På flera kommentater har jag förstått det som att det är många som tror att jag är sjuk eller av annan ohälsa tvingats stänga ner verksamheten. Tack för all omtanke, men jag mår bra. Har varken kört huvudet i en betongvägg, bränt mig eller har nån sjukdom. Heller ingen i min närhet. Jag kom bara till en punkt när jag kände att nu är det dax att lätta vingarna och flyga bort från gården i Trogsta och hitta nytt ställe att slå rot på. Beslutet kom hastigt och med stor vånda eftersom jag vskyr att göra mina elever och kunder besvikna. Men känslan att jag vill bort härifrån har funnits egentligen sedan jag flyttat in för tre år sedan. Då flyttade jag ner från fjällvärlden, hittade den här gården och slog till eftersom det inte fanns så många gårdar att välja på just då. Jag har ju min familj och vänner här i trakterna (njaa inom 15 mils radie men ändå...). Min gård är fantastisk! Jättefin, ligger fin och i ett trevligt område, lagom nära stan, skolbuss för den som önskar, bra och mänger av ridvägar och trevliga hjälpsamma människor. Men jag har aldrig känt mig hemma på slätten. Jag saknar skogen och Enköping har aldrig känts som mitt ställe på jorden. Gården är trång för att ha verksamhet på och även om jag har tillstånd från både länsstyrelse (djurskyddet) som gått igenom mått och regler för både stall och hagar och antalet hästar jag har och kommunen så är det krävande att rådda allt på sån liten yta. Compact living kan jag verkligen säga!

Att beslutet kom så plötsligt berodde på att vi, Ninni, Stefan och jag städat upp i hagar och stallet efter alla hästar. Jag kände att ska jag flytta gör jag det nu innan hösten och vintern kommer och hästarna ska hem från betena och skitar ner igen så jag får börja om. Då utan hjälp av Stefan som är en klippa då han kör alla tänkbara maskiner och har kontakter att hyra. Då ska jag stå ensam och lyfta med dynggrep.... 

La ner verksamheten då det inte var någon ide att dra igång för att sedan ändå lägga ner och den tid som nu är framåt behöver jag ha till att flytta med allt vad det innebär. Det kändes inte rätt att dra igång nått heller halvhjärtat bara för att. Det är inte snällt mot kunderna. Men jag hade en sjuhelvetes huvudvärk när jag fattat beslutet och lagt ner innan jag ens hade nått alternativ att ta vägen på. Att flytta ett bohag är nog så jobbigt och krävande. Att flytta bohag och över 20 hästar, får, katter, hundar, kaniner och krullisar är ännu värre! Allt ska planeras och logisteras. Att hitta e gård som sväljer över 20 hästar  är inte heller självklart enkelt. Jo att hitta en gård med marker för det, men inte med befintligt stall alt vindskydd och gärna fler än ett eftersom alla hästar inte kommer överrens och kan vara sambos. Att hinna flytta, bygga stall och hagar och vindskydd och få ordning innan frosten kändes taight, och ändå slängde jag ut mig i det. Men jag vägrade att mocka om den här gården till våren nu när jag ändå mentalt var på väg. Ibland är det bara göra! Sätta på autopiloten och köra på om det ska bli nått.

Allt gick helt overkligt snabbt och smidit! Ja jag har inte flyttat än men jag är på gång då jag har köpt min drömgård. Flyttdestinationen går till Sandviken. Till en gård på landet bland skogar och hästgårdar. 10 ha egen mark, befintligt stall med 9 boxar, massa vindskydd och hagar. En alldeles egen ridlada och ovalbana. Det är sånt lyx att det finns egentligen inte! Eller jo det är ju just det som det gör, finns alltså. Har 2 ha skog där fåren och krullisarna ska beta sly som de älskar och behöver och de får en alldeles egen lada med varsina bås i. På gården finns det några inackorderade islandshästar som kommer få bo kvar. Det känns kalas att få både ridsällskap och folk att umgås med i stallet och hjälp när det behövs. Det är något jag verkligen saknat här. Att alltid rida och träna ensam är tråkigt för en social prick som mig. Det krävs otroligt mycket kraft för att hålla ångan uppe. Visst man kan skaffa medryttare, men det känns lite snett att jag ska betala hästar för att andra ska rida med mig... Bakvänt liksom. SEn i ärlighetens namn är jag rätt pjåskig med hur de rids också.... Om de skadas när jag sitter på är en sak, jag är långt ifrån superduktig själv men om det sker med nån som lånar dem är en helt annan sak.

Själva stallet och allt som rör djurhållningen är godkänt av länsstyrelsen och det får vara upp till 38 hästar på gården på de vindskydd och boxar som finns nu. Så nog finns det plats för oss! Då har de ju dessutom räknat på islandshästar. Att jag kunde ha så många hästar på den här lilla gården berodde på att de är så små att hagarna ändå räcker till att galoppera omkring och leka i. Det har de kollat och vägt in i sitt godkännande.

Min gård här i Trogsta är perfekt för den som har upp till 5 hästar av stor ridhäst typ. Ribanan är belyst och dränerad. Uteboxarna är på 9 m2 och nybyggda hösten -11. En utebox av c-ponny mått. Två vindskydd om sammanlagt 45 m2 och såklart lillstallet med 8 boxar godkänt för shettisar upp till 107 cm mh och som tillfällig uppstallning för hästar upp till ca 140 cm mh. Stallet har genomgått uppfräschning och åtgärder som t.ex ventilation har förbättrats. Hagarna är instängslade och klara och stora ligghallshagen dränerad och sandad. Kan rekommendera den som vill ha en mindre gård nära stan och ändå på landet. 

Nu lite bilder och inte bara massa babbel   

Maisan sätter fart! Då är det bäst att flytta på sig så man inte blir tacklad tycks Lekis tänka. Båda har eksem av myggallergi och Maisan är smord med tjärsalva på manen och svansen, där av det skitiga täcket. 

Brellir börjar bli stor och grann och ska ridas in efter nyår. Jag har ingen brådska med unghästarna. Han är visserligen fyllda tre år men hade en tillväxt period i våras som försenade hans utveckling då han växtre ifrån sin kropp. Nu har han börjat komma ikapp.

Småttisarna Sarv och Ripa

Gosa med matte är mysigt tycker både Sessan och Samanta.

Och Lekis!

Och Vilda! Tror inte jag har nån som inte är en knäsittarhäst faktiskt.

PeGe

PeGe med tuppkam

Titta vilket som kommit hem! Har hämtat hem Röding och Nirmar från hingstbetet. Lämnade dit små pojkspolingari slutet av apriloch hämtade hem tonårskillar! Jösses vad de vuxit! Var tog mina föl vägen?!

Nirmar,fölet som skade ögat under bondeinspelningen. Men han klarade synen, fast det var lite på håret om bölden skulle spränga linsen på honom.

Röding

Någon har tagit sig vissa friheter....

Mysfaktorn är hög över gården...råkade slå ner lampskärmen i en flugjakt. Nu är det ju ingen ide att sätta upp den.

Vi hörs!