Senaste tiden har inte riktigt varit i mitt tecken. Ungefär det mesta som kunnat krångla har gjort det, det inkl bloggandet då jag blivit utloggad från uppkopplingen gång efter gång. Irriterande så klart och nästan så jag tappade orken att bry mig att försöka igen och igen.

Var ska jag börja? Tar det baklänges.

Igår var Maisan in på klinik för hältutredning och blodprovstagning. Maisan är inte den som är den i hagen och hamnar då och då i bråk. Fick en broddspark rakt in i höger knä på julafton -10. Upptäckte det precis när jag skulle åka och fira jul, finklädd och stressad. Maisan stod med en fontän av blod ur knäet   . SEn vilade hon flera månader, sattes igång och reds, blev halt, vilade bondesommaren, sattes igång, sparkades, vilade, sattes igång ny broddspark (rakt in i samma knä på exakt samma ställe, maximal otur) och nu är vi här. Hon har inte varit sig lik i ridningen. Sur, hård i munnen, seg, och rörelserna har känts rullande och slängiga trots att vi bara skrittar. Stackars Maisan har dessutom en rejäl övervikt som hon aldrig blir av med. Äter bara lågenergihö men lyckas ändå inte gå ner ett gram utan mer och mer lägger på sig   . Det gör ju också att hennes motion blir begränsad just för att leder och senor mm ska hålla. Skritta och ännu mera skritta. Jag bad att få lämna in Maisan på en utredning för cursings sjukdom. Vissa hästar lägger tydligen på sig och hamstrar minsta höstrå i kroppen då.

Hältutredningen visade sig mer spännande än jag trott. Jag trodde att knäna skulle vara illa, liksom i och med hennes övervikt var jag orolig för kotledsinflammationer. Frambenen visade sig ok   . Däremot började hon skaka när veterinären böjde haslederna. Hälta på båda haserna. Kotor och knän ok. Såklart jag såg spatt framför mig. Men röntgen visade inga förändringar i haslederna och spatt är uteslutet   . Nu blev hon behandlad i båda haslederna och ska vila tre veckor med upptrappande motion. Sen ska vi tillbaka och förhoppningsvis är hon frisk! Har ännu inte fått blodprovssvaren.

Fantastiska fina Maisan! Min klippa. Mattes häst! Min Maisan.

Hon är en känslig prick, få får rida henne för då blir hon spänd och orolig. Men hon och jag fungerar som ler och långhalm trots att jag var rent urusel på ridning när jag köpte henne och knappt bättre idag   . Men vi litar på varann och trivs ihop. Jag skulle kunna skriva en hel blogg om bara oss. Om hur jag från ingenstans kände att Maihildur (hennes riktiga namn) liksom ville mig nått. Helstört jag vet. Ångrar inte att jag valde henne!

Hon skötte sig helt fantstiskt på kliniken. Behövde inte ges lugnande under röntgen, stod bara helt stilla. Stod med spetsade öron när hon blev stucken i lederna (på bilden) utan att ens vifta på öronen. Men den här tåligheten kan även vara till ondo, det är svårt att upptäcka en dubbelsidig hälta på alla hästar och ännu värre på en som är otroligt smärttålig!

Småkillarna Röding och Nirmar har åkt på sommarkollo. De börjar bli könsmogna och mamma Alice som väntar smått måste få lite vila mellan sina barn, lite egen tid. Testade att sätta över de på dagis i min killhage hos Lekis, Brellir, Pontus, Nalle och Piggelin (där även Maisan Bettan och Reddish går). Men småkillarna ville hem när de stora killarna lekte för mycket och stränga tant Bettan sa till. Det gjorde ju inte saken bättre att mamma Najade stod och oroligt hummade och gnäggade på andra sidan gången. Jag fick stå vakt för att de inte skulle kuta ut genom trådarna. Insåg att det inte funkade. Eller det var iallafall för osäkert attens kunna gå på toa. Så jag hörde av mig till Gullsmyra stuteri somär en shettisgård och hörde om det fanns plats för dem där. Najade grät i tre dagar sedan de åkt. Alice tyckte det var skönt.

"- Du Löding, vi ka va bästisal fö allti va?!"

"- Aaa Nilmal, bästisal fö allti!"

Många nya kompisar i samma ålder, storlek och bara killbus!

Själv har jag och ska direkt efter bloggandet, hållt på med skogshagen. Klippt sly och röjt fram stigar och betesytor. Längtar tills jag kan släppa upp dem! De blir ju så lyckliga och skogen är sån bra hage då de får mer muskler och motion genom att gå där. Alla tjockisar (Jazzo, Pontus, Vaja, Piggelin) och fånghästar får gå där (Carin, Fatima) + några till. Dessvärre kan inte Maisan gå där. Hon plöjer mer hela skogen med sina stora hovar...

Mycket sly har det varit!

Lilla Sessan har hittat en ny trygg adoptivmamma i Maja.

Jag har plockat fram min agilitybana och börjat träna hundarna. Så lysande går det inte ännu. Tänkte anmäla Morris på kurs men de var fullbokade. Jag är gammal agilityinstruktör (bl.a) men då mina hundar gick bort strax efter utbildningen tappade jag lusten och bytte bana till spanieljakt och uppfödning stället. Nu har jag plockat fram pärmen för att få lite träningstips.

Det finns fler som är sugna på att prova och kanske dra ihop ett lag   .Team Lammbert!

Här är iallafall en filmsnutt från Amys träning. Ja ni hör ju på vilken nivå vi är på   ! Hoppasni inte blir åksjuka för filma och samtidigt träna hunden var ingen lyckad kombination.

Vi hörs!