Men man kan inte faktiskt inte leva på Mac Donalds. det är med stor sorg och tungt hjärta jag konstaterar detta efter en höst med många hamburgare  . Härligt härligt men farligt farligt! Som ni nog förstår är jag svag för hamburgare och matlagning är så tråkigt i ensamhushåll! Det är lätt att svänga in när man ändå har vägarna förbi, dessutom är det gott. Ska visst vara nått vuxet att säga att man ledsnat på Mac Donalds, men på den punkten blir inte jag vuxen.

Men det är inte nån hälsokost direkt, det fattar även jag. Mycket flott och salt. Jag är alltid trött den här årstiden, det är som tyngst på gården och kortaste dagarna. Har varit ovanligt trött senaste tiden. Nästan oroväckande trött, men jag känner mig inte sjuk på nått sätt. Bara som kroppen är gjord av bly och huvudvärk på det. Allt är tungt och jobbigt, till och med att gå. Nu syns inte hamburgedieten på mig, inte utåt sätt iallafall. Skulle nog behöva injecera med kaustiksoda för att rensa blodrören  . Men jag känner att den dieten har inte bidragit med någon energi åt kroppens celler, batteriet har slocknat. Anna Skipper kom och hjälp mig   !! Så jag boostade upp med pasta och massa nyttiga grönsaker såsom morot, broccoli, paprika mm. Nu sägs pasta inte vara det bästa på denna jord heller men bättre än det andra alternativet iallafall. Jag tänker inte ge nått nyårslöfte om bättre matvanor. De kan jag ändå inte hålla. Men jag kan lova mig själv att försöka anstränga mig, matlagningen är inte svår, bara tråkig och alltid fel i tiden. Men det är ett nödvändigt ont.

Julen har varit här och vänder snart åter. Min jul var härlig på ett enkelt sätt. Firade julafton hos mina föräldrar och syskon med familjer. På juldagen kom Cosma och stannade en vecka ungefär. Nu längtar jag tills vi ses nästa gång! Vi hade minijulafton när hon kom upp med gran så grann i sin naturliga form, endast med belysning. Nja om sanningen ska fram så orkade vi inte klä den.... Den ska ju ändå ut snart igen! Men den doftade gott och spred lite julkänsla. 

Här var det jul minsann!

Nyårsafton var jag hemma helt alena med djuren. Nyår är ingen storfirarhelg för mig. Djuren kommer i första hand, jag måste hålla mig nykter om någon häst skadar sig och måste in på vård. Raketer och smällare är ett otyg enligt mig! Förbannade många gånger under nyårsafton över hur i helvetes mycket pengar folk väljer att skicka upp i skyn?! Helt ofattbart! Till vilken glädje? Ett owaw på två sekunder och sen var de tusenlapparna borta och ner rengar tungmetallerna över vår jord. Djur, både vilda och tama, blir utom sig av skräck. Hästar skenar, bryter benen på halt underlag, hundar hyperventilerar och kan dö av stressen, dräktiga djur kan förlora sina foster i stressen, hus brinner ner av felriktade raketer, folk skjuter bort händer och ansikten osv men ursäkta hur kan det vara tillåtet att leka med såna "roliga" vapen där merparten av de som bränner av dessutom inte ens är nyktra?

På tal om halt underlag, säger som min vän Åsa: "det här vädret är en förnedring för alla hästägare".Jag kan bara hålla med. Det är ju knappast så att jag hjular ner till stallet och grejar med hästarna. Nej snarare kämpar jag med min motivation. Allt är lerigt och skitigt. Precis allt. Jag, hundarna, inomhusmiljön, hästarna, hagarna, gräsmattan, ja praktiskt taget allt. Snart tvättar väl inte tvättmaskinen rent längre utan bara centrifugerar lervälling. Att dagarna är kortast på året är heller inte motivationshöjande. Nu tackar jag för att det inte är en glasgata av is heller, det är faktiskt värre ändå. Ni vet sån där skridskois som det knappt går att styra på trots dubbäck. Men jag är så less på lera! Men jag räknar med att den isen kommer, med det här vädret så får man förbredd på allt.

Fy vad jag låter negativ! Men som sagt, mycket slit och lite glädje just nu. Men det kommer ljusare tider, det är ett som är säkert! I väntan på bättre tider släppte vi hästarna från kravallhagen i fårhagen istället. Vilken lycka! Fölen kunde springa och leka utan att köra som ett motorkrossrallylopp.

Kass bild egentligen, men för mig utstrålar den Najades lycka över fast mark!

Tjohoo ett berg mitt i hagen! Vilda fick känna på känslan att gå från minst till störst av alla.     

"- Matte jag ska viska en sak", lilla Sessan fick minsann ner matte på alla fyra i en kontig vinkel.

Glada hästar = glad matte!     

Cosma är min glädje i lersoppan! Längtar tills vi ses igen,känns som en evighets sedan fastän det bara är någon vecka.

På middag hos mina föräldrar under juldagarna.

God fortsättning på er alla läsare! Nu är jag tillbaka efter ett litet juluppehåll  . 

