Hon kom som ett litet aprilskämt. Ett brunt litet stoföl, kopia av sin mamma Vaja som föl. Ett och ett halvt dygn senare var hon död. Helt ofattbart. En katastof som inte fick hända! Att Vaja återigen skulle uppleva hur livet rinner ur sin fölunge var den värta tänkbara mardrömoch ändå händer det. Oddesen att detta skulle ske är minimala,ändå händer det!

Jag såg på förmiddagen att Vajas juver var fyllt av mjölk. Men hon hade inga vaxproppar och läckte inte mjölk. Hon var som vanligt. Visade inga tecken på att föla. Ändå sa jag till Julia att jag noterat Vajas juver. Men hon skulle ju inte föla förrän tidigast i mitten av april, tidigast alltså. Jag väntade mig i slutet. Hon blev betäckt i början av juni. Jag brukar räkna 10,5 månad på stona. SEn är det ju självklart + och - den tiden. Men 1/4 var tidigt. Alldeles för tidigt och inte nått jag räknade med. Julia och jag åkte iväg några timmar. När vi kom hem kom Ulrika med hö ochmedan vi lossade hördes det plötsligt massa pipoch tjut från stohagen och i grannhagarna blev alla hästarna uppspelta och tossiga. Gickför att fylla upp vatten och ge hö och när jag vänder mig om ser jag henne. Där i hagen går ett litet föl mitt i flocken.  Vaja pratade med den lilla och försökte desperat få kontakt med den i all uppståndelse. Julia gick in för att skingra undan de andra "galningarna". Några av ungstona var helt tokiga och bockade och sparkade och betedde sig. De äldre som haft egna ville vara nära och delta i Vajas lycka. Jag bar in fölet och ställde dem i en stor box som vi halmade upp.Vaja var inte ens svettig så förlossningen måste gått fort och enkelt.

Från början var allt som det skulle. Fölet diade, la sig och sov och diade igen. Hon hade lite kolik efter hon diat men pruttade en truddelutt och sen gick det över. Däremot släppte inte moderkakan som den skulle så efter 8 timmar vred jag försiktigt loss den. Kvarbliven efterbörd gör stona sjuka och alla rester måste ur. Förlossningsfång är en vanlig komplikation och för varje timma ökar risken drastiskt. Då jag haft många föl kände jag att jag hade tillräckligt med känsla för att med veterinärens råd ingripa själv. Vaja var otroligt tacksam för min hjälp. Hon ställde sig bredbent och hjälpte till att en sista gång krysta ordentligt. I de flesta fall hjälper det att ta ut stoet och stressa henne att vara ifrpn sitt föl. Men Vajas satt där den satt och hon var heller inte så oregerlig somjag önskat. Enda gången jag uppmuntrar till dåligt uppförande. Hon skulle vara upprörd och trycka ur den.

Hon var så liten att hon fick plats i samma täcke som Piggelin hade när han var för tidigt född. Men hon såg inte prematur ut. De brukar ha stora framträdande pannor, svårt att ta för sig, desorigenterade och ha smultronfärgad tunga. Hon hade ingen av dessa symtom.  Men hon var för tidigt född. Då hon inte hade några synliga symtomoch svårigheter utan var som ett helt vanligt föl så fanns det inga varningsklockor.

Men efter ca 12 timmar började hon få svårt att dia. Hon nappade inte tag i spenarna och när hon väl fick i sig rann mjölken ur igen. Jag bestämde genast att köra in henne till Ultuna. Där tynade hon bort och blev tillslut tvungen att avlivas. Hennes liv gick inte att rädda trots ständig övervakning, syrgas, antibiotika, blodplasma och vätskedropp. 

Diagnosen är inte dummy foal som Vajas föl Tuva från förra året. Trots att det påminner omvarann och historierna är snarlika. De tror att hon hade underutveckade lungor och inre organ till följd att hon var för tidigt född. Fölet som jag hann kalla April April kommer att obduceras. Hon hade väldigt dålig syresättning i blodet och höga njurvärden samt salter i blodet. Så mest troligt fungerade inte kroppen än som den skulle för att klara sig utanför mammas mage.

Jag har talat med både Anja, Vajas veterinär från Strömsholförra året,  veterinärerna på Ultuna ochen ditriktsveterinär och alla säger samma sak. Dummy foal är inte ärftligt. Förra årets föl, Tuva; var inte för tidigt född. I hennes fall var hon en stor fölunge ochVaja förstagångs föderska. Fölet satt fast över bröstkorgen och fick dras ut, hon fick syrebrist till följd av detta. Det var inget felläge utan bara trångt då hon var stor.

Varför April föddes för tidigt vet jag inte. Det är väl sånt som bara sker ibland. Alla veterinärer jag talat med säger att det är bara extrem otur att det drabbar samma sto två år i rad. Det är så sorgligt och overkligt.

'Vaja blev ultraljudad och undersökt i livmoder och vagina och allt såg ut som det skulle. Fanns inget onormalt eller tecken på svår förlossning. Inga sår efter moderkakan som jag fick likra ut. De ser inget hinder i att betäcka om henne och be till Gudarna att det för Vajas skull går bra näst gång.

Vaja var lika fäst vid det här fölet som det förra. Men jag tror att hon tillslut förstod när jag hjälpte henne att "begrava" fölet under halm. Hon tyckte inte om det. La bak öronen och gav mig ond blick men hon accepterade det på något sätt. stod kvar och åt lite på halmen och borrade då och då ner mulen i halmen och gosade med fölet. Honblev såklart upprörd när hon var tvungen att lämna. Inte hysterisk men upprörd och ledsen. Men jag tror hon visste fastän sjäva separationen gjorde ont så ont. Under resan hem hann hon lugna ner sig. Jag släppte ut henne i hagen til de andra. De andra förväntade sig att hon skulle ha fölet med sig. De hade inte glömt. De äldre luktade

på henne medan de andra stod på rad och stirrade när Vaja gick runt i hagen. De hade precis samma uppsyn som när fölet var nyfött.

Jag såg en gång ett tvprogram, ett naturprogram om elefanter. En elefantbaby skade ett ben och flocken stannade. Den blev inte bättre utan tynade bort och dog. Flocken vandrade vidare. Alla utom elefantbabyns mamma som stannade kvar vid sin unge. Hon slutade aldrig hoppas och ville iinte lämna. Tillslut dog hon vid sin unge. Så även djur har känslor. Att påstå annat kan bara den göra som inte varit nära ston med föl, haft hästar som varit bästa vänner.  Vaja har nog den elefantmammans själ. Jag undrar om och efter hur länge hon själv skulle ge upp och gå. Fölet avlivades halv åtta på morgonen och Vaja lämnade djursjukhuset vid 16 på eftermiddagen. Det är möjlgt att hon behövde er tid för sin egen skull men det finns ju tyvärr även en ekonomisk aspekt och när hhon kom hem är hon iallafall synbart som vanligt. Hur hon känner inombords vet bara hon och hennes vänner i hagen.

Vila i frid lilla April!