Här är det mycket på gång minsann! Men först vill jag klargöra lite ryktesspridning på byn. Det går rykte om att jag ska sluta med hästar. Det stämmer inte alls. Däremot har jag tänkt om vad gäller verksamhet och vad jag känner att jag vill/tror på och mäktar med. Den här våren har varit galet seg för min del. Men å andra sidan tror jag ett stopp var bra för att hinna landa och tänka/känna efter. Flytten och köp och allt runt omkring gick i hundranittio och jag är en människa som vill enormt mycket. Kan bli frustrerad över att jag har så många viljor och önskemål och drömmar. Är också en person som till skillnad från många andra provar på mina drömmar. Ibland inser man att det var som i drömmen eller till och med bättre och ibland är vissa drömmar mer en drivkraft och just en dröm. Jag ser det inte som ett misslyckande att en dröm "bara" var en dröm. Herrejösses vad mycket besvikelser jag skulle bära på då! Men för de som aldrig vågar testa sina vingar, utöva sina drömmar, "misslyckas" och gå vidare - ja för de förstår jag att en sån som jag är skrämmande och annorlunda. Jag har inte gått in nån vägg eller bränt ut mig. Jag har bara gett mig tid att känna efter vad jag vill. Sen kan viljan förändras, för sån är jag. Jag sitter aldrig fast. Har alltid planer och visioner. Men de är ju också föränderliga. Precis som jag anser att livet ska vara.

Så hur har jag tänkt då eftersom jag annonserat bort hästar? Jo jag vill satsa på småhästarna och barnverksamheten. Det är det jag tycker är roligt, gulligt och mest givande. Eftersom jag sköter hela allt ensam med gård och djur och hushåll och.... så vill inte jag bara slita och gno och aldrig hinna njuta. Jag tycker det är roligt att rida, men faktum är att jag är nöjd efter ett ridpass. Jag hjular inte runt i stallet över att fem hästar till står och väntar på sin tur. Så roligt tycker jag inte det är. Jag rider hellre en häst i två timmar än effektivisera och hoppa upp och ner på iaf tre på samma tid. SEn kostar hästar pengar. Jag tror inte på konceptet med turridning. Tror inte folk väljer att lägga 500:- på att rida i dessa tider. Jag vill heller inte ha ansvar för nybörjare i skogen och ska jag va krass så är turridning fruktansvärt mycket jobb för lite pengar. Fika ska fixas,stallet rent, hästarna intagna, själva ridturen i sig och efterarbete. Jag lägger hellre den tiden på något jag tycker är roligare och mindre slitsamt. Jag kan inte dra igång turridning om jag inte tror på det. Och hästar blir sjuka och skadade. De ska skos och vaccineras och försäkras....

Den tiden jag lägger på turhästarna lägger jag hellre på att jobba som förskollärare. Jag saknar jobbarkompisar! Jag hatar faktiskt ensamjobbet. Det gör mig både ineffektiv och nedstämd, inte deprimerad men försegad. Jag tror på det här att det är viktigt att känna sig behövd och att utföra något som inte bara är för ens egna del utan påverkas av andra. Åtminstone funkar jag så.

Så jag väljer att sälja bort mina ridhästar. Även de som jag älskar med hull och hår, högt och lågt. Det gör ont som tusan i hjärtat. Men jag gör det för deras och min skull. De behöver mer aktivering än jag kan ge, jag har dåligt samvete som gnager och rädsla för att de får välfärdssjukdomar självklart för deras skull men också för att de tappar sitt värde då. Men avveckla är inget som sker på en kafferast. Det tar tid att hitta rätt hem till rätt individ. Jag kan inte sälja bort dem till första bästa utan det ska kännas rätt. Hittills har jag sålt Lukka och Kolbakur och nu står Lekis och Brellir på tur. Känns överjävligt med Lekis som är min älskling! Men han funkar inte i blandad flock med ston och jag vill kunna ha en enda flock med hästar och inte krångla med olika hagar och lösningar. Vore det inte för det skulle han bli kvar. Men jag måste tänka funkionellt och praktiskt. Jag har för många för att tänka idividuellt på alla plan.

