Mitt förra inlägg blev lite oklart då jag fick besök mitt i bloggandet. Tror inte det framgick att det inte var så att de inte förstod mitt syfte med samtalet. Det var inte så att hundarna förde sånt liv att de inte hörde mig och anledningen till samtalet. Men skit samma. Lämnar det konstiga bemötande, eller brist på bemötande, bakom mig.

Tänkte även passa på att tydliggöra mina åsikter. Jag är person som inte gömmer vad jag tycker. Hamnar i blåsväder, det ska erkännas. Men jag står för vad jag tycker men är heller inte omöjlig att släppa in nya influenser och synsätt. En utav mina bästa sidor om jag får tycka det själv. Sen besitter även jag många dåliga sidor också. Den som inte gör det får gärna kasta första stenen. Bakvänt har jag väldigt svårt att förstå att det finns människor som måste hålla låg ton och gömma sina åsikter, om de ens har några. Såna som tror man är en bra kompis och populär person för att man jamsar med åt alla håll och kanter. Jag tycker det är falskspel men accepterar att det finns såna som är så långt ifrån mig. Fast jag kommer aldrig förstå mig på er. I ett demokratiskt samhälle är det väl en personlig skyldighet gentemot sig själv att stå upp för vad man tycker. Tänk vad många i världen som aldrig får den chansen. Det är något vi ska vara stolta över! Man behöver ju inte köra över folk och bli varken besservisser (för det är något helt annat) eller kränka någon. Trots att jag åkt på många smällar så tror jag fortfarande att ärlighet varar längst.

Tillbaka till Shetlandsaveln. Det jag missade att säga med buskavel och mina "oäktingar" är att mitt mål är att föda upp och registera i Shetlandssällskapet. Men det är inget självändamål. Jag anser att en bra ponny i både temperament-  och hälsomässigt kan användas för att ta fram föl. Jag är fullständigt övertygad att personer som söker en underbar barnponny skiter fullständigt i om ponnyn har godkänd stam/pass i SSS eller inte. De köpare jag stött på har frågat efter pass, inte var passet är utfärdat. Åker man på små tävlingar med barnet och ponnyn åker man till lokala ridklubbar, inte långt till ett arrangemang genom Shetlandssällskapet. Det är långt mellan de arrangemangen och de är inte så många heller. Men visst vill jag bevara rasen och registera de jag kan. Jag vill åka på utställning och ha kul med mina ponnyer. Har en dröm om att göra några till ponnytravare. Det gäller bara att få tid och liv att gå ihop. Drömmar och visioner ska man ha. Men har jag ett bra sto som uppfyller mina kriterier vad som är en god ponny så tvekar inte jag att betäcka henne bara för att hon inte har godkänd stam. Jag anser att hur gärna vi än vill så är Shetlandsponnyn ansedd som barnponny och dess främsta uppgift. För det ska de inte behöva stå ut med vad som helt vad gäller hantering från barn. Alla kommer aldrig passa för det endamålet. De är individer. 

Kruxet med Shetlandsveln är att det finns inget registerat, det finns inga avelsprogram som det görs på hundsidan. Patella nedärvs från båda föräldrarna. Men hur ska man kunna undvika det när ingen information om ponnyerna finns någonstans? Hästaveln har mycket att hämta från hundaveln. tackar vet jag rasdata på SKK. Där kan man i ett dataprogram göra provparningar och få fram inavelskoffidens och ev varningar för sjukdomar som ligger inom rasprogrammet. Detsamma finns även inom koaveln. Där finns allt sparat vad gäller ärftlighet både positiva och negativa för den perfekta individen har hittills aldrig dykt upp. Jag väntar med spänning på den individen och hoppas jag får lära känna den   . Vet att jag skrivit om det här förut. Men det tåls att upprepas. SEn är det så att det finns olika mål med aveln. En del föder upp för att få fram vinnare i utställningsringen. Det är helt okay. Det är fantastiskt bra för rasen och för alla oss som har fler mål än så.  Jag kan bara tala för mig men jag får en exteriört bra ponny som bas och kan sedan fortsätta med en bra ponny mot mina mål. Jag kommer aldrig åka land och rike och ställa ut. Gärna någon gång ibland för att visa upp mina ponnyer som jag är stolt över och få de bedömda och en fingervisning åt vilket håll jag bör tänka i nästa steg. Precis som jag sett på hundaveln. Mitt mål har aldrig varit BIS ringen även om jag skulle lyckogråta tårar om jag hamnade där (igen. Har varit där med en egen uppfödd hund). Men jag dömer inte de som har utställning som högsta prio. DEt är väl underbart att vi tänker och vill olika! JAg tror det berikar rasen mer än att alla gör lika.

Avslutar med en bild från kvällsutfodringen i flickornas flock. De blivande mammorna bor inne om nätterna med fri tillgång på hö, en hink lusernhack och mer kraftfoder än de andra.

Hej på er!    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...