En veckas semester är alldeles lagom när jag åker ifrån gården och djuren. Tillräckligt länge för att koppla av och börja längta lagom tills det är dags att åka hem. Jag har just haft en underbar semester på Gotland! Helt fantatisk i mina mått mätt. Dagar fulla av roligheter från morgon till kväll och bra väder på det och trevligt sällskap. Kan man önska mer?

På väg! 

Min lite udda husvagn på Kneippbyn.

Helt suverän att bo i! Nej det är inte hembränt i dunken   , bara vanligt vatten. Det lyste hemtrevligt från solcellslamporna när jag kom hem om natten. Var inte sista gången jag bodde så här. Passade mig utmärkt.

Första natten tillbringades dock så här på en parkeringsplats, men man är ju en rutinerad bilsovare vid det här laget.

Mina vänner samlade kring middagsbordet. De bodde gemensamt i en stuga på Kneippbyn och jag fick använda deras toa och dusch i utbyte av toapapper och en rengöringsspray. DEn sista var det väl mer jag som tyckte vi kunde behöva när så många nyttjar samma toa. Ett bra byte tycker jag som egentligen avskyr offentliga toaletter. Här är hon som hellre sätter sig i en buske än går in på en mack.       

Första kvällen gick vi ner till stranden och drack vin i solnedgången.

Tillbaka i medeliden. Känns som jag varit där förr. Känner mig hemma i kläderna, musiken och godiset. Brända mandlar är farligt gott!   

På väg ut på medeltidsgrejs igen. Patrik, jag, Harriet och Ingrid.

Idyll!

En lunch på Kutens bensin på Fårö. Råkade hamna bredvid en trevlig prick på färjan så vi bestämde träff här på ett udda men hemtrevligt crepperie bland en massa skrot bestående av rostiga bilvrak, cylkar och motorcyklar som gjort sina sista åk, en båt som gått i pension nästan innan jag var född och ambulansen som körde Jimmy Dean till sjukhuset. Jag hade aldrig stannat om jag åkt förbi.

Jag hann fota det lilla fähuset vid Fårösund. Säkert med på enormt många bilder. Ingen unik bild men det är vackert.

Patrik och jag på Kapitelhusgården. Där åt vi en riktig medeltidsmiddag med bara händerna och bordsduken som servett i skenet av stearinljus. Jättegott var det och även om det var kladdigt så tänkte man inte så mycket på det efter några öl    .

Sen kväll på Kapitelhusgården 

Väntar otåligt på att vännernas medeltidaband Natbakka ska börja spela i utav ruinerna i Visby. Passade på att fota lite i lämplig miljö.

Mia pausar innan uppträdandet.

Natbakka, sång och musik från medeltiden. Suveränt duktiga! Finns på youtube och nån hemsida så googla gärna.

Åkte ner till Hoburgen på Gotlands sydligaste punkt. Otroligt vackert så när som på algblomningen. Har aldrig varit så nära den förr. Som en sjukt vackert konstverk!

Påminner rätt mycket om Scottland nere vid Hoburgen. 

Gotland har så mycket vackert!

För en som älskar hästar och Gotlandsruss är russparken ett måste! Här går ett 60-tal ston fritt på 650 ha på Lojsta Hed. Man får gå in i parken men de är svåra att hitta och parken är ju stor.

Dvs svåra att hitta för de som inte kan hästar, vet hur hästar tänker och har utvecklat ett spårsinne med både lukt och genom att läsa marken. Spårade mig fram till flocken. Det är en obeskrivbar känsla att få ta del utav dem. Jag åkte ner själv och allvarligt talat hade jag inte velat ha någon med mig heller. Jag kunde vara kvar precis så länge jag själv ville, gå runt och bara vara i harmonin med hästarna långt ute i skogen. Det här var absolut veckans bästa! Den energin och lyckan och stunden i fullständig närvaro där tid står stilla. 

Majvi, Maj-Lis och jag. Stona är kylmärkta med siffror på halsen och genom hästavelsförbundets "blå basen" kunde jag lätt läsa av vem som var vem. Eller lätt och lätt. Ett väldans sökande på nätet men det ar det värt!

Redo med siffrorna nedkluddrade

Majvi och Maj-Lis

Qådan och lilla Qlådia

Qlådia 

Söta lilla Maj-Lis!

  Sniffa hejdå... Medeltid i all ära, nöjen och andra intressen men inget går upp mot hästarna. Finns inget som kan mäta sig med kärleken till dem. Som Churchill sa "det är någonting på utsidan av en häst som är bra för insidan hos en människa" (kanske inte exakt ordagrannt).

Promenerat gata upp och gata ner i olika konstulationer i Visby. Dessa underbara gränder och hus! Vissa är dock mer byggda för kortväxta personer   . Jag vill tillbaka! Skulle lätt kunna flytta till Gotland NU. Inga vargar, inga älgar, inga björnar, massa russ, vackra byggnader, många soltimmar, fantastisk natur. Ja sen blir det dött på vintern, men allvarligt hur mycket tror ni händer i Årsunda om vintern?

