Förra helgen var det inspelning av 10 år med bonde söker fru. Inspelningen var på söndagen då de ordnat en marknad med lokalproducenter och vi bönder minglade runt och var med på olika aktiviteter. Det var strålande sol och väldigt varmt1 Jag gjorde misstaget att klä mig en mörk koftliknande tröja. Brutalmiss så jag blev tvungen att byta i halvlek. Nåja det är väl världsligt. De fletsa av oss kom redan till middagen på lördagen. Det var en rätt märklig känsla att kliva ner i valvet där middagen var och mötas av massor av bekanta ansikten som man ändå inte kände. Jag måste ge all cred till TV4 produktionen genom åren som lyckats skrapa ihop så trevliga bönder. Lättsamma och trevliga. Från mitt år var både Fredrik och Therese samt Per-Olov och Susanne där. Kul att träffa dem igen och återknyta kontakten som rann ut i sanden efter en tid. Jag bestämt med Fredrik och Therese att jag ska åka över och hälsa på dem på Gotland. Det ser jag fram emot! Det var roligt att lära känna fler personer utmed vårt avlånga land. Nu finns det gott om platser att stanna till vid för en fika när jag är ute och åker. Ofta har man ju tyvärr bråttom från dörr till dörr. Drömmen vore en lång semester att bara åka och hälsa på vänner runt om landet som det var alldeles för länge sen vi sågs.

Det kändes nästan som igår men ändå inte. 4 år sedan sist. Åren går.

Några av deltagarna.

Var till slut tvungen att prova. Min största fasa var att bli åksjuk. I Turkiet blev jag åksjuk av att ligga och guppa i en badring. Blev helt grön i ansiktet. Jag åker aldrig karuseller! Den här mekaniska tjuren går ju fram och tillbaka i kast och knyck och gör allt för att bli av med en. 40 sekunders vild rodeo klarade jag. Kände mig stolt. Ridningen och balansen är inte katastrof ändå. Jag hatar att slå mig och ramla och det innefattar även att ramla av på en gummimatta. Men har man dammat i backen några gånger rejält så minns kroppen hur ont det gör. Nu behöver jag inte vara så rädd att ramla av heller. Jag sitter kvar i kraftiga plötsliga tvära kast. Det var bra för mitt självförtroende. Visserligen vet jag att jag klarar mycket. Första gången jag red ut Ljufa och satt på en häst på ett halvår så blev det en ofrivillig skentur. Eller Ljufa skenade inte men så väl hästarna framför. Själv red jag utan sadel och även Ljufa satte av i galopp men jag lyckades hejda henne. Underbara häst! Turen slutade bryskt med en avramling, medvetslös ryttare och ambulansfärd. Han klarade sig dock undan i blotta förskräckelsen. Hästar är verkligen inga leksaker! Rent pedagogiskt för min del var den turen både bra och dålig. Bra för att jag hanterade min häst även utan sadel och dålig kanske för att det var just det där jag inte borde sett efter min ridrädsla. Men nu känner jag mig vid gott mod igen. Jag kan faktiskt och har god balans. SEn kan olyckan alltid vara framme, men det kan den vara var som helst och när som helst.

På vägen hem stannade jag och hälsade på gamla vänner och grannar i byn. Det var som Gun-Britt sa när jag skulle åka att det känns inte som det gott tre år. Vi pratade som om det var i förrgår. Det är riktiga vänner det!

Hemma igen och skylten har äntligen kommit på plats. Alla tikarna löper samtidigt. Nästa vecka ska Alba, Backhills Candyfloss, paras så förhoppningsvis blir det cockervalpar längre fram i höst. Har anmält både Kaisa och Mega på utställning. Just nu är jag mest bekymrad hur jag ska få fröken enorm i rätt pälsskick. Bara få in henne i duschen! Måste nog ställa  henne i spolspiltan. Min duschhörna är nog för liten.  

Rigmor. Världens sötaste nästan-cocker och nästan-basset.

Kaisa och Rufus

Perfekt med inhängnad baksida så hundarna kan vara både inne och ute när jag är i stallet. Annars är de inte så diciplinerade att de kan gå lösa på gården. 

Sarv tycker det är väldigt spännande med en "björn" uanför hagen.

Har kommit igång att promenera med ponnysar varje dag. Byter så de får gå allihop vid något tillfälle. Här är Najade med och som en rem i kopplet. Spikade öron och superpigg! Promenader och gym och jag är redan två kilo närmare mitt ännu inte satta mål.

Nu ska jag faktiskt åka till just gymmet och sen iväg och köpa en cykel. Sålde Pege här i veckan och jag bestämde det att när jag sålt honomska jag köpa en cykel. Ingen värstingcykel utan en med max tre växlar, helst inga växlar alls, med breda däck och tantsadel och tantstyre. En ska jag cykla med hundar och ponnyer. Jag cyklade med Pontus och ponnyn Liza för några år sedan men med min gamla trecväxlade från 80-talet. Då var det inne med smala däck. Rent livsfarligt på grusvägar. Måste ha rejäla däck med markkontakt och fotbroms. Växlarna känns mest krångligt. Med en ponny eller hund i näven kommer det ändå bli svårt att växla.

Vi hörs!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...