Nu är det över. Leira avlivades imorse och för oss båda var det bästa som kunde göras. Hon trampade av sig en framsko i helgen igen. Det är inte första gången och är en direkt följd av att hon kliver på sig själv när hon snubblar omkring. Jag sov väldigt dåligt inatt. Gick upp vid 03 och gav hästarna hö, var ändå vaken och ville att Leira skulle få lämna gården mätt och belåten. Det har legat i bakhuvudet och gnagit i mig sedan vi var hos veterinären och hon blev utdömd. Att köra sin häst till slakteriet är oerhört jobbigt även om det är nödvändigt. Självklart behöver man inte just slakta sin häst. Det väljer man själv om inte hästen fått någon medicin som ger karens.Av praktiska skäl väljer jag slakteriet. Vill inte ha avblodning hemma på gården och vill inte att nån annan häst ska se på. Vad som händer med hästen när den är död bryr inte jag mig om. Väljer man nödslakt går de till värmeverket efteråt. Så länge hästen inte är folkskygg eller svårlastad och inte har jobbigt att åka är det bästa alternativet för mig. Det tar bara 40 minuters resväg dit härifrån.

Själva slakteriet är jag jättenöjd med! De skjuter hästen med gevär utanför lokalen för att slippa låta den gå in och slippa hantera den så lite som möjlgt. De vill stressa hästen så lite det går och det finns inga djur, stressad miljö runt den.

Tack för våra år ihop fina, snälla Leira!

Däremot blev jag riktigt förbannad på den veterinär som var där och tog emot oss. Enligt lag måste det finnas en veterinär som går igenom hästens pass på plats när hästar ska slaktas. Passet är en id-handling som alla hästar enligt lag måste ha. I passet ska veterinär skriva in om hästen behandlats med medicin som ger livstidskarens mot konsumtion.

Hur som helst så var jag med Leira på Strömsholm i höstas för undersökning. Hon fick dock ingen behandling. Där frågade receptionisten om jag ville att hon skulle gå till konsumtion eller inte. Nej tyckte jag då. Läskigt. Då skulle jag skriva under i passet vilket jag gjorde. Enligt henne var det jurdiskt bindande vilket i sig är märkligt eftersom om jag säljer ett djur har jag inget vetorätt hur det djuret ska säljas, avlivas mm. Men jag, dum som jag var trodde på henne och skrev under. Nu har jag ändrat åsikt vad gäller slakt av häst.Avlivningen för djuret är detsamma som när nödslakt kommer ut och många hästar är stickrädda för sprutor. Emilia och jag åkte förbi slakteriet med Leiras pass och jag frågade hur de ställde sig till min underdkrift iom att det var pga min åsikt och inget veterinärmedicinskt. Hade hästen inte gått att använda för livsmedel hade en veterinär behövt skriva på. Receptionisten tog kopia på passet och ringde deras ordinare veterinär som bekräftade att Leira kunde användas mot min legitimation.

När vi komkl 07 imorse kom veterinären(inte den orinarie vad jag förstod det som, hon är kvinnlig) och mötte mig vid bilen. Han presenterade sig bara som veterinären som skulle ha passet och sträckte ut sin hand mot mig. Jag tog förgivet att det var en hälsning. Det hör väl till god ton?! Nej det syntes tydligt att han inte hade det i åtanke utan enbart ville ha passet. Folkvett?! Jag följde med in för att skriva under papper innan vi lastade ut Leira. Så kommer veterinären tillbaka med passet ihögsta hugg och dolde det för mig "-Den här hästen kan vi inte slakta här!" och visar killen i receptionen. Jag sa då som det var: "Ja det gäller min underskrift, jag har varit här och pratat med hon som brukar jobba här som drog kopia och ringde den andra veterinären som sa att det var ok" Det örat ville den här veterinären inte lyssna på. Jag brukar inte gilla att hänga ut folk. Det är mot mina principer men i detta fallet så tänker jag göra det eftersom veterinären uppträdde oerhört respektlöst och kränkande mot mig som hästägare. Veterinären heter Öran Ljungvall.

"-Men någon har skrivit under här att hästen inte får slaktas!"

"-Det är jag som har skrivit under. Pga av min åsikt och inget medicinskt."

"-Är det här du?!" säger Örjan föraktfullt och pekar på min underskrift.

"- Ja jag kan hämta min legitimation i bilen om du vill!"

"-Så det skulle va du som skrivit under här!?"fortfarande föraktfullt.

"-Ja för att jag fick en fråga om hon skulle gå till livsmedel eller ej när jag var in till Strömsholm och jag ville inte det då för det kändes obehagligt så jag skrev under då men har ändrat min åsikt. Så drog jag det igen om vad den andra veterinären sagt.

"- Men om hon var på klinik har hon ju fått en behandling! Nej jag tänker inte godkänna det här!"

"- Hon fick ingen behandling och hade hon fått det skulle det förts in i passet. Det är väl därför passet finns?"

"-Ja jag tänker inte disskutera om hon blivit behandlad eller inte!"

"-Nej men det var du som tog upp det"

Killen i receptionen tyckte situationen var pinsam och ville såklart reda ut det på ett proffsigt sätt. All cred till personalen på slakeriet som är både bra mot djuret och har ett trevligt bemötande! Han ringde upp den andra veterinären.

"-Jag ska prata med henne!" säger Örjan och tar telefonen från honom.

När han pratat klart lägger han på luren och kastar passet framför receptionisten.

"- Jaja ni får väl gå ut och slå ihjäl hästen då!"

Han trycker sig förbi mig och Gun-Britt som står i dörröppning och jag känner hur det kokar i mig. Hur fan kan man säga så?! HAr man inget respekt för andra människor? Hela min påskhelg (och det spelar mindre roll att det just varit påsk) har jag haft i huvudet att Leira skulle avlivas på tisdag morgon. Min häst som jag delat flera år med som min vän. Man säger inte så! Som veterinär vid en avlivning ska man ha folkvett nog att kunna uppföra sig proffsigt och med ett trevligt och förstående bemötande. Han får ha hur djälva pissit humör som helst, men det ska inte gå ut över mig som djurägare! Jag skiter fullständigt i om han har en dålig dag, humörssvängningar, nått medicinskt humörfel eller vad fan det nu rör sig om. Han bemöter människor i sorg och under press. Respekt tack! Det är det minsta man kan kräva! Har man ett yrke får man också se till att han yrkeskompitens i alla situationer man jobbar i. Annars är man defintivt fel person på fel plats!

Jag är inte den som är den och kunde inte hålla inne och sa nått i stil med att han var den mest respektlösa person jag mött i en liknande situation. Att bemöta mig som hästägare med sån liten respekt är oacceptabelt! Tro nu inte att denna Örjan Ljungvall kunde stanna upp och be om ursäkt.Nej då han stövlade vidare och innefrån rummet bredvid med ryggen mot mig fräser han "- Ja jag får väl be om ursäkt då!" Jag kommer inte ta emot den ursäkten! Jag kräver mer än så! Den kom defintivt inte från hans skuldkänslor och medmänsklighet. Det var bara nått han haspade ur sig som vilket skit som helst!

Leira fick dock ett värdigt slut och slipper nu må dåligt. Kvar är bara saknaden efter henne. Det är tomt i islandshagenutan henne. Kanske kan tyckas konstigt att sakna en individ bland så många andra, men för mig är de individer som är älskade för just den de är. SEn kan jag hålla med om att det blir aldrig lika intimt med så här många hästar som med bara en eller två. Men de är inte mindre älskade för det.

Vi hörs!