Mitt förra inlägg blev lite oklart då jag fick besök mitt i bloggandet. Tror inte det framgick att det inte var så att de inte förstod mitt syfte med samtalet. Det var inte så att hundarna förde sånt liv att de inte hörde mig och anledningen till samtalet. Men skit samma. Lämnar det konstiga bemötande, eller brist på bemötande, bakom mig.

Tänkte även passa på att tydliggöra mina åsikter. Jag är person som inte gömmer vad jag tycker. Hamnar i blåsväder, det ska erkännas. Men jag står för vad jag tycker men är heller inte omöjlig att släppa in nya influenser och synsätt. En utav mina bästa sidor om jag får tycka det själv. Sen besitter även jag många dåliga sidor också. Den som inte gör det får gärna kasta första stenen. Bakvänt har jag väldigt svårt att förstå att det finns människor som måste hålla låg ton och gömma sina åsikter, om de ens har några. Såna som tror man är en bra kompis och populär person för att man jamsar med åt alla håll och kanter. Jag tycker det är falskspel men accepterar att det finns såna som är så långt ifrån mig. Fast jag kommer aldrig förstå mig på er. I ett demokratiskt samhälle är det väl en personlig skyldighet gentemot sig själv att stå upp för vad man tycker. Tänk vad många i världen som aldrig får den chansen. Det är något vi ska vara stolta över! Man behöver ju inte köra över folk och bli varken besservisser (för det är något helt annat) eller kränka någon. Trots att jag åkt på många smällar så tror jag fortfarande att ärlighet varar längst.

Tillbaka till Shetlandsaveln. Det jag missade att säga med buskavel och mina "oäktingar" är att mitt mål är att föda upp och registera i Shetlandssällskapet. Men det är inget självändamål. Jag anser att en bra ponny i både temperament-  och hälsomässigt kan användas för att ta fram föl. Jag är fullständigt övertygad att personer som söker en underbar barnponny skiter fullständigt i om ponnyn har godkänd stam/pass i SSS eller inte. De köpare jag stött på har frågat efter pass, inte var passet är utfärdat. Åker man på små tävlingar med barnet och ponnyn åker man till lokala ridklubbar, inte långt till ett arrangemang genom Shetlandssällskapet. Det är långt mellan de arrangemangen och de är inte så många heller. Men visst vill jag bevara rasen och registera de jag kan. Jag vill åka på utställning och ha kul med mina ponnyer. Har en dröm om att göra några till ponnytravare. Det gäller bara att få tid och liv att gå ihop. Drömmar och visioner ska man ha. Men har jag ett bra sto som uppfyller mina kriterier vad som är en god ponny så tvekar inte jag att betäcka henne bara för att hon inte har godkänd stam. Jag anser att hur gärna vi än vill så är Shetlandsponnyn ansedd som barnponny och dess främsta uppgift. För det ska de inte behöva stå ut med vad som helt vad gäller hantering från barn. Alla kommer aldrig passa för det endamålet. De är individer. 

Kruxet med Shetlandsveln är att det finns inget registerat, det finns inga avelsprogram som det görs på hundsidan. Patella nedärvs från båda föräldrarna. Men hur ska man kunna undvika det när ingen information om ponnyerna finns någonstans? Hästaveln har mycket att hämta från hundaveln. tackar vet jag rasdata på SKK. Där kan man i ett dataprogram göra provparningar och få fram inavelskoffidens och ev varningar för sjukdomar som ligger inom rasprogrammet. Detsamma finns även inom koaveln. Där finns allt sparat vad gäller ärftlighet både positiva och negativa för den perfekta individen har hittills aldrig dykt upp. Jag väntar med spänning på den individen och hoppas jag får lära känna den   . Vet att jag skrivit om det här förut. Men det tåls att upprepas. SEn är det så att det finns olika mål med aveln. En del föder upp för att få fram vinnare i utställningsringen. Det är helt okay. Det är fantastiskt bra för rasen och för alla oss som har fler mål än så.  Jag kan bara tala för mig men jag får en exteriört bra ponny som bas och kan sedan fortsätta med en bra ponny mot mina mål. Jag kommer aldrig åka land och rike och ställa ut. Gärna någon gång ibland för att visa upp mina ponnyer som jag är stolt över och få de bedömda och en fingervisning åt vilket håll jag bör tänka i nästa steg. Precis som jag sett på hundaveln. Mitt mål har aldrig varit BIS ringen även om jag skulle lyckogråta tårar om jag hamnade där (igen. Har varit där med en egen uppfödd hund). Men jag dömer inte de som har utställning som högsta prio. DEt är väl underbart att vi tänker och vill olika! JAg tror det berikar rasen mer än att alla gör lika.

Avslutar med en bild från kvällsutfodringen i flickornas flock. De blivande mammorna bor inne om nätterna med fri tillgång på hö, en hink lusernhack och mer kraftfoder än de andra.

Hej på er!    

