Den här helgen blev egentligen inte som det var tänkt. Men ibland är det bara åka med i karusellen och se var det slutar. Jag hade tänkt grovjobba med att gräva ur en ligghall, men det blev inget av med det. I lördags förmiddag vinkade jag av unghästen Fjällbäckens Nicke Nyfiken född -14. Han fick ett toppenhem hos ett ung par som föll pladask för honom. Fick bild på hur det gick där hemma sen med hans nya kompis och det hade gått jättebra. Sånt känns skönt. Jag kör alltid öppet köp inom två veckor om ponnyn inte trivs med sina nya kompisar. Mardrömmen vore att få samtal om att det inte funkar, att ponnyn blir attackerad eller jagad och vantrivs. Självklart ska den hem igen och få en ny chans på annat ställe! En Shetlandsponny är så liten och kan bli ihjälsprungen och krossad av en ondsint större häst. För mig är det en trygghet att köparen har möjligheten att lämna igen om det inte fungerar. Har träffat en shettis som var inköpt till sällskap åt en travare som höll på att just jaga ihjäl den lille så sånt kan hända.

Nicke

Var lite småseg på eftermiddagen och la mig på utesoffan, fick meddelande av en kompis som jag skulle ut på galej med på kvällen att de andra skulle cykla. Jag hade inte ens funderat hur jag skulle ta mig dit. Så långt hade inte tankarna hunnit vandra. Stirrade på klockan som var srtax innan fyra. Om jag skulle cykla förutsätter det en cykel. Min mt har inget lås och är grymt obekväm att cykla långt på asfalt med. Jag skulle ju köpa en cykel så det var lika bra att få det fixat. In med hundarna och iväg till Biltema i Gävle. Hittade min perfekta cykel utan växlar, breda däck, fotbroms och tantstyre samt en sadel för breda bakar.

Färdigmonterad och klar! Perfekt! Nu kan jag cykla med hundar och hästar.

På vägen hem genom skogen har det stannat två bilar med varningsblinkers längs en lång raksträcka. Stannade till och såg två lösa hundar som sprang kors och tvärs över och på vägen bland bilarna. FRågade om ce behövde hjälp och ingen visste något om var de kom ifrån eller vad de skulle göra. Jag öppnade hundburen i bak och förbannade att jag städade ur allt hundgodis jag åkt runt med i månader. Typisk, nu hade det varit till nytta. Hittade en gammal bulle jag fått av Gun-Britt förra helgen. Vi fick tag i den ena som raskt lyftes in i buren i säkert förvar. DEt här var mitt ute i ingenstans så vi hade ingen aning var de kom ifrån. Funderade till och med om någon dumpat dem och kört iväg men de var för välskötta och det var två Basenji som är en ovanlig ras. Köper man Basenji är man nog en noggrann ägare, det är inte lätt att få tag i en valp. Det dräller inte av BAsenji på blocket som exempel. Ringde och anmälde till polisen att de var hittade. Den andra hunden var väldigt skygg och drog iväg när kompisen blev infångad. Nu låter Basenjis väldigt udda. De kan inte skälla utan ylar på ett väldigt säreget sätt. Hunden i bilen vrålade och lät vilket var bra för det gjorde att den andra höll sig inom området. Polisen hade ingen möjlighet att hjälpa till men jag lovade att stanna kvar på plats i väntan på att någon ägare skulle höra av sig. Ja om det inte skulle ta timmetal. Funderade hur jag skulle göra. Vågade inte lämna den lösa hunden vind för våg och åka iväg med kompisen. Joel, en kille som också stannat och jag kom överrens om att passa stället var sin omgång. hAn åkte och lämnade sin dotter och jag stannade kvar. Sedan skulle han ta över medan jag åkte hem till mina hundar och för att plocka fram chipläsaren jag har någonstans i källaren. Har en sån sedan min tid som viltspårdomare och uppfödare. Det är galet vad folk är nonchalanta i trafiken! Där stod vi på en raksträcka, väl synligt med varningsblinkers och jag hade dessutom hästsläpet efter bilen. Ändå är det knappt folk ens lättar på gasen! Joel hade sin lilla dotter stående på vägen och ändå blåser folk förbi. En gubbfan låg och slirade på gasen och kopplingen uppenbart irriterat för att jag stod mitt i vägen så han inte skulle kunna köra fortare än krypkörning. Uppenbarligen var han helt omedveten om att han hade den ena hunden mitt framför däcket! Såna gånger önskar jag att jag var civilpolis och kunde fixa till ett "vårdslöshet i trafiken". Gubben kunde antagligen inte se helheten utan hade bara fokus på mig som ett störande objekt mitt i vägen för rent nöjes skull.... Att det fanns både barn och lösa hundar undgick honom.

När Joel åkt passade jag på att gå in på rasklubbens hemsida och sökte bland uppfödare i länet. Tänkte om de visste vilka hundar det var eller om någon saknade sina. Hittade en uppfödare i Gävle och ringde upp. Hon i sin tur ringde sedan vidare och via hundarnas uppfödare, som antagligen gått in på mitt offentliga facebookinlägg om hundarna och känt igen sin uppfödning, fick uppfödaren tag i ägarna.  Än är inte djungeltelegrafin utdöd! Ägarna, som inte är härifrån trakterna, hade kommit med båt på STorsjön och gått iland på vad de trodde var en ö men som var en halvö. De släppte hundarna i god tro men de drog iväg på egna äventyr. Efter knappt två timmar kom husse och tog över letandet. Fanns inget jag kunde göra mer. Hunden var för skygg för att jag skulle kunna hjälpa till. Det hade bara förvärrat situationen. Klockan ett på natten fick jag ett meddelande om att hon var infångad. Lyckligt slut! Att jag missade min kväll på Strandbaden gjorde inget. Ett djur i nöd är viktigare än en kväll på krogen. Kändes skönt att kunna hjälpa till. Jag behöver inte bli tackad för det även om självklart ägarna är evinnerligt tacksamma och lyckliga. Det hade jag också varit. Jag hoppas bara att det finns fler såna som Joel och jag som stannar och övervakar, ringer och facebookar runt och anmäler till polisen om de hittar djur eller förvisso en person som behöver hjälp. Som Patrik sa idag när jag prade med honom, man har ju faktiskt ingen aning om det ligger en ägare där ute i skogen som också behöver hjälp. Man kan inte bara blåsa förbi och tänka att det är någon annans problem. Fler kvällar i goda vänners lag kommer, men en hund har bara ett liv.

