Kennel Krokanden

Direktlänk till inlägg 8 november 2014

Firardag

Av Johanna Nordin - 8 november 2014 12:37

Idag är det på dagen 7 år sedan jag mötte upp Samanta på Wången i Jämtland. Jag hade sett en annons på blocket om två små shetlandsponnier. Sandra och Samanta hette dem. En svart och en skäck. Inkörda och ridna, fullt friska och trevliga. Prefekt tyckte jag och köpte den där grisen i säcken. Det har tagit några år för mig att lära mig att inte vara så godtrogen och naiv, jag har åkt på många smällar kan jag säga. Hästfolk är ta mej tusan värre skojjare än bilförsäljare! Hästfolk är värsta sorten. Det visade sig att Sandra fick fång(återfall). En liten fågel viskade i mitt öra att hon varit stel och inte kunnat gå tidigare men hovslagaren hade visst fixat lite. Nåja Sandra fick vandra vidare till de eviga gröna ängarna. Glömmer aldrig Samantas blick när hon såg att sandra lämnade hagen. Samanta visste och det gjorde ont att se. Samanta däremot var en tjock och väldigt otrevlig liten ponny. Arg som ett bi. Inte ett dugg social. Hade grimma jämt i hagen då hon var omöjlig att fånga. När jag kom med höpåsen anföll hon med rumpan och måttade sparkar rakt ut. Anfall var bästa försvar. Glömmer aldrig den gången jag tog ut båda två urhagen samtidigt och de fick ner mig på k, mössan åkte ner över ögonen och de drog mig kanande på knä några hundra meter. Jag vägrade släppa! De skulle inte vinna. Tränade mycket med dem: flytta i sidled, backa, vända om och gå tillbaka precis när de trodde vi var färdiga mm. Sandra tog det bra. Inte Samanta. Hon knuffade tillbaka allt hon var värd. La sina 200 kg i press mot mig och där stod vi som två svettiga tjuriga oxar och mätte envishFörsta två veckorna var jag en hårsmån från att beställa buss i retur till dem. Jag var vansinnig. Men ibland är det svårt att få ändan ur vagnen och det är jag så glad åt idag. På något sätt utvecklade Samanta och jag någon konstg befängd kärlek till varann i våra fighter.   

 

Samanta för 7 år sedan

 

Kommer du tycka om mig?

På fjällvandring

På tur och Vaja följde med som sällskap.

   

30/3-10 födde Samanta Piggelin. Det är ett mirakel att han överlevde! Jag hade sett en fullbordad betäckning juli -09 mellan Pontus och Samanta. Jag räknade med föl i juni, 3 månader senare. Pontus var utlånad under våren -09 och han måste betäckt Samanta precis när han kom tillbaka. Piggelin föddes mer än en månad för tidigt. Han kunde inte dia. Han förstod ingenting. Samanta och jag hjälptes åt. Jag som inte alls var rutinerad på föl förstod först inte att något var fel. Han fick därför namnet Piggelin, jag tyckte han var en ovanligt pigg krabat som aldrig vilade. Men han förstod inte att man kunde vila. Han hade inte förmågan att lägga sig. När han inte diat på några timmar körde jag in dem till Strömsholm. Där kontstaterades det att han var sk prematur (för tidigt född) så han fick plasma, antibiotika och hjälp att lära sig dia.

Jag som inte räknat med föl alls den tiden på året trodde först någon satt in en get till Samanta! Han var så otroligt liten och vanskap som en kantig get med stort huvud.

Piggelin 2 år.

Året därefter föddes Vilda. Piggelins helsyster.

Vilda

Vilda 2 år

Jag är så otroligt glad att jag har Samanta! Hon har gett mig två fina föl. Hon har funnits i mitt liv när det varit som värst. Ibland tänker jag att den dagen Samanta försvinner slutar jag med hästar. Men när jag ser Piggelin och Vilda

vet jag att jag är skyldig att ta hand om dem också. Från att ha varit en envis arg ponny är hon den bästa i stallet. den jag litade mest på när jag hade ridskolan. Men jag vet vad som gömmer sig i hennes mörket. I fel händer och i fel hantering vaknar den björn som sover. När jag kom hem ffrån Turkiet fick jag en sån fin kärleksförklaring från Samanta. Gick in till henne i boxen och hon la upp sitt huvud mot min mage och tod alldeles stilla och njöt. Hon hade saknat mig och var glad att jag var hemma! Det är sånt jag kan leva på länge.


            

     

 
 
Ingen bild

LiZa H

9 november 2014 22:07

Fina bilder och en påminnelse om hur kloka djur är och vilken kravlös kärlek de ger.

Johanna Nordin

10 november 2014 00:02

Ja de förstår så oändligt mycket mer än vi kan förstå och ånga gånger ha vett att ta hänsyn till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Johanna Nordin - 4 augusti 2019 21:57

Av Johanna Nordin - 8 september 2016 11:51

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Av Johanna Nordin - 20 mars 2016 12:12

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Av Johanna Nordin - 4 mars 2016 13:34

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Av Johanna Nordin - 8 januari 2016 13:41

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...

Presentation

Fråga mig

96 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Ovido - Quiz & Flashcards