Jag har inte ingett några nyårslöften eller nystarttankar bara för att det är nytt år och januari. När jag var liten/tonåring skulle jag varje nyår äta nyttigare, starta varje frukost med havregrynsgröt, och bli snällare. Sorgligt när jag tänker tillbaka. Och inte har jag varken ätit havregrynsgröt eller blivit snällare heller   .

Gymmet började jag med i december och min kompis Anne-Lie har dragit med mig på ridkurs. Varje onsdag åker vi och rider för instruktör med start på onsdag i nästa vecka. Tanken är att jag ska gå varann vecka med Lekis ch varann med Brellir om jag har tänkt färdigt på det. Vi får se om jag viger varje vecka till Brellir. Men till en början lånar jag häst. Mina är verkligen inte i form varken muskulärt eller konditionsmässigt och jag är också extremt ringrostig. Minns knappt när jag red senast. Det har hänt så mycket i mitt liv senaste åren att självkänslan fått sig en rejäl törn och det har av någon anledning satt sig just i ridningen. Jag har inga problem att instruera andra. Jag ser vad de ska göra och tänka på men själv låser det sig för mig. Fullständigt. Jag måste bryta isen, annars måste jag avveckla de stora hästarna och sluta rida. Jag är rädd, känner mig helt otrygg och utlämnad. Jag vet inte varför. Jag har aldrig varit nån kaxig ryttare. Men att det gått så långt att jag mår illa av att tänka tannken på att rida trodde jag inte skulle hända. Helt utan synbar anledning. Visst har jag åkt av ett antal gånger. Slagit mig gul och blå och mer därtill. Men det här är något annat. Det är som att mitt inre liksom lagt fokus på något som går att befästa en sviktande självkänsla på. Tyvärr är hästvärlden full av jubelidioter som gladeligen utnyttjar ens dåliga självkänsla och bekräftar hur dålig man är.... Det är också sorgligt. Att det finns så många som måste trycka ner andra för att hävda sig själva. SEn finns det gott om instruktörer som inte har en udds aning om hur det känns att vara en skraj elev med dålig självkänsla. Det har aldrig drabbat dem. De kan tyvärr inte hjälpa en. Det är egentligen inte ridningen, det är sinnesnärvaron. Jag ska börja ta lektioner som sagt och har börjat jobba med Lekis och Brellir från marken. Lekis har varit skadad. HAn hade dubbelsidig knäledsinflammation och vilat länge. För länge egentligen men nu har det blivit så. Han är tjock och jag är feg. Vi får utgå från det. Tror knappast det hjälper att sälja dem och byta hästar. Jag känner de här två utan och innan. Lekis har jag haft i över fyra år, Brellir är min bebis. När jag köpte Lekis var han ung och nyinriden. Fast det förstod inte jag då. Det var nog tur det. Han slingrade obalanserat som en orm på vägen och var bara riden 20 minuter åt gången. Jag red honom ensam barbacka i skogen. HAn hoppade ibland för saker efter vägen, han skenade ibland när han blev överraskad. Inte långt men han rusade okontrollerat en bit. Men jag var aldrig rädd. Han var min vita fina Leiknir. Jag red honom barbacka från hagen med handhäst in i ett tvteam med allt vad det innebär under bondeinspelningen. Han hade aldrig sett mickrofoner och stora kameror. Men jag var aldrig rädd. Det här handlar om mig. Inte ridningen.

Idag var JUlia och Kristin här. Vi tog en kort promenad med islänningarna som numera bantats till Lekis, Brellir och PeGe. Den sistnämnda blir 3 år i år och det är dags att börja smyga igång mjukträning. Det var halt på vägen så vi gick en bit offroad istället. Grabbarna blev exalterade. PeGe stsod på bakbenen, Brellir bockade och Lekis frustade i varje andetag och gick med högt huvud och ville springa. Det är inga sävliga killar någon av dem. Pigga och framåt med mycket fart. Julia sa först att "tänk vad mysigt med en ugn barbackatur" men sen skrattade hon åt det när grabbarna började stoja runt. Nån lugn barbackatur hade det inte blivit. Det hade blivit rodeo och markkänning.

Tog ut Lekis ensam och longerade honom i höggräs så han skulle få bli kvitt med lite överskottsenergi. 

Storm, Nirmar och Arne inne för pyssel och omvårdnad.

Fjällbäckens Nirmar. Underbara lilla tokponny! Jo det var han som hade bölden i ögat under inspelningen av bonde söker fru. Liten har blivit stor. Ett charmtroll utan dess like och inte rädd för fan själv. Pappa är Pontus och mamma Najade. Han har äkta fin shetlanddstam men eftersom pappa inte är godkänd som hingst så fick han bli "papperslös". Lika älskad för det och med hans underbett spelar det ingen roll. Han blev kollad av tandis och det är bara underkäken som putar ut, annars är allt i sin ordning i munnen. Skönt för jag har varit orolig att hela munnen var missbildad.   

Arne var lite mer med på noterna idag. Nästa steg blir att Julia sitter på honom. Nu är vi på gång!

Bästisarna Goya af Friheten och Fjällbäckens Nallebjörn påväg till ridhuset. Mega är nästan lika stor som Nalle   

Tjohej vad kul!

Tur det finns vatten i ridhuset.

Så var det Fjällbäckens Piggelin och Mikko af Nörvagn som också är bästisar. Fast Mikko tyckte det var lite onödigt och fel tillfälle att hoppa omkring i stonas ligghall. Fanns ju så mycket att gå igenom på golvet!

Piggelin och Mikko. Vissa är verkligen fotogeniska och ställer upp sig. Mikko intog genast position. Piggelin tyckte det var förfärligt tråkigt. Piggelin är faktisk inte lika mycket badboll som han ser ut på kortet. Visserligen kan han fortfarande tappa kilon, men fullt så fet som bilden visar är han inte. Kristin står på ena sidan och har knuffat honom i position ett flertal gånger så han står lite som en bananböj från stränga tanten Kristin   .

PeGe eller Pegasus från Fjällbäcken som han faktiskt heter och Fjällbäckens Vilde Viktor i fullt ös. Viktor älskade hoppningen! Superteknik dessutom. Hoppas han växer en bit till för han är verkligen ett framtidshopp. Hans pappa är welsh partbreed på 120 cm och mamma Furunäs Shakira. Just nu är han som en maxad shettis så jag hoppas han sätter igång och växer lite till. Otroligt fin trav med sväv har han också.

Och gulliga oförargliga rackarungar är de PeGe snart 3 år och Viktor 1,5 år .

Julia och småflickorna. Fjällbäckens Ripa, Fjällbäckens Prinsessa, Karnebys Ronja, Tilia och Hillevi (som jag inte minns vad hon heter i stuterinamn). Vet inte varför hästarna ser blöta och skitiga ut på bilden. De är varken eller. Men min kamera kan jag få spel på. Det var inte enkelt att fota löshoppningen. Den lever sitt egna liv och gör tydligen egna skuggor också.

Det här med lösdrift för pojkarna gick så där. Alla trängdes som desperata flyktigar vid grindhålet när Brelle, Lekis och PeGe skulle gå på promenad. Till hoppningen fick alla komma in och Storm föll ihop som ett korthus i sin box och vilade. Lösdrift det kan tydligen andra få roa sig med!

Vi hörs   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...