Saffranspannkaka hör Gotland till! Blev iallafall två stycken den här veckan. Den här avnjöts på Krysmyntagården. Blev besviken på de fula pissgula plastbesticken som påminner om 80-talet och papptallriken. Kändes som ett galet miljöslöseri på framför allt en örtagård där de säljer handgjorta tvålar, örter, teer och har en örtagård. Hur tänkte de här?!

Jag hann med så otroligt mycket saker. Här är ett besök vid Lojsta träsk. Kalkstenssjöar vid Lojsta slott. Nått slott fanns det inte men däremot en uppbyggd bronsåldersgård, vallgravar och borester från en svunnen tid.

Fick sällskap med den här Gutebaggen vid Lojsta slott. Snäll och pratsugen. 

Jo då vanlig mat hanns med det också. Den här oxfilepastan var superb!  

En medeltidskvinna i väntan i en paus från aktivteter.

Besök i Visby domkyrka. Hamnade mitt i en Gudstjänst bland mängder av präster. De måste haft någon träff av något slag. Jag hade tänt mig ett snabbt besök men blev sittande i väntanb. Var ju inte direkt så att jag reste mig och gick mitt under pågående Gudstjänst. Lite hyffs har jag allt   .

Det här med att resa ensam. Vilken grej det är! Jag kommer absolut göra om det! Visserligen hade jag ju mina vänner ett stenkast bort men de flesta aktiviteterna gjorde jag på egen hand. Det är otroligt skönt att göra vad jag vill, hur länge jag vill utan att behöva ta hänsyn eller känna blickarna "är du inte klar snart?" från någon som är schysst och hänger med och sen står oich trampar. Eller nån som vill dra med en på något man själv inte vill lägga tid och ork på. Men sånt man själv i gengäld måste ställa upp på. Nej tackar vet jag att göra mina saker på egen hand! Jo visst jag har rest ensam förr. Men då hade jag hundarna med mig. Nu hade jag bara mig själv. Hade lite funderingar på att ta med Amy och Alba men så tänkte jag att det kommer bli varmt och det blir svårt att gå ut och äta eller gå på fik med hundarna av praktiska skäl. Alba är visserligen dresserad och kan nog sitta kvar bunden vid bordet när matte beställer och betalar, men Amy... Heja hon ser en fågel och hela cafebordet springer iväg. De hade inte haft roligt att vara med. Mycket folk, varmt och det åskade en natt och på marknaden sköt de kanoner. Amy är väldigt skotträdd och åskrädd. Jag är glad att jag tog mitt förnuft till fånga. Annars hade jag inte kunnat slappna av. Hela tiden varit orolig för dem i bilen när jag gjorde saker där de inte kunnat vara med.

Söndagen, sista dagen, hade jag helt för mig själv. Mina vänner åkte hem tidigare men jag som bokade senare fick ta annan färja. Det gjorde ingenting. Jag njöt av att gå runt i VIsby, äta i solen på uteservering och medan jag åt en sen brunch gick det förbi fyra olika par som alla grälade. Då kände jag mig innerligt lycklig över mitt singelliv! Slippa tjafset om var man ska äta mm. Det var inga små tjafs heller utan riktiga gräl. Jag har haft en suverän vecka och singel behöver inte betyda ensam. Jag har haft fullt upp med aktiviteter på dagarna, medeltidsmarknaden, umgåtts med mina vänner och lärt känna nya personer som jag varit ute med på matställen och krogar. Faktiskt blev hela veckan superlyckad! Nördig som jag är var ändå hästarna, russen, det bästa av allt och det som gav mest.

Alla dessa gränder och hus! Nästan som taget ur en saga.

Medeltidsveckan avslutades med tornerspel. 

Sent söndag kväll innan avfärd hemåt hämtade jag upp Valiant 670. Godkänd russhingst. Fantastiskt vacker med underbart temperament. Köpt från Börje Johansson som varit russens pappa sedan 60-talet. Valiant var hans sista godkända hingst utan 36 egna godkända uppfödningar. Varför jag börjat med russ? Det är väl snarare så att jag hittat tillbaka till dem. När jag började med hästar som barn på Gävle ponnyklubb var mina favorit ponnyer russ. DEt var Pompe, Lill-Svarten, Grågulle och Dacke. Alla födda på Lojsta Hed. Pompe var min älskling. Brun med stjärn. Uppfödd utav Börje Johansson. Jag minns hans stamtavla. Pompe född -66 e.Atle u. Docka Ja jag är nörd! Jag red på ponnyklubben som barn på 80-talet. Det känns som cirkeln är sluten. Visste ni att Gotlandsrussen är en hotad ras? Att det finns för få individer, avelsston, för att rasen ska vara säkrad för framtiden och dess genetiska variation. En utdöd ras är en utdöd ras. Det vore en stor förlust att mista den otroligt trevliga och sunda ras som Gotlandsrusset är. Jag känner, att eftersom avel och uppfödning är mitt stora hästintresse, vill jag göra vad jag kan för att bevara vår inhemska ras som funnits sedan vikingatiden och tjänat de Gotlänska jordbruken och sedan blivit en liten allround rid- och körponny. I år hinner jag inte åka på stopermieringar med mina russ. Man hinner inte allt på en sommar. Men nästa år vill jag åka. Premieringarna är bara under juli och augusti. Jag förstår inte varför. Talade med Börje om det som dessutom varit hästutställningsdomare och premieringsförrättare för samtliga raser. Visst att hästarna är blanka och vackra i sin korta päls men hingstpremiering ligger ofta på våren för iaf Shetlandsponnyn och det hålls ju utställningar året om i alla pälsar. Sommaren känns taight med allt som händer: höskördar och bönder med spannmålsodlingar, djurungar som föds, semestrar mm.