Vi hörs!  

 

Anneli

5 januari 2012 04:36

Hej!

Kul att läsa din blogg, du är duktig på att skriva. Håller med dig om att den här årstiden inte är skoj, så länge snön lyser med sin frånvaro. Men som sagt det vänder, ha det bra!

Johanna Nordin

6 januari 2012 11:54

Tack! Näe det här är inte kul, fast nu har det frusit på! HURRA!!!! Förutom att hästarna går på ett kraterlandskap av frusen söndertrampad leraså nu vill jag verkligen ha ett snötäcke som mjukar upp för deras "tassar". Synd om de utan skor :(

Ha det gott!

 

Gunilla

5 januari 2012 09:16

God fortsättning på dig! Ja, visst är halkan, leran och sånt pest ! Vi har gått promenad i skogen med våra 3 småshettisar, räcker att ha ledaren i grimskaft, sen går vi alla fem på stigar runt om i vår vackra skog, och dom skuttar och sprakar bakut i glädje.. vi försöker gå varje lördag och söndag. I måndags när dom var dyngblöta och det var mörkt, tog vi in dom i ridhuset, och släpper dom lösa och gör lite hopphinder och andra trix... och så rullar dom sig lyckligt i sanden...så nu har vi ingen vit häst utan 3 nyanser av brunt :) ... kommer lägga en blogginlägg om pållarna om några dar :)

http://www.gugge67.wordpress.com

Johanna Nordin

6 januari 2012 11:52

Va?! Har ni ridhus? Vad orättvist ;)! Det är som jag brukar säga, de som har tillgång till ridhus har ingen rätt att klaga på att vara hästägare i dåligt väder ;)

Snygga pållar ni måste ha, den färgen som kan kallas jordbrun va? Själv har jag gråskimmlar av alla skäckar och vita... så där kul. Och lerkockor som sitter som gjutna i fölpälsarna :( De får lossna med vinterpälsen tror jag om det inte kommer snö som tvättar bort det. Tänker inte försöka bada hästarna i vinterkylan och fukten. Manspray och borste funkar ej. Kallas "vidroväder".

Hej svejs!

 

Anna, Faquera & Axxa

5 januari 2012 09:47

Härligt med uppdatering! :)
Mörkret & leran är nog mer eller mindre tungt för alla...
Inte kul med tre leriga hundar och en treåring som vill rulla runt på golvet heller, framförallt med en damsugare som lägligt nog sa upp sig i julhelgen, strax efter att toaletten sade upp sig. ;)
Kramar

http://www.rackartyg.net

Johanna Nordin

6 januari 2012 11:46

Hahaha men Anna! Gud vailket asgarv du fick mig att lägga upp vid frukostbordet! Man skainte glädjas åt andras olycka...men jag kunde inte låta bli. Ser din frustration framför mig :D!
Skönt att veta att det finns det som har det värre ;)

Kramar

 

Norrlansdtjej

5 januari 2012 14:36

Hej och god fortsättning på nya året!:)
Inte kul när det är gäggigt och lerigt ute men här i norrland är de så mycke snö att man knappt vet vart vägen och husen är ler bilarna har blivit som stora snögubbar. Jag håller med om att de är synd om alla djur vid nyårsfirande å dess smällare. Kul att nu har återkommit till din blogg alltid lika trevligt att läsa och er julgran den var stilren och fin:)ha de nu så bra hälsning från norrland.

Johanna Nordin

6 januari 2012 11:43

Tack detsamma!
Men jag har hellre massa snö :) Älskar att åka längdskidor vilket är en omöjlighet här nu :( Trist och platt på Upplandsslätten dessutom. Blir liksom fånigt lätta spår på plattmark :P

Må så gott!

 

Nina

5 januari 2012 14:53

Kul att du är igång med bloggandet igen :)
God Fortsättning!
Mvh Nina

Johanna Nordin

6 januari 2012 11:29

Tack detsamma :)

 

Jonna

6 januari 2012 15:19

Kul att du är "tillbaka", har saknat ditt skrivande på sistone. Känner igen mig i det där med mc donalds-dieten och icke energin :( Inga såna nyårslöften hos mig heller...Känns löjlligt att tipsa om vitaminer på en blogg, men jag gör det ändå ;) Mivitotal Flex, flytande vitaminboost är superbra :) Kram på dig

http://heligvardag.wordpress.com

Johanna Nordin

9 januari 2012 14:35

Tips och tips, men tack för påminnelsen. Har ett rör med berocca liggande i gömmorna under allt kvarvarande julgodis ;)
Nää nyårslöften känns inget för mig. Har försökt i typ 25 år... det har gått sådär...eller inte alls..haha

Kramar

 

Mi

7 januari 2012 03:26

Hejsan Johanna!

God fortsättning och va skoj
att du tillbaka och bloggar igen:)

Jag har allt saknat och läsa här...


Kram från mej

Johanna Nordin

9 januari 2012 14:33

Hej på dig!

Tack detsamma! Jajamän nu är jag tillbaka på banan igen vid tangeterna :)
Känns roligt och stort att vara saknad!

kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...