Men man kan inte faktiskt inte leva på Mac Donalds. det är med stor sorg och tungt hjärta jag konstaterar detta efter en höst med många hamburgare  . Härligt härligt men farligt farligt! Som ni nog förstår är jag svag för hamburgare och matlagning är så tråkigt i ensamhushåll! Det är lätt att svänga in när man ändå har vägarna förbi, dessutom är det gott. Ska visst vara nått vuxet att säga att man ledsnat på Mac Donalds, men på den punkten blir inte jag vuxen.

Men det är inte nån hälsokost direkt, det fattar även jag. Mycket flott och salt. Jag är alltid trött den här årstiden, det är som tyngst på gården och kortaste dagarna. Har varit ovanligt trött senaste tiden. Nästan oroväckande trött, men jag känner mig inte sjuk på nått sätt. Bara som kroppen är gjord av bly och huvudvärk på det. Allt är tungt och jobbigt, till och med att gå. Nu syns inte hamburgedieten på mig, inte utåt sätt iallafall. Skulle nog behöva injecera med kaustiksoda för att rensa blodrören  . Men jag känner att den dieten har inte bidragit med någon energi åt kroppens celler, batteriet har slocknat. Anna Skipper kom och hjälp mig   !! Så jag boostade upp med pasta och massa nyttiga grönsaker såsom morot, broccoli, paprika mm. Nu sägs pasta inte vara det bästa på denna jord heller men bättre än det andra alternativet iallafall. Jag tänker inte ge nått nyårslöfte om bättre matvanor. De kan jag ändå inte hålla. Men jag kan lova mig själv att försöka anstränga mig, matlagningen är inte svår, bara tråkig och alltid fel i tiden. Men det är ett nödvändigt ont.

Julen har varit här och vänder snart åter. Min jul var härlig på ett enkelt sätt. Firade julafton hos mina föräldrar och syskon med familjer. På juldagen kom Cosma och stannade en vecka ungefär. Nu längtar jag tills vi ses nästa gång! Vi hade minijulafton när hon kom upp med gran så grann i sin naturliga form, endast med belysning. Nja om sanningen ska fram så orkade vi inte klä den.... Den ska ju ändå ut snart igen! Men den doftade gott och spred lite julkänsla. 

Här var det jul minsann!

Nyårsafton var jag hemma helt alena med djuren. Nyår är ingen storfirarhelg för mig. Djuren kommer i första hand, jag måste hålla mig nykter om någon häst skadar sig och måste in på vård. Raketer och smällare är ett otyg enligt mig! Förbannade många gånger under nyårsafton över hur i helvetes mycket pengar folk väljer att skicka upp i skyn?! Helt ofattbart! Till vilken glädje? Ett owaw på två sekunder och sen var de tusenlapparna borta och ner rengar tungmetallerna över vår jord. Djur, både vilda och tama, blir utom sig av skräck. Hästar skenar, bryter benen på halt underlag, hundar hyperventilerar och kan dö av stressen, dräktiga djur kan förlora sina foster i stressen, hus brinner ner av felriktade raketer, folk skjuter bort händer och ansikten osv men ursäkta hur kan det vara tillåtet att leka med såna "roliga" vapen där merparten av de som bränner av dessutom inte ens är nyktra?

På tal om halt underlag, säger som min vän Åsa: "det här vädret är en förnedring för alla hästägare".Jag kan bara hålla med. Det är ju knappast så att jag hjular ner till stallet och grejar med hästarna. Nej snarare kämpar jag med min motivation. Allt är lerigt och skitigt. Precis allt. Jag, hundarna, inomhusmiljön, hästarna, hagarna, gräsmattan, ja praktiskt taget allt. Snart tvättar väl inte tvättmaskinen rent längre utan bara centrifugerar lervälling. Att dagarna är kortast på året är heller inte motivationshöjande. Nu tackar jag för att det inte är en glasgata av is heller, det är faktiskt värre ändå. Ni vet sån där skridskois som det knappt går att styra på trots dubbäck. Men jag är så less på lera! Men jag räknar med att den isen kommer, med det här vädret så får man förbredd på allt.

Fy vad jag låter negativ! Men som sagt, mycket slit och lite glädje just nu. Men det kommer ljusare tider, det är ett som är säkert! I väntan på bättre tider släppte vi hästarna från kravallhagen i fårhagen istället. Vilken lycka! Fölen kunde springa och leka utan att köra som ett motorkrossrallylopp.

Kass bild egentligen, men för mig utstrålar den Najades lycka över fast mark!

Tjohoo ett berg mitt i hagen! Vilda fick känna på känslan att gå från minst till störst av alla.     

"- Matte jag ska viska en sak", lilla Sessan fick minsann ner matte på alla fyra i en kontig vinkel.

Glada hästar = glad matte!     

Cosma är min glädje i lersoppan! Längtar tills vi ses igen,känns som en evighets sedan fastän det bara är någon vecka.

På middag hos mina föräldrar under juldagarna.

God fortsättning på er alla läsare! Nu är jag tillbaka efter ett litet juluppehåll  . 

Vi hörs!