Valiant var ingen svårlastad herre... "Öppna! Jag vill gå in!"

Han stod som ett ljus hela resan. Jag var orolig för färjan. Det låter så in i helskotta på bildäck när alla ska av. Billarm som tjuter, mc som dånar, plåtar som slår emot kajen, gnisslar och låter om ramperna, fläktar som väsnas i taket. Men Valle bara tuggade på sin matsäck och var lugn som en filbunke.   

Två nyfikna flickor."Det kommer nån! Wow vilken snygg kille!! Han är MIN!" . Russflickorna Tilia 2 år och LIll-Jonna.

Han tyckte det var värt alla timmarna! Lyckan att få nya brudar och en kul liten hingstunge att leka med. Valle är störtskön. Han leker och busar med Russin som har fått en idol. Går i hage som angränsar mot hagen där valackarna går men Valle springer inte och vaktar och spänner upp sig utan är mer nyfiken vad de anda är för några. Om han inte gick med stona skulle han nog gärna leka och busa med grabbarna med.

Extra håller sig lite på sin kant. "Komma här och fjäska! Phöffh! Vem tror han att han är? Don Juan? jo man tackar...." Men det ger sig med tiden. Valle r inte den som tjatar och härjar. När hon är redo är det dags.

Tack Julia och Martin för att ni bodde här och tog hand om djur, gård och väsen medan jag semstrade! Här myser Julia och Rumpnisse, fick bilden på sms. Världens bästa bagge! Nu är han i och för sig kastrerad men han var ju likadan innan.

Att komma hem till djuren och gården fylld av energi var underbart! Djuren visade sin ömhet och saknad. HUndarna blev hysteriska på hundars sätt. Men kossorna kom fram båda två och kramades med huvudena mot mina axlar. Vet inte hur länge vi stod så och Grynet slickade med sin sträva tunga. Fåren kom fram allihop och trängdes runt mig och ville bli sedda och kelade med. Hästarna kom fram en och en och luktade på mig och ville gosa. Så mycket kärlek! Bara den som aldrig upplevt ett lantbruksdjurs villkorslösa internsiva kärlek kan säga att de är korkade produktionsdjur som inte förstår.

Nu är klockan snart tre på natten! Hade tänkt blogga snabbt men bildarkivet strulade. Vad gör man inte för sina läsare? Jag ska gå ut och titta till "Skrike", en liten kanin som är sjuk. Han snorar och har ingen matlust. Gav äpple som han inte ville ha. Då är det illa. Det är alltid nått när man har många djur. Idag skarjag med rakblad loss stora klumpar med diarrebajs som satt fast i ullen på ett utav fåren. I sommarvärmen går det fort att det utvecklas fluglarver i bajset som sedan äter på fåret! Vidrigt och mycket plågsamt! Det låg flugägg i bajset men ännu inga larver. Tack och lov att jag hann! Smyger runt och lyfter på deras svansar ofta för att hålla koll.  I stallet har jag ett Shetlandssto som troligtvis har juvertumörer. Eller tumörer har hon, men jag vet inte om de är godartade eller inte. De har spritt sig. Hon har som stora hårda fasta kakor i ena juvret och framför det andra. Åtminstone 3 cm stor. Den ena har hon haft flera år men gett di till fyra föl och mått bra. Nu vill hon inte riktigt komma i form efter sista fölet och knölen har pridit sig till andra sidan i hela det juvret. Tog ppid blodrov på henne då jag upplever henne lite ruggig och muskelfattig men provet var negativt. Då hade jag ännu inte känt andra knölen/kakan. Strömsholm kände på henne för några år sedan men enda svaret är ju självklart biopsi. Jag valde att inte göra en sådan, den dagen när/om det sprider sig får hon somna. Jag behöver inte veta. Jag ser på henne när det blir dags. Jag vill inte att hon ska lida. Hellre en dag för tidigt än en dag för sent även om jag såklart vill ha henne kvar.

Vi hörs!