Renovering av Lillstugan på gården har börjat. Syllstockarna ska bytas då de ruttnat och huset ska lyftas upp igen. Taket måste bytas. Stugan håller på att rasa samman men än finns det möjlighet att rädda det. Tänker göra hundhus med hundgård framför. Valde mellan att renovera eller köpa in en typ av uthus som brukar finnas på byggställen. Men hur som kommer dden här stugan bli en brädhög inom några år och det är varken vacker eller säkert. Forsla bort kostar massa pengar så jag använder det som redan finns. Men tomten kommer se ut som en byggarbetsplats och jag hoppas innerligt på en torr sommar!

Till min hjälp har jag byggare Blanck. Partik har gjort det förr och vet vad han gör. Dessutom är trevligt att redan känna sin kollega eller vad jag ska säga.

Golvet i köksdelen är uppbrutet nu och ruttna brädbitar, sågspån och gammalt jox kastas ut.

Öff öff öff! Grisarna kollar in stöket på gården.

Låt mig presentera Runstensfjärdens Gunnel, nya familjemedlemmen. Gunnel är en Basset Artesien Normand, en ren jakthund. Driver rådjur men även i vissa fall hare. Jag har drömt om en BAN (rasförkortningen) sedan massa år tillbaka när jag var aktiv med hund och hade lång hästpaus i livet. Saknar mina "hundår" så fruktansvärt. Både mina hundvänner och det faktiska hunderiet med träningar, prov, valpkullar, valpköpare och allt annat som hör till. Såg Gunnel på annons och tänkte nej först. Så låg hon kvar efter några dagar och sen gick allt fort. Nu är jag lycklig bassetägare! Äntligen efter alla år!

Gunnel är 3 år, injagad och utställd. Nu fattas bara att jag tar jägarexamen. Nu har jag jaktmark, är del av ett jaktlag och har jakthund. Men å andra sidan känner jag mig rätt är jag lika glad hundförare som förr. Men skjuta vill kunna för att kunna göra skottprov på viltspåren. Ja jag råkade ju nämna för ordförande i bassetklubben Nordörsta att jag är viltspårdomare och någon blev glad i andra änden av luren   . Ska fräscha upp reglerna bara. Ska föresten anmäla Gunnel till viltspår SM för bassets om går av stapeln i juni här i "trakten". Tror inte hon är spårtränad men vad tusan hon är ju en spårhund! Nu ska här övas! Har anmält henne till bassetutställning här i maj än så länge och har planer på valpkull.

"-Du pysen jag ska lära dig allt jag kan" Nästanbasseten Rigmor och basseten Gunnel håller ihop. Lika barn leka bäst.

Vi har börjat klippa fåren och getterna. Vi det är jag och mina vänner Annelie och Ingrid. Jag får hjälp att klippa och de får ullen. Perfekt lösning. Angoragetterna var galna av ilska! De bet och högg efter oss mer än stångades. Tror aldrig den vuxna här i bild har blivit klipp någonsin och vi konstaterade att de är nog hårömma eftersom de inte har underull som får utan bara tunna hårstrån så när håreet i stora sjok faller drar det i rötterna. Angoror ska klippas två gånger om året annars.

Stora Krull börjar få annan frisyr.

Taktiksnack

Vi hade tre olika rakmaskiner till hjälp. Två fårklippare i olika storlekar och min hundklippmaskin. Tror inte den sistnämnda blev jättelycklig men den var bra till ansiktet och små utrymmen som ljumskar och rumpan. Vill ju inte riskera att skära dem i huden.

Ingrid ser ut att fundera hur man bäst tar tillvara på baggen Rumpnisses ull.

Saxat en bagge

Men Rumpnisseär oslagbart snäll och rar och behövdes inte hållas fast. Här vilar han på min axel och halvsover istället, fullständigt nöjd med all uppmärksamhet.

Harriet var med och umgicks med grisarna

Och de lyckliga hundarna och katten Fjordor som här styker sig mot henne.

Glada utegrisar!

Böka är det bästa som finns! Fast mingrisar är inte den värsta sortens jordfräsar. De letar mest goda grejer ovan jord att mumsa på.

Hjördis hittade en hundfilt att lägga sig på! De är inte dumma minsann.

Greta i paradiset!

Vi hörs!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...