Lusten, dvs den energi och glädje och ibland även lättnaden efter att ha vräkt ur mig något, att skriva totalt tvärdog sedan jag en sen fredagkväll på Coop snabbt bläddrade igenom hänt extra-tidningen och hittade en STULEN bild och text utdrag ur min blogg!Jag kan mina rättigheter och är helt övertygad om att Hänt Extras skribenter känner till lagen om upphovsrätt! Det är inte okay att sno bilder ur andras bloggar, hemsidor, och dylikt. Den som tar bilden äger rättigheterna på sina bilder oavsett om de är copy right skyddade eller ej. Det är skamligt att en tidning lever på delvis stulet material! Ni hade kunnat fråga innan! Varför ska mina bilder vara gratis när ni i vissa fall köper bilder från bildbyråer! För att ni tror att jag är korkat tacksam att bli omskriven och citerad i skvallerpressen? Nej jag sökte aldrig bonde för att bli kändis, eller b-kändis som några kallar det. (Vad krävs det för att bli kvalficerad till a???) Jag sökte av helt egoistiska skäl för att hitta kärlek.

Jag tycker det är kränkande att få bilder stulna och halva blogginlägg rakt av citerade. Att hänvisa till bloggen av typen "i sin blogg skriver bonde-Johanna att bla bla bla" är en grej och helt ok men att skriva av ett halvt jävla inlägg och lägga ut en bild som både är stulen och helt fel i sammanhanget är inte ok! Egentligen tror jag skribenten fattar det men skiter i det i hopp om att jag bara är en tragisk kändiskåt bonnjävel som ändå inte fattar nått! Eller har jag fel?! Annars så var vänlig att googla på lagen om upphovsrätt det som på engelska heter copy right! Jag har råkat ut för bildstöld tidigare då min dåvarande islandshäst hamnade på en saluhäst sida med bild och en till salutext av en bedragare. Därför är jag rädd om mina bilder och ger inte tillstånd till bildkopiering, med andra ord som jag redan varit inne på, att kopiera bilder är enligt lag förbjudet!

Det här har lett till att jag la ner mitt skrivande. Tappade lusten totalt. Varför ska jag föda hänt extra med material? Jag har skrivit blogg i snart sju år. Det är ett intresse jag har, att fotografera och skriva. Har alltid skrivit även om det tidigare var noveller. Det har faktiskt känts fördjävla ruttet att bli fråntagen den lusten! Inte för att jag är rädd för konsikvenserna i mina texter ur mitt liv. Utan för att bilder och texter kopierats utan ens min vetskap. Det som händer i mitt liv har jag valt att dela offentligt, i en offentlig blogg även om jag självklart väljer vad jag skriver om, men det innebär inte att jag ger bort mitt "verk" helt i händerna på en tidningsskribent helt gratis och allrahelst utan att först bli tillfrågad. Som ni märker blev jag riktigt förbannad! Stod "privat" om källan till fotot (de måste alltid uppge vem som är fotograf alt upphovskällan) och privat kan man verkligen kalla den bilden.

Nu undrar säkert denna skribent varför jag inte hört av mig till hänt extra. Därför att jag haft fullt huvudbry med annat. Januari har inte riktigt vart min månad om man säger så. Eller iaf större delen av månaden. Nystanet med massa tok har börjar reda ut sig och bitar falla på sin plats, saker reder ut sig, osv.

Händelsernas månad må jag säga att det varit. Jösses amalia vilken berg-och dalbana!

Här på gården med djuren knallar det på i vintermörkret. Fåren ska snart lamma så jag räknar med att få en barnkammare under februari månad. Hästarna mår bra och har fått sin dos vaccin. Fölen brukar ofta reagera lite på sin första spruta, men Saga blev jag riktigt orolig för. Hon var jättehängig och desorienterad i två dygn! Dock ingen feber. Hon och mamma fick stå inne några dagar.

Katten Rioja fick en varböld på kinden efter en klo och fick dränage i några dygn och var tvungen att bära tratt. Lilla stumpan var helt förkrossad av att behöva vara instängd i sovrummet så jag satt inne och läste bok med henne som tröst. Ja jag läste inte för henne   .

I lördags var jag in till Västerås och shoppade till galan som är om en vecka. Är nominerad som årets gay och årets tv-stjärna på gaygalan som hålls på Cirkus i Stockholm den 6/2. Har köpt mina livs första stilettklackar och inser att jag måste nog antingen stöttas från alla håll eller också dricka mig full och redlös så det ursäktar en urusel gång.Typiskt mig! Ibland när jag haft bjudning har jag tillagat något helt nytt istället för ett väl beprövat recept och nu ska jag på gala iklädd stilettklackar som jag aldrig gått i förr. Jaja det reder sig nog. Fokusera framåt och uppåt och vägra skämmas. Det sista har jag nog inte förstånd till ens, då hade jag nog aldrig valt att kasta mig ut i tvrutan. Det är bara bjuda på sig själv  . Livet är för kort för att gå och skämmas!

