Idag är det på dagen 7 år sedan jag mötte upp Samanta på Wången i Jämtland. Jag hade sett en annons på blocket om två små shetlandsponnier. Sandra och Samanta hette dem. En svart och en skäck. Inkörda och ridna, fullt friska och trevliga. Prefekt tyckte jag och köpte den där grisen i säcken. Det har tagit några år för mig att lära mig att inte vara så godtrogen och naiv, jag har åkt på många smällar kan jag säga. Hästfolk är ta mej tusan värre skojjare än bilförsäljare! Hästfolk är värsta sorten. Det visade sig att Sandra fick fång(återfall). En liten fågel viskade i mitt öra att hon varit stel och inte kunnat gå tidigare men hovslagaren hade visst fixat lite. Nåja Sandra fick vandra vidare till de eviga gröna ängarna. Glömmer aldrig Samantas blick när hon såg att sandra lämnade hagen. Samanta visste och det gjorde ont att se. Samanta däremot var en tjock och väldigt otrevlig liten ponny. Arg som ett bi. Inte ett dugg social. Hade grimma jämt i hagen då hon var omöjlig att fånga. När jag kom med höpåsen anföll hon med rumpan och måttade sparkar rakt ut. Anfall var bästa försvar. Glömmer aldrig den gången jag tog ut båda två urhagen samtidigt och de fick ner mig på k, mössan åkte ner över ögonen och de drog mig kanande på knä några hundra meter. Jag vägrade släppa! De skulle inte vinna. Tränade mycket med dem: flytta i sidled, backa, vända om och gå tillbaka precis när de trodde vi var färdiga mm. Sandra tog det bra. Inte Samanta. Hon knuffade tillbaka allt hon var värd. La sina 200 kg i press mot mig och där stod vi som två svettiga tjuriga oxar och mätte envishFörsta två veckorna var jag en hårsmån från att beställa buss i retur till dem. Jag var vansinnig. Men ibland är det svårt att få ändan ur vagnen och det är jag så glad åt idag. På något sätt utvecklade Samanta och jag någon konstg befängd kärlek till varann i våra fighter.   

Samanta för 7 år sedan

Kommer du tycka om mig?

På fjällvandring

På tur och Vaja följde med som sällskap.

30/3-10 födde Samanta Piggelin. Det är ett mirakel att han överlevde! Jag hade sett en fullbordad betäckning juli -09 mellan Pontus och Samanta. Jag räknade med föl i juni, 3 månader senare. Pontus var utlånad under våren -09 och han måste betäckt Samanta precis när han kom tillbaka. Piggelin föddes mer än en månad för tidigt. Han kunde inte dia. Han förstod ingenting. Samanta och jag hjälptes åt. Jag som inte alls var rutinerad på föl förstod först inte att något var fel. Han fick därför namnet Piggelin, jag tyckte han var en ovanligt pigg krabat som aldrig vilade. Men han förstod inte att man kunde vila. Han hade inte förmågan att lägga sig. När han inte diat på några timmar körde jag in dem till Strömsholm. Där kontstaterades det att han var sk prematur (för tidigt född) så han fick plasma, antibiotika och hjälp att lära sig dia.

Jag som inte räknat med föl alls den tiden på året trodde först någon satt in en get till Samanta! Han var så otroligt liten och vanskap som en kantig get med stort huvud.

Piggelin 2 år.

Året därefter föddes Vilda. Piggelins helsyster.

Vilda

Vilda 2 år

Jag är så otroligt glad att jag har Samanta! Hon har gett mig två fina föl. Hon har funnits i mitt liv när det varit som värst. Ibland tänker jag att den dagen Samanta försvinner slutar jag med hästar. Men när jag ser Piggelin och Vilda

vet jag att jag är skyldig att ta hand om dem också. Från att ha varit en envis arg ponny är hon den bästa i stallet. den jag litade mest på när jag hade ridskolan. Men jag vet vad som gömmer sig i hennes mörket. I fel händer och i fel hantering vaknar den björn som sover. När jag kom hem ffrån Turkiet fick jag en sån fin kärleksförklaring från Samanta. Gick in till henne i boxen och hon la upp sitt huvud mot min mage och tod alldeles stilla och njöt. Hon hade saknat mig och var glad att jag var hemma! Det är sånt jag kan leva på länge.