Hej igen! Nej då jag har varken slutat blogga eller glömt bort det. Det har bara varit en höst full med massa positiva och negativa händelser och väldigt fullt upp. Fick ett trevligt mail med frågan om jag slutat blogga och då kände jag att det var dags att ta sig i kragen och sparka iväg mig till tangetbordet. Orkar inte tänka och ta upp allt som hänt. Inte nödväntiftvis för att det är jobbiga händelser utan för att jag är för lat för att tänka efter och sätta mig in i det igen. Egentligen har det inte hänt så mycket annorlunda saker än vanligt.

Det som är just nu är att det är en typisk kladdig mörk november. Jag har bakat saffranskakor idag. Två stycken till och med! Det var inte tänkt så men smeten var så god att jag ville ha lite till. Jo det är faktiskt sant! Några timmar senare kom stora tröttheten och sköljde över mig, tror bestämt jag blev lite jäst... Bakade en mjuk pepparkaka härom dagen men den åt Megastor hälfen av. Nedrans hunnaskälle! Vet ni hur STOR en Leonberger är som står på bakbenen? Det vet Megastor. Ett tag var jag lite orolig att hon skulle bli en Miniliten. Tyckte inte hon växte något. Hon är 8 månader nu och nu händer det grejer. Framför allt är hon tung. Skrattade gott åt Julia när hon skulle baxa in en motsträvig Mega i skuffen på bilen. Mega blir inte värstig till Leonberger, inte i storlek iaf   . Nu är jag faktiskt ganska glad åt det. Hon tar mycket plats som det redan är. Däremot är hon värsting på andra sätt. Kan reta mig till vansinne när hon klättrar i och välter köksskåp, river ner allt hon hittar på fönsterbrädan bakom diskbänken, tuggar på disktrasor och toaborstar, nästan välter besökare, badar i skurhinken och vattenskålen. Tur hon är världsgo däremellan! Insett hur naiv och opåläst jag var när jag köpte henne. Lilla grisen i säcken - nu igen. Har väl hänt förr om man säger så. Jag trodde en Leonberger var en lugn och faktiskt flegmatisk ras. När jag var aktiv på brukshundklubben var det en kille som hade haft Leonberger och de var ju såååå tråkiga och slöa. Jasså? Ja inte min iaf. Herejösses Mega och Kaisa kutar som stridsmissiler och studsar som gummibollar för jämnan. De har alltid något hyss för sig. Inte en pinnal ligger där den ska när de är med i stallet. Jag plockar allt från fårull till eltillbehör ur deras munnar medan jag mockar och fixar. Fråga mig inte var de hittar allt. Föremålsintresse och söklust har hon mycket av den där Mega. Kaisas föremålsintresse har vaknat rätt nyligen. Nu är hon som en springer spaniel ska vara. Så fort hon blir glad och uppspelt ska något in i munnen. Men kamplek tackar hon bestämt nej till. Kaisa är en känslig typ och allt matte vill ha spottar hon direkt ut. Annars är hon lustig den där Kaisa. Hennes bästa partytrick är att bara springa runt med sig själv i hundra knyck och skälla på sig själv. Hon kan hålla på väldigt länge och dessemellan tar hon några jämfotahopp och studsar lyckligt. Amys partytrick är att efterlikna Pluto och forma munnen till ett o och låta ooooo och hoppa runt i en cirkel och kasta med huvudet fram och tillbaka. Hon ser precis ut som Pluto när han får klisterlappen över munnen "don't open until x-mas". Rigmor tror jag inte har något partytrick. Hon är egen på sitt egna sätt. Definitivt charmigast av dem och älskar barn och Julia. En riktig surkärring kan hon vara mot de andra men hon låter bara. Framför allt Amy bryr sig inte, "kunde inte bry mig mindre" tycks hon säga och Rigmor blir lika förvånad varje gång.

Tar lite blandade bilder från det som varit.

Ragnar och Valter är numera i kossahimmlen. Det fungerade inte att stängsla in dem. De bara rymde och ställde till det för sig och oss. Ibland saknar jag dem. Men gläds desto mer åt Leo och Grynet som är helt underbara kossor! Så sociala, snälla och keliga.

Ankis polare Pytte blev dödad av något hunddjur. Han sörjde verkligen. Var hemskt att se honom gå runt och samla ihop Pyttes fjädrar och bära upp och lägga på en hög där de två brukade sitta på dyngstacken, sen la han sig bredvid fjädrarna som om Pytte varit där. Då brast jag nästan ut i gråt. Säg inte att djur inte har känslor och förstår! Anki hade sorg. Vi åkte och köpte några Hedemorahöns som nytt sällskap åt Anki. Vill inte ha honor så jag får massa ank-kycklingar/ellingar som sen blir hanar och måste tas ihjäl.  Vuxna hanar fick jag höra var vanskligt att sätta ihop. Men Anki trivs med sina små vänner.

Nya kaniner kom det till gården. Så ofantligt söta och keliga!

Matlagning pågår. Har varit värdelös på att ta tag i matlagning under allt för lång tid, men har faktiskt lyckats vända trenden. Heja mig!

Skogsutflykt

Fåren och Krullisarna blev klippta av ett proffs. Orkar inte klippa! Han tar alla på ungefär samma tid som det tar för mig med 1,5 får och då med en medhjälpare. Dessutom blir de bättre och finare klippta och får hjäp med klövarna. Men åh vad de frös! Tur jag har massa fårtäcken   .

Julia och jag var med på privatträning/kurs i tömkörning för Anders Eriksson. Här jobbar Julia med Maja. Otroligt roligt att komma iväg och göra något själv med hästarna!  

Mega och Kaisa gick några gånger på kurs. Tyvärr så är det svårt att få tiden att gå ihop med sjuttioelva djur och avstätta 1-2 dagar i veckan åt bara två av dem. Alltid var det något som strulade när vår kursdag kom.

Skönt att ha ett knä att krypa upp i, tycker Kaisa.

Tilia

Salza

Nu ska jag äta och kasta mig i soffan en stund          

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...