Det måste ju va så att de som har oförsäkrade djur lever under "det händer inte mig". Själv skulle jag aldrig våga chansa! Det händer alltid mig! Det kostar iofs en slant att hålla alla veterinärvårdsförsäkrade, men inget i jämförelse mot vad själva veterinärvården kostar då det händer. Jag undrar hur det gör det som inte försäkrar när det händer något? Betalar ur egen ficka? Jösses vad dyrt! eller tar de helt sonika bort hästen och köper ny?

Lugnet före stormen. Lycka med färskt gräs och en underbar fölunge.

Några timmar senare och Alice liv hänger på en skör tråd. Plötsligt fick hon kraftig kolik. körde in henne och fölet till Strömsholm där veterinärerna med hjälp av rektalisering (kände i tarmen) konstaterade att hon hade en grovtarmsomvridning. Valmöjligheterna var få: avliva eller operera. Hade det inte varit för det välskapta och friska fölet hade jag låtit avliva henne. hon har åkt in och ut med koliker senaste året (sen jag fick henne) och kostat mig och försäkringen skjortan. Långt över sitt eget livvärde. När man älskar sina djur är pengar inte allt, men ändå mycket och man måste sätta hennes hälsa i åtanke med.  

När jag var på väg in med henne ringde de och frågade om jag hade något emot att bli filmad. TV3 var där och spelar in en veterinärserie som ska sändas i höst. De ville gärna följa ett shettissto med så litet föl. Tur att jag tänkte på att byta om!! Hade gått runt hemma i mina urfula mysshorts och en skitig tröja. Tänkte först strunta i det, Alice går före mattes fåfänga. Men snabb var jag som svidade om trots allt. Dessutom orakade bleka torra ben...yammie   .

Flashback, kunde varit ett år tidigare när vi spelade in bonde och Nirmar fick en böld i ögat.

Alice är en fantastisk mor! trots höga smärtor gav hon ändå di och pysslade med den lilla. I transporten låg hon och rullade från sida till sida men gav ändå di medan hon låg ner. Det är inte skoj alls att köra med 200 kg lös, rullande last!

Trots starka smärtstillande medel hade hon ont. Väl på operationsbordet gjordes en ny upptäkt. Hennes tidigare koliker orsakades av missbildningar på grovtarmen. Den var sammanvuxen på flera ställen. Inte undra på att hästen fick ont i magen när maten skulle passera knölarna och inte undra på att smärtan gick över lika plötsligt som den kom och hon som om inget hänt, reste sig och åt mat.

Att åtgärda dessa sammanväxningar skulle vara en jätteoperation, både för Alice, veterinären och rent ekonomiskt. Det finns inga direkta garantier heller att det blir bra. Veterinären lösgjorde tarmomvridningen och särade på tarmarna så gott han kunde innan han sydde ihop henne. För Ripas skull. Annars hade jag låtit henne somna in på operationsbordet. Ripa behöver sin mor. En adoptivmamma hade vi som backup redan då vänner till mig miste ett föl i söndags. Nu finns det inga garantier att det ändå skulle gå att sätta ihop det stoet med Ripa men hon finns om det värsta inträffar nu inom några dagar. Stort tack familjen Berg! Men inget går upp mot riktiga mamma så nu håller vi tummarna att Alice klarar betesperioden och är fri från kolik fram tills dess att Ripa kan klara sig själv. Att nappa ett föl fungerar inte i praktiken om man inte är en stab av människor som kan hjälpas åt under dygnets alla timmar. De snuttar minst en gång i timman. dessutom behöver de en hästmamma.

Till hösten, när hästarna ska börja utfodras med hö igen kommer Alice avlivas. Hennes tarm klarar inte av hö/ensilage. Knappt ens mjuk lusernmix. just nu får hon bara äta färskt gräs så jag vet vad jag kommer få roa mig med på dagarna fram tills dess att hon får gå i hage och beta på egen hand....

Grovtarmsomvridningen hängde dock inte ihop med hennes deformerade tarm. Den berodde på att Alice, som var enormt stor under dräktigheten, nu fick massa plats över i magen när fölet kommit ut. Så tarmarna fick fritt fram att leva runt lite och ta ut svängarna.

Ripa mår allafall bra. Alice gav di till henne bara 20 minuter efter uppvaket. Fantastiska lilla älskade häst! Sörjer henne redan   .

Avslutar iallafall med andras lycka: gänget i skogen! Deras lycka smittar av sig på mig och jag blir glad varje gång jag går dit.

Livet i skogen

Vilda påminner om ett skogstroll

Syskonen Nallebjörn och Prinsessa. Har samma mamma Bogegaardens Marigold.

Vilda tuggar undergivet mot stora killen Nalle 

Pontus klarade sig från att äta sig till sk paltkoma den här gången   

I år får även Jazzo gå och beta. förra året var han för fet   

Ida busar mycket och ser till att ingen lägger på sig för mycket!

Vi hörs!