovve stod i ringen med Karin. Jsg blev rörd helt enkelt. Kaisa vann sin klass trots att hon nog var yngst. Jag hade missat att jag hade kunnat anmäla henne i juniorklass. Jag gick efter de gamla reglerna, var ju några år sedan jag entrade en showring sist. Nu gick hon istället i unghundsklass men vann ändå. Men hon är vacker. Riktigt fin! Man blir ju lätt hemmablind och här i stallet, leran och skogen är det ju inte så att jag går och funderar över hur vacker hon är. När jag såg henne nyfrisserad, badad och uppställd i rätt miljö fick jag se det med andra ögon.

Det slutade med att Kaisa, Barecho One For You som hon heter officiellt, inte bara vann sin klass utan även placerade sig i bästa tikklassen och stod bakom certet. Min fina fina lilla vovve! Jag är superglad och jättestolt! Tack Karin och Helene för all hjälp!

Kaisas rosettskörd för dagen (glämde vända bilden)

Hemma igen och myser med Viggo. Han gick och la sig hos henne självmant. De är så söta mina djur!

Nu ska jag ut och titta ner i fårhuset. Förhoppningsvis är det lugnt där nere. Känner för att sova några timmar inatt innan nästa vända. Man har det man gör som min pappa brukar säga till mig. Lagom när fåren har lammat klart tar stona över och där har jag lyckats dra ut på fölningsperioden, när stona är klara ska getterna killa, och sen är det planerat att Alba ska få valpar om allt går vägen. Sen blir det jul igen! Som sagt man har det man gör   . 

  Vi hörs!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...