Måste skriva av mig. Igår var jag in på ett forum för shetlandsponny. Brukar i perioder kika in där,ibland går det långt tid emellan. Jag är ingen forummänniska. Jag tycker dessa mest brukar spåra ur och bli pajkastning och upprörda känslor. Jag är inte road av ge mig i kast med det. Läste en ledare som en skribent skrivit om när hon var nybliven mamma och gick med i ett barnforum och blev sågad till fotknölarna och anklagad för att vara en dålig mor av det som hon valde att kalla forumhäxor. Ni känner igen dem. De finns överallt. De där som vet allra bäst jämt och aldrig kan hålla en trevlig ton, de som inte klarar av andras syn på saker och anser att det är deras fullständiga rättighet att gå på i ullstrumporna trots att de både gör andra ledsna och får känna sig helt okunniga och dåliga. På ett forummåste man hål god ton, det hör till. Jag kunde inte låta bli att lägga i mig diskussionen. Tråden var av trådskaparen en frågeställning om hur uppfödare tänker och vad de gör med sina föl- och unghingstar nu när svenska slakterier i allt mindre utsträckning inte längre tar emot hästar efter alla köttskandaler och höga krav efter skandalerna.

Det här är min blogg med mina åsikter och inget forum. Alltså har jag rätt att yttra mig och inte behöva lägga band på mig för att inte såra någon direkt. Passar inte mina åsikter så gör det mig ingenting. Man måste inte tycka som jag. Man får gärna ha en annan åsikt. Men på min blogg regerar jag och mina åsikter. Det går att välja att sluta läsa. Jag tänker inte hänga ut någon med vilje eller baktanke. Känner någon sig träffad så, ja det kan jag inte göra så mycket åt. Jag är inte heller road av skitprat och utpekanden. Men jag kan inte vara tyst för delar av tråden var för mig skrämmande och fullständigt horribel!

Jag har hört förr om att det slaktas rätt mycket hingstföl och unghingstar. Jag kan inte förstå resonemanget i det. Varför planerar man kombinationer mellan hästar och ser till att små föl kommer till världen som små liv och sen blir besviken för att det blev ett hingstföl? Jo därför att hingstföl är mindre värda ekonomiskt att sälja, de är svårare att få sålda och ytterst få är av ett hingstämne. Att behålla hingstföl upp i åldrarna kostar både pengar och energi. De har omkostnader i form av mat och strö, de kan bli sjuka och skadade, de ska verka hovarna regelbundet och avmaskas. Helst vaccineras och försäkras. De ska kastreras med dess kostnad för utförandet av veterinär och till råga på allt ska de helst ridas och köras in innan de är klara för marknaden och säljs då för en spottstyvel.

Men är man med i leken får man leken tåla också. Det hävdar jag bestämt! Ingen har tvingat en uppfödare att ta föl år efter år. Det finns stora stuterier som jag hellre skulle kalla fölfabriker. I Sverige. Ingen ska försöka inbilla mig att ett stuterinamn har sån köparmagnet att de får alla föl sålda pga sitt stuterinamn. Inte när det handlar om 40-60 föl per säsong. Allvarligt talat ställer jag mig ytterst tveksam till att en shetlandsfölköpare bryr sig så mycket om fina stuterinamn och utställningsmeriter på föräldrarna när de ska ha hästen som barnponny eller sällskapshäst. För de är nog ett trevligt lätthanterligt temperament och en sund ponny det viktigaste. Om den har riktigt pass som shetlandsponny med ett specifikt stuterinamn som prefix tror jag är av mindre vikt. 

Hur skulle det se ut om hunduppfödare gjorde lika? Är det okay att en hunduppfödare åker och avlivar en hel eller delar ur en valpkull på låt säga 8-10 hanvalpar? Bara för att dessa är mer svårsålda och kommer ge besvär och omkostnader fram tills dess de blir sålda? Gissningsvis skulle det bli ramaskri. Men föl är helt ok då?

Jag säger ingenting om det är en engångsföretelse. Alla kan hamna i en situation där man måste göra sig av med hästar. Det är svårt att sälja idag. Men att sätta det i system. Varför vill man föda upp då?Jo antagligen därför att önskan och storhetsvansinnet har slagit rot att föda upp en eller flera godkända hingstar i sitt stuterinamn. Så på vägen till målet är man beredd att bokstavligt talat gå över lik. Är det värt det? Är inte alla planerade föl lika mycket värda oavsett kön? (i mitt sätt att se är även oönskade föl lika mycket värda)

Att slakta en shetlandsponny är ingen ekonomisk vinst. Det är för liten slaktvikt. När jag körde en islandshäst till slakt fick jag en utbetalning på 800:-. Då hade jag ca 4-5 mil enkel resa till slakteriet. Alla kan nog räkna ut att man inte tjänar många korvöron på hästslaktsuppfödning. Så det finns inget ekonomiskt intresse av att slakta föl. Alltså kan jag inte se någon annan anledning än att ära och prestige att få fram en gk hingst är större än kärleken för dessa små planerade individer. Djurvän? Nej inte från min sida sätt.

