Äntligen är Alice dräktighet över! Igår morse föddes det ett mycket fint stoföl. Trots att jag ilar fram och tillbaka mellan sängen och stallet nattetid lyckades hon ändå klämma ut ungen i smyg. Det är tur att det gick bra! Nu brukar de flesta fölningar sluta lyckligt men inget man kan ta för givet. Jag förstod redan på dagen att det var dags. Juvren fylldes upp till sprängfulla så jag gick inte och la mig förrän efter ett på natten. Klev upp några gånger och tittade till henne. Hon var helt lugn, inte den minsta antydan till att vilja föla och inga vaxproppar. När jag kom n er tidigt på morgonen stod fölet där lite vinglig och blöt men fullt frisk och välskapt. Moderkakan och fölbrödet var ute och helt intakt. Jag lägger alltid ut moderkakan och ser efter att den ser ut som den ska. Alice mådde prima och den lilla både diade och bajsade. Lite senare på förmiddagen fick de gå ut i trädgården och röra på sig. Det är bäst för stoet så drar livmodern lättare ihop sig. Nu har hästar en fantastiskt förmåga att dra ihop den omgående men jag anser att hästar är gjorda för att röra på sig och att beta gräs är bara bra för mjölkproduktionen. 

Däremot tar jag in mina ston och låter de i möjligaste mån föla inomhus. För och nackdelar med allt, men jag tycker det är bäst att ha koll pådem och inte riskera ett felläge i ett mörker nattetid och endast i ficklampans sken försöka hjälpa till. Dessutom är det inte ovanligt att ranghögre ston stjäl eller försöker stjäla föl och då han både sto och föl bli skadade. Av den anledningen låter jag alltid stoet gå ensam med sitt föl några dagar så de i lugn och ro hinner knyta band och fölet blir stadigare och kvickare i ben och reflexer.

Fjällbäckens Ripa

Bara några timmar gammal och lite ostadig på benen ännu. Hon är ett försigkommet föl som redan från början försökte sig på att galoppera, bocka och slå bakut och provade genast att äta gräs.

Eftersom mor och föl mådde som de skulle lämnade jag dem i sin box och åkte iväg för att rida Lekis i ridhuset på Arphus gård ihop med Cia. Han har blivit jätteduktig på att resa, när jag köpte honom hade han bara varit på resande fot en gång i livet. Gun-Britt var gullig och hjälpte mig lasta på, eller snarare stänga bakom honom. Hon kom över på eftermiddagen och fikade och tittade på Ripa.

Duktig Lekis står bunden i transporten medan jag gjorde iordning honom trots att det rullade runt små grävmaskiner och han var på ett helt nytt ställe. Lite tittig och spänd blev han när vi lämnade tryggheten vid kärran.

Det där med ridhus och framför allt speglar var nått helt nytt! Ööööh nån annan häst som går med matte?! Det dröjde länge innan han slappnade av så pass att jag kunde kliva upp.

Cias häst Caesar brydde sig dock inte ett dugg om den vita lilla trollhästen. Lekis tyckte däremot att den stora var lite skum, allrahelst när han gnekade med sitt läderbett. Nyttigt för honom att komma ut och se andra saker. Det behöver han öva mycket på.

Vi jobbade så gott som bara i skritt, på koncentration och böja och tänja. Men han var inte alls pipig som han annars har varit vilket nog är ett gott tecken. Han lyssnar mer på mig och inte så okoncenterad och nonchalant mot mig som ryttare. Fast nog tusan var det lite konstigt med fyra (dvs han och Caesar i dubblett) hästar i ridhuset och så musik som lät i högtalarna.

Han stod på box medan vi åt middag och när jag kom hem sent på kvällen såg jag genast att det var nått på tok med Alice. Hon låg och krystade och hennes stora gigantiska (fölmagen var ENORM) mage var nästan lika stor som innan Ripa kom ut. Normalt sett brukar magen dra ihop sig fort, inte så att de ser ut som de inte gått med föl men de brukar bli synbart plattare. Eftersom Alice varit så gigantisk och haft sån jobbig och besvärlig dräktighet med koliker och trötthet lät jag ultraljuda henne i höstas för att utesluta tvillingar. Då Ripa var så välskapt och välväxt var risken egentligen minimal, tvillingar brukar va små och klena och väldigt ovanligt. Alice såg inte ut som kolik direkt utan mer som att hon krystade. Tempade henne och tog ut henne och lät henne röra sig. Stressen över att lämna fölet i stallet brukar sätta fart på livmodern så ev rester kommer ut. Inget hände. Jag ringde ut veterinären. Hon kände in i Alice och konstaterade att livmodern hade dragit ihop sig bra men att hon nog hade så kraftig sammandragningar att hon ville krysta.Ingen liten tvilling som låg kvar- puh! Alice fick smärtstillande och sen var allt frid och fröjd. Nu går mor och dotter och äter gräs i trädgården igen. Skräcken är att förlora stoet så den lilla blir moderslös. ett föl går inte att nappa som lamm och kalvar. De dricker sig mätta på ett nafs medan föl går och småsnuttar väldigt ofta. Går gör det väl om man är flera som kan hjälpas åt alla dygnets timmar men det är ett helvetes jobb och fölet behöver en hästmamma.

I lördags var vi bjudna till Jessica på grillfest med några ur bondegänget. Ja det kan ju låta knasigt att bli vän med sina "dejter" (vet inte om jag vill kalla 5 min speeddate framför kameror, 2 st, en riktig dejt) men så har det blivit. Jag tycker det är jätteroligt! Härliga tjejer!

Jessica,Annika, Emil, Maria, Anna, Anna och Cia och så Rigmor förstås. Bebis går inte att lämna hemma så lång stund. Tack brudar för en trevlig kväll med massa skratt!

Vi hörs!