Idag flyttade Krullisarna ut till fårflocken igen. De var inte nöjda med att vara isolerade från flocken även om det var nödvändigt eftersom de frös. Det ska bli varmare igen mot helgen så det är väl inte värre än att de får komma in igen när det blir kallt nästa sväng. Getter är väldigt flockbundna och två getter är inte en flock enligt de själva. Men det har varit mysigt att ha dem separerade. Det har gjort dem mycket mer sociala och kontaktsökande. Även Lill-Krull går att ta på numera. Angoragetter är en reserverad ras som bara vill ha kontakt på egen vilja och när det passar dem. Distans är deras honörsord. Inga kramgetter men deras största fördel är att de inte är så rymningsbenägna som andra getter. Det är en väldig fördel!

Har faktiskt gett dem varsitt riktigt namn. Tyckte Krull var så opersonligt. Stora Krull heter numera Selma och Lill-Krull Telma.

Är tvungen att lägga ut den här bilden jag just tog. Det värsta med bilden är inte att hunden ligger på bordet. Det värsta är att jag har slutat att reflektera över det. Jag märker inte ens att hon är där. Amy, älskade odrägliga aristokratiska knashund!

Jag har en känsla. Jag råkade ut för ett besynnerligt samtal härom kvällen när personen i andra änden la på luren i örat på mig när jag presenterat mig. Jag ringde upp, presenterade mig, hundarna förde ett sjujäkla liv (de börjar alltid stoja när de ska gå ut ur stallet och trodde vi var på väg ut) - ursäkta för det - och jag hörde "vem är det?" från en person i bakgrunden. Jag är övertygad om att vederbörande vet vem jag menar även om jag inte kommer slänga skitprat runt mig. Detta var en seriös shetlandsuppfödare. Vi hade mailat fram och tillbaka och jag hade precis fått ett mail i min hand att det går bra att ringa väldigt sent, annars tillhör jag personer som inte ringer folk efter 21. Jag förstod ingenting. Visst blev det rörigt när hundarna gapade och jag försökte hålla tråden (blev rätt distraherad av hundarna) men lägga på? Ursäkta men oerhört omoget. Funderade på varför. Min känsla är att det beror på att jag fött upp "oseriöst", dvs oäktingar. Såkallad buskavel. Ni vet man föder upp korsningshästar eller oregisterade/ostammade hästar. Jag försöker inte dölja det. Jag är stolt över de hästar och ponnyer jag fött upp. Vem har rätt att dömma vad andra gör så länge det inte påverkar dem själva eller hästarna negativt? Men hästvärlden är så full av besservissar med åsikter från höga hästar. Faktum är också att det är så mycket som folk inte vet men ändå drar sina slutsatser. För något måste ju hänt som gjort att man lägger på luren i örat på mig efter jag lite mer noggrant presenterat min ponnyer här i bloggen efter vi mailat fram och tillbaka. Men saken är att ponnyn som är hälften welsh partbreed hälften shetlandsponny efter ett sto med RS är inte min tillverkning. Jag betäckte fyra ston och utav de kom det ett föl. Jag har som princip att inget föl ´ska behöva växa upp som enda föl. DE behöver en jämnåring kompis att härja med. Speciellt ett hingstföl som var i detta fallet. Letade sto med föl. Hittade i Skåne och Småland. Jag hade bott borta 1,5 månad efter mordhotet under sommaren och hade ingen lust att åka land och rike efter ett föl. Så fann jag Shakira och hennes föl norr om Enköping. DEt är en jäkla skillad att 20 mil tur och retur mot 130! Så Shakira och hennes "oäkting" fick flytta hit. Så fruktansvärt oseriöst. Fölet ska ha namn och jag tvekar inte ett ögonblick att ge honom mitt stuteriprefix. Jag ser ingen skam i det. Han har lika mycket värde som de andra, faktum är att rent försäljningsmässigt mer värde som vuxen och inkörd/inriden. Fjällbäckens Nirmar som har en icke godkänd pappa blev tillverkad, liksom Piggelin, Sessan och VIlda, när jag började med ponnyer. Ja visst som jag läst i trådar på forum från såna som vet: man tar väl reda på innan man börjar. Men allvarligt, alla har väl varit nybörjare eller vad det så länge sen att somliga glömt eller förträngt? Är så less på folk som dömmer och lägger sig i vad andra gör. DEssutom kan jag säga att som fd hunduppfödare och medlem i SKK sedan 30 år tillbaka anser jag att man inte ska kasta sten i glashus. Jag känner till seriösa hästuppfödare med blandrashundar och som fött upp oregisterade valpar. Var i ligger skillnaden? Jag förstår inte.

Nu hoppas jag att det är jag som bara har en känsla. Men jag vet också att det finns gott om uppfödare med åsikter av det här slaget. Så till alla er med åsikter av detta slaget vill jag ge en uppmaning att mjukna i huvudet och inte dra i snabba spakar och döma vad andra gör utan grunder.

Nu ska jag ut och mocka stallet. Skulle gått på ridkurs ikväll.

Hejsvejs!