Så vad kommer nu hända med dessa föl som antagligen slaktas? Nu när svenska slakterier inte tar emot dem. Hamnar de på slakttransporter ut i Europa? För att sen komma tillbaka till svenska restauranger och ätas på lunchserveringar? Jag vill inte tänka på vilket trauma dessa föl och unghästar kommer uppleva! Jag vill heller inte tänka på hur stora risker de löper att trampas ner av större hästar. Tänk minihingstföl! No shit om att de står säkert i transporterna och inte kommer i kontakt med varann! Jag har låtit mina hästar åka hästbuss från fjällen till Enköping när jag flyttade.Pontus, min minishetlandsponny var då 2 år och han gick obehindrat runt under alla plastpressänningar där de andra stod uppbundna. Nu kände de varann. Meningen var att shetlandstoet med föl och de minsta ponnierna skulle stå lösa ihop i en typ box i bussen. Men Pontus smet ut. Han gick under alla bommar och tryckte sig genom alla pressänningar. Så i en slakttransport finns det visst stora risker att små shetlandsföl blir nedtrampade!

Det finns de som tycker att det är upp till var och en att välja att slakta eller inte.Självklart är det upp till var och en. Men jag vill gärna ha en förklaring på hur man tänker. För som sagt det är ingen vinst. Står man för att man har storhetsvansinne som vill vara något i shetlandsvärlden? Är det så mycket att sträva efter?  Jag har inget emot att folk ställer ut sina hästar och tycker det är toppenkul. Det är ett intresse som vilket annat som helst. Men att på vägen till rosetter och fina titlar och en lycka att "vara någon" skicka små föl till slakt samtidigt som man dyrt och hederligt vill förklara att man bryr sig om sina hästar och att de betyder jättemycket för dem, den logiken får inte jag att gå ihop. Varför inte starta en hobby med målade my little ponnies istället där man kan kasta ett dåligt exemplar i soptunnan om den inte blev tillräckligt bra i tillerkningen? Betydligt billigare och betydligt mindre slit med att hålla på.

Nej, jag är glad att jag bestämt mig för att lägga shetlandsaveln åt sidan. Det är en sjuk värld. Uppenbarligen. Istället för att ägna sig åt vettiga saker såsom att bekämpa rassjukdomar och defekter i klubben prioriteras utställningar sominte gynnar något annat än folks fåfänga och storhetsvansinne. Jag har inte hittat några rasspecifika program och rekomendationer att följa för att kunna föda upp friska hästar. Om jag har ett sto och vill betäcka henne, hur i all fridens namn ska jag kunna veta om hingsten jag väljer bär på gener för patellaproblematik eller tracheal kollaps? HUr ska jag veta vad mitt sto bär på och om det passar för varann? Det är två allvarliga defeker hos shetlandsponnyn och ger direkt djurlidande och förkortar deras liv. Det finns rekomendation att inte avla på hästar med eksemoch patella.Jovisst bra tänkt men jag kan ha en häst som bär på genen för patella och råka betäcka den med en annan genbärare och vips får man en avkomma med problem. Surprise! För hur ska man kunna veta när det inte finns någon form av data, ingen form av forskning, ingen form av öppenhet. Möjligtvis att man kan få veta bakvägen genom någon som säger sig veta. Men vad säger att den informationen stämmer? Ofta är dessa bakvägsinformationer förvrängda historier ofta baserade på skitprat och avundsjuka, skadeglädje att sabba för någon. Så varför lyssna till det?

Inom hund har SKK både rasdata,hunddata och man kan göra provparningar för att se hur inavelsgraden blir i % och på hunddata står all offentlig information från hundens samtliga prov och tävlingar. PÅ SSS (shetlandsklubben) står bara utställningsresultat. Travsport finns för shetlandsponny. Men travsportförbundet sparar dessa resultat för ponnierna och SSS känns inte vid dem. I den bästa av världar har jag sårt att tro att en shetlandsponny med patellaproblematik och andningssvårigheter skulle kunna hävda sig i ett travlopp. Därför känner jag spontant att dessa hingstar vore attraktivare att använda än de som travat runt i en utställningsring. Men det ena utesluter inte det andra OM det var så att SSS tog seriöst på sin avel. Jag kan inte se det seriösa i nuläget. Massproduktion på föl utan att veta vad de bär på där en stor mängd slaktas bort bara pga sitt kön för att de är för jobbiga och dyra att behålla.

Jag anser att shetlandsaveln har mycket att lära av hundaveln för att vara ikapp.Och med de är det inte sagt att hundaveln är rakt igenom hallelujamoment, men det är en historia för sig.

Vi hörs!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...