Jag har aldrig varit på någon gala tidigare, så jag har slagit på stort och förutom köpt stilettdojjor och galaklänning även beställt tid för sminkning och håruppsättning. Ska det vara, ska det vara rejält! Jag vägrar sätta på mig gala klänning och försöka sminka mig själv lite extra. Jag är urusel på sminkning och hårfix! Jag kan inte ens sätta i ett hårspänne. Nej jag lovar jag kan inte! Vet inte hur många som sagt "klart du kan! få se!" och sen när jag stoppat dit en nål eller spänne så har h*n fått en konstig rynka i pannan och jag ser hur tusen tankar snurrar i huvudet av typen "nej hon kan verkligen inte det ser fördjävligt ut, kan jag säga det?". Så om jag ser för taskig ut på gaygalan: skyll inte på mig!  

Självklart har det jobbats med hästarna  . Äntligen börjar dagarna bli lite längre!!

Gun-Britt och jag försöker vara duktiga och komma ut både för vår och ponnysarnas skull på promenader. Här med (fr vänster) Ida, Vaja, Maja och Piggelin.

Tessan har varit här och hjälp mig med lite longeringar, både löst och i lina. Jag är värdelös på longering. Det och karuseller är inget höjdare för mig. Jag blir åksjuk efter ett varv! Här jobbar hon med Vaja och Maja som sekunderna efter stack ut genom linorna och sprang hem  

Vi fick gå och hämgta Maja och sätta på henne en longerlina, hon hade liksom missuppfattat det där med löslongering och tog fasta på ordet lös. Dutig var hon iaf tillslut och här får hon beröm av Tessan.  

Carin är gudasnäll och hur go som helst ända tills det ställs lite krav. "-Jag vill inte!" Men enträgen vinner!Gäller bara att se till att det inte är hästen som bliv slutgiltig segrare.  

Pyttelilla Pontus blev longerad för första gången, men han tog det som allt annat med ro och som självklart. Måste erkänna att han, Maisan och Samanta är mina hjärtebarn.

Titta noga! Det är faktiskt två hästar.

Brellir och Maisan samarbetar  

Sessan

Reddish och Pontus har julgransplundring

Pontus

Då flera såklart undrar så är det väl lika bra att tala om att Cosma och jag brutit med varann. Alla människor passar inte med varann. Det är sånt som inte alltid märks med en gång, såklart. Det tar tid att lära känna en människa men stöter man på partrull hos varann i tidigt stadie och det krävs mycket för att reparera och hitta tillbaka så känns det inte för min del värt det. Jag är hellre ensam än i ett förhållande som inte är bra.

Oj vilken liten bild det blev! Jag skickade den från min mobil..jaja det jag skulle visa var en bild från idag. Cia och jag tog en promenad i solskenet med 5 små ponnysar. Helt fantastiskt vårväder med takdropp och pippifåglar som kvittrade. Även busungarna Piggelin och Nallebjörn hade vårkänslor och spritt i benen. Även om det inte var tänk så, att gå från ena till den andra så föll det sig så. Cia och hennes två kompisar skänkte, eller egentligen Pether och Per, skänkte två ponnysar till mig innan jul: Bettan och Reddish. Förra helgen kom Cia förbi för att hälsa på hästarna och fika, hon hade med sig fika för tre. Hon visste inte då att det var slut mellan oss. Cia blev kvar i flera timmar,skickade sedan ett sms och på den vägen blev det. Så kan det gå! Nu är det säkert en och annan som drar öronen åt sig och tycker att jag gjort fel. Men vad är rätt och vad är fel? Jag har inte bedragit någon eller skadat någon. Cosmas och mitt uppbrott blev ett gemensamt beslut. Att sen Cia dyker upp i mitt på det vis som skedde var slumpen och en tillfällighet. Jag hade inga planer på att ge mig ut och ragga och dejta nytt, men nu stod hon framför mig och varför inte låta sig leva med livet och ta de tillfällen som livet bjuder på? Låter som jag högg första bästaför att slipp vara själv, men nej verkligen inte. Jo föresten hon blev den första och det känns som hon är den bästa  . Inser att det låter konstigt hur jag än försöker förklara, och varför behöva förklara? Jag lever mitt liv på det sätt som känns bra för mig och de nära runt mig. Varför försöka övertyga någon om något? Det finns ändå de som gör sina egna negativa tolkningar, slutsatser och liknelser liksom de som glädjs åt andras glädje och lycka. Nu blev det så här och ibland tar sg livet lite spratt och det är lika bra att hänga med. Huvudsaken är att jag mår bra! 

Vi hörs!