Har varit barnvakt åt min systerson Philip 7 år i ett dygn. Mycket film blev det, eller han tittade, jag såg endast en film som kunde tänkas vara i min smak. De andra var såna där morderna barnactionfilmer med massa märkliga gubbar. Otroligt vad leksaksindustrin tjänar pengar på skräp! Jag menar vad mycket konstigt barn "leker" med nu för tiden: bayblade (vet inte ens hur det stavas..), poccimon (kan jag heller inte stava till) och andra märkliga ting som föräldrarna måste köpa. Undrar om det var poccimon som var så poppis förut, ni vet de där plastfigurerna ungarna samlade på och kastade i backen i nått konstigt spel fast ingen visste hur det spelades och vilka regler som gällde. Barnen på förskolan och fritids gick bara runt och ägde dem och slängde dem i backen och gud nåde den som tog fel gubbe! Var inte bara en gång om dagen som vi fick medla mellan barn som hamnat i luven på varann pga dessa fula, dyra och egentligen värdelösa figurer som olovandes smugglats in i klädskåpen och byxfickorna.

Philip och jag åkte in och köpte en dvd. En film om ugglor. Ja ingen dokumentär eller naturfilm om någon trodde det, utan en barnseriefilm. Philip hade sett den på skolan och det var sååå bra! Ehh? Tur att 7-åringen kunde berätta för sin rädda moster på 38 år om vad som skulle hända och vem som var ond resp god. Jösses! Först och främst hängde jag knappt med i historien! SEn såg ugglorna likadana ut ju! Men det värsta var själva historien. Som att se en variant av Sagan om Ringen fast med ugglefigurer riktat till barn. Det var knivar och järnklo, otäcka hot och andra läskigheter. Jag frågade om inte Philip tyckte den var läskig, men nej han tyckte bara den var bra. Ehhh? Jaha? Själv var jag tacksam att han i förväg kunde berätta: "nu kommer han dö" så jag var lite förberedd.... Inser hur gammalmodig jag är, snart antikvärde på... Om de nu ser den här filmen och den typen av filmer i skolan så antingen SER barn på såna här eller så är det fel på skolan! Jag vet inte vad jag tycker skulle vara värst. Men det är väl bara inse, Astrid Lindgren historierna kommer bli lika trista och oförstående för framtidens barn som vår generation tyckte om när Elsa Beskov sagorna lästes för oss. Då tyckte iaf jag att det var otroligt sega och fåninga med sitt rim. Bilderna var vackra men det var lite "men-kom-till-sak-känsla" över dem.

Förutom att kolla på film, för det låter som det var det enda vi gjorde, så jobbade vi i stallet. Philip älskar att hjälpa till med djuren! Han knuffade ner höbalar från loftet, matade i hagarna, fyllde vatten och gosade med fåren medan jag mockade. SEn sov han i 10½ timma! Det var visst jobbigt att bli bonnpöjk!

Philip och Konjac gosar

Fåren är tacksamma att gosa med, ger man en klapp vill de genast ha mera!

När mamma och pappa kom (dvs Philip föräldrar) var vi just på väg ut på en ridtur på Carin.

Philip är jätteduktig på att rida även om han blev lite tramsig när mamma och pappa var med och inte ville lådsas om att det var roligt. Dessa jäkla könsroller kan göra mig tokig! Nu kommer mycket från barnen själva, men någonstans har de lärt sig rollerna ifrån (dvs vuxna) och att t.ex att rida är en tjej-grej. Vi försökte förklara att riddare är killar, ridande poliser kan vara både och, många tävlingsryttare är killar osv. Philip tycker det är jättekul, men att våga säga det och stå för det är en annan... Trist!

När de åkte tog jag Foxa på en stadspromenad, bara hon och jag.

Philip säger hejdå när han ska åka hem

Man tager vad man hittar för miljöträning. Sånt här "tjafs" har vi hemma med, men bäst att testa utanför hemmets trygga vrå med.  Och? tycks Foxa tycka.

Vi gick förbi lekparken idag igen och nu var ´det så pass ljust att det gick att fota. Vi har med andra ord varit här förr.

Foxa visar prov på att klautrofobi inte ligger för henne. Hon ålade in i loket och letade godis trots att hon knappt kunde vända där inne. Var nästan så jag blev lite orolig ett tag. Var nämligen med om ett skräckfenarie med en utav mina springrar för ett antal år sedan som kröp in under en stor stenbumling på en klipphäll och inte kom ut!! Vilken skräck för oss båda! Tillslut lyckades jag lirka ut henne. (hoppsansa dax att klippa klorna ser jag nu!)

Letar godis i vagnarna

Och i en bil. Hon fick röra sig som en våg med kroppen. Upp och ner, ner och upp. 

På tillbka vägen hittade vi en större variant av gallertrappa att gå lite i. Hon ser osäker ut, men det är hon inte. Hon gick obrydd upp och ner om och om igen. Störtcool hund!

Nu är det vuxen filmtajm framför brasan. Attans vad det har börjat blåsa ute! Hoppas det lugnat sig tills imorgon. Då blir det hästar hela dagen lång.

Vi hörs!