Idag på förmiddagen när jag gjorde klart stallet funderade jag på hur jag skulle lägga upp dagen. Som sagt, det finns saker att göra. Men istället hörde jag av mig till grisen Konrads uppfödare. Lika bra att hämta hem honom! Han skulle ju hämtats i måndags men bilen skrammlade ju och lät så illa att jag vågade inte åka annat än hem. Var in med bilen som lär helt klanderfritt igen. VErkstadsrädd bil. Men det blev ju billigt och bra utan kostnad. Måste varit skit/sten emot bromsskivorna eller nått i den stilen.

Sverige är som vackrast på sensommaren och hösten, tycker iaf jag. Jag njuter av gräsböljande hyggen och färgerna som börjar komma smygande, den friska klara luften. Vägen härifrån till Lindesberg, över Avesta, Fagersta och Skinnskatteberg är så vacker. Nej det är inte bara massa skog, det är vacker skog.

Hastigt blev det bestämt att jag skulle köpa deras tackor också och en bagge. Alla av rasen Oxford down. Jag utökar min fårbesättning och oxford down är en stor köttras, väldigt lugna i temperamentet och inte direkt rymningsbenägna eller högljudda.

5 stycken oxford down och två korsning texel/finull. En korsning som jag kommer satsa lite på så de kom väl till pass.

Hade egentligen bara tänkt ta fyra oxford och lämna ena tackan som hade sår på huvudet. Men hon rymde och sprang efter transorten och mitt hjärta blödde friskt. Det var bara stanna och stoppa in henne. Hon kände väl hur jag tvekade redan från början. Jag tyckte det var hemskt att lämna henne till sitt öde men stålsatte mig. jag kan inte rädda världen. Men när en liten del av världen desperat sprang efter och ropade att hon var bortglömd och kvarlämnad så gick det inte längre. Hon är inte sjuk eller har nått ärftligt, lite pyssel bara.

Oxford down har jättelånga svansar!

Nya kompisar!  

Tjena, vad heter ni?

Så var det Konrad. Han den mörka. Han är minimalt liten! Jag hade tänkt att jag kunde ha honom inne och tämja honom ett tag och sen slussa ut honom till Hedda och Greta. Grisar är brutala djur med strikt rangordning. Finns inte en chans att han kan flytta ut till dem förrän efter vintern! De kommer ha ihjäl honom och dessutom är han så liten att han kryper ut överallt. Han är som en Chihuahua i storlek. Hedda var 8 veckor när jag hämtade henne men hon var som en koloss i jämförelse. Greta och Hjördis var 3,5 månad och  givetvis ännu större än Hedda. Tog den lille grisen och började köra hemåt. Fick raskt tänka om. Konrad måste bo inne i hund/kattrummet men han är en baby som måste passas och grisar är extrema flockdjur. Hade inte räknat med att bli "valpmamma" just nu. Ringde Johanna, uppfödaren, och frågade hur det var med den andra lille grisen som Konrad bodde med. Det var nått strul med köaren hade jag fått veta. Skulle de ha grisen eller inte, annars tar jag den med mig. Konrad behöver sällskap. Johanna ringde och frågade och nej det var fritt fram att ta den med mig. Svante som jag kallar honom är ännu mindre än Konrad! Undrar fortfarande hur det är möjligt... PÅ vägen hem döpte jag om Konrad. Ska han bo inne blir det rörigt med en Konjac och en Korad under samma tak. Han heter numera Totte. Svante och Totte är så små att de kommer kunna gå under staketet till min altan!

Den här buren är bland det bästa jag äger! Här har det sovit valpar, lamm, kaniner och nu även griskultingar. Nu vet jag var jag har dem om natten och fram tills deras rum är uppröjt. Rummet av kaos som jag kallar det. Men nu ska där byggas valpbox för Alba och hennes valpar och en grisbox. Grisarna lär sig raskt gå på låda som katterna och är egentligen inga problem att ha inne. Min kompis Carola har haft gris inomhus. När jag bodde i STockholm fanns det en minigris i området där jag bodde. Men jag tycker egentligen att grisar ska vara ute, men nöden har ingen lag. Såsmåninom efter vintern och när temperaturen är trevlig så får de slussas ut till grishuset. Nu har de varann så nu slipper jag tänka på att Totte skulkle ligga ensam och vara olycklig. En gris får aldrig vara ensam.

Mina underbara hundar! Dé tittade knappt utan gick obrydda och la sig. DE är så vana vid att matte släpar med sig lamm, killingar, kaniner mm inomhus. Till och med Grynet var inne och knallade runt i köket som kalv. Så de är vana.

Söta små gubbar! Båda är kastrerade.

Kul att testböka lite efter maten.

De är blyga och skygga än så länge men det dröjer nog inte länge förrän de tigger godsaker och tar för sig.

Nu är det dags att krypa ner i sängen bredvid dem. Fler bilder kommer självklart läggas upp. 

Vi hörs!        

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...