Flashback!

Den här bilden skulle lika gärna kunnat vara tagen för 10 år sedan, men den är från igår. Gunnel och jag debuterade i utställningsringen ihop. Jag är tillbaka! Som sagt en basset artesien normand har varit en önskan sedan många år tillbaka. Minns hur jag låg på alla fyra på Elmia Game Fair och gosade med Ban:ar när min kompis Elin och jag var där. Själva kennelnamnet Krokanden kommer visserligen från ett gammalt sjökort från viken där mina föräldrar har stuga men det passade så väl in på fågelhundar och bassets med krokiga ben. Så nu vet ni det   . Själva bloggen var från början min kennelblogg och den har hängt med sedan dess. Har hållit på aktivt med hund sedan -88 och tävlat/tränat mycket såsom agility (är ag instruktör), tävlingslydnad, bruks till viss del, utställning, viltspår (är domare) och spanieljakt. Högsta meriten var när Nisse (Svch Rowntree Quester) blev årets bäst meriterade jakthund -02 och samtidigt årets viltspårshund inom rasklubben. Men man kan inte leva på galma meriter. Vi får se vad Gunnel och jag tar oss för. Men viltspårchampion och pris på drevprov är självklart. Planerna är att para Gunnel redan i höst då hon är tre år viket är en rekomendation från rasklubben. Vi får väl se om det blir kvar en Dagny sen   . Egentligen, säger jag med stallet proppat med hästar, så känner jag mig mer som hund-Johanna än häst-Johanna om jag ska identifiera mig.  Men jag tog en lång paus från hunderiet men känner mig redo att komma tillbaka igen. Men som sagt hästar kommer jag ha ändå. Det ena utesluter inte det andra. Inte i nuläget iaf. Man vet aldrig vad som händer i framtiden. Jag slutade med häst en gång i tiden till fördel för hundar.

Min fina älskade Lekis är såld. Men han fick ett jättebra hem bara två mil härifrån hos en kompis kompis som vill träna och tävla med honom så det känns ändå bra. Ibland gör det ont i hjärtat när jag rider eller åker bil på "våra" vägar men i stort sett känns det skönt med en belastning av dåligt samvete mindre och för hans skull.

Den här veckan som var och två veckor till har jag Julia här, en praktikant från hästgymnasiet i Gävle. Jätteduktig tjej!

Vi jobbar på med Brellir och han inridning.

Han är riktigt duktig och samarbetsvillig. Hade först tänkt sälja honom nu som oinriden men har ångrat mig. Han är värd mer än jag först tänkte. Både som ursprungshästen i sig och ännu mer med tranke på hur välhanterad han är. Varje sak jag gör med honom höjer hans värde. Julia har redan hängt på honom och nästa steg är uppsittning. Har bokat plats för inridning hos proffstränare till honom. Tugga grus överlåter jag mot betalning till andra  . Han är en glad sparv som gärna tar lyckoskutt. Jag har fött upp den här hästen, klippte upp honom ur fosterpåsen. Har tränat honom i allt han hittills kan och han har kostat mig under de fyra år jag haft honom. Då vill jag få min belöning också - att rida honom. SEn kan jag avgöra om han får stanna eller säljas. Vore vansinne att mer eller mindre skänka bort honom för en spottstyvel som knappt täcker kastreringen då han var klapphingst. 

Jag är stolt över honom min lille gosse Brellir från Fjällbäcken.

Lilla och lilla. Mätte honom och han är 140 cm i mankhöjd.  

som sagt, lite bus och bock hör unghästar till.

Men för det mesta världens duktigaste 4-åring. Mattes stolthet! (matte själv får stilpoäng för dde fina stegen hon gör. Nu förstår jag varför min mamma alltid klagar att jag går så stort)

Pontus får vi väl anse färdig med inkörningen nu äntligen. Travar glatt fram på lilla "travbanan" på gården.

Söt som socker!

Nu koncentrerar vi osspå hans son Piggelin istället.

Liten börjar bli stor. Han blev så vuxen med selen på.

Och roligt var det också! Han har ärvt pappas extremt trygga och orädda temperament så jag gissar att det kommer gå som en dans.

Julia får rida mina två första ridlektioner med Tiger för instruktör. Dels för att Julia är värd det men sen också för att det är himla nyttigt att se sin häst jobba. Jag står bredvid instruktören och ser exakt vad som blir rätt och fel och hur han jobbar och inte jobbar. Något att ta med sig upp på hans rygg sedan också. Instruktören är Sussie Widner, superbra och pedagogisk. Vi var nöjda alla tre och Tiger hade nog träningsvärk dagen efter.

Bakdelsträning. Att lära sig jobba med rumpan som motor. Som att gå på gym. Långsamt och repitera. Stanna före. kliva över och stanna efter. Jobbigare än det ser ut! Han var slut i både huvudet och kroppen efteråt. Sadeln är jag inte alls nöjd med. Ser på bilderna att den sätter ryttaren i stolsits istället för lodrätt sits och den lättar i framdelen. Men det är svårt att hitta bra sadlar som passar både ryttare och häst. Ska skaffa en till så jag kan byta mellan åt honom så trycket från sadeln inte alltid hamnar på samma ställe.

Och lillstugan är lyft nu. Nu är fönstret mot gården rakt och nästa vecka ska de ruttna syllstockarna bytas. Heja Patrik! Du är en klippa!

Nu ska här i eftermiddags ägnas åt att klippa klart fåren. Sitter och väntar på Ingrid och Anneli. Ska visst bli varm igen enligt aftonbladet. Såg föresten första ormen i fredags. Tigerhöll på att kliva på den me jag hann få stopp och byta traktorspår. Tur man har bra utsiktsplats från hästryggen!

Vi hörs!