Först kom Klas-Göran sen föddes Skoja och Lilla My inom loppet av 12 timmar. Skoja föddes på första april, därav namnet. Det var så dumt av mig för jag såg att Lambi skulle lamma så jag var vaken hela natten men runt halv sex var Lambi så nöjd och lugn att jag bestämde mig för att gå in och lägga mig en stund. Typiskt dumt. Jag har inga prblem att vrida dygnet, inga problem att vara vaken över 24 timmar om det behövs. Däremot har jag väldiga problem att mottivera mig att kliva upp när jag väl lagt mig. Så en timma blev en och en halv så när jag kom ut till fårhuset stod lilla Skoja där. Allt hade gått vägen tack och lov men jag förbannade mig själv som inte sov i halmen. På eftermiddagen lammade sedan Knytte. Det blev en rätt dramatiskt lamning. Som den ungtacka hon är så är hon troligtvis fortfarande trång i bäcknet så liten lammis hade svårt att komma ut. Det var ju samma sak för Ylle även om det gick lättare för henne trots att Klas-Göran var stor. När Ylle lammat trodde jag ju att det var ett lamm kvar och fick tillslut ringa efter hjälp för att gå in och känna i livmodern. Jag testade med vågade inte. Kändes jätteläskigt! Som om jag med min hand skulle fläka upp henne och göra henne illa. Men då var det inte skarp läge så att säga. När Knytte lammade så kom bara en framklöv ut. Knytte kämpade och kämpade och var både stressad och hade superont. Jag tvekade inte ett ögonblick, utan att tänka körde jag direkt in handen och letade reda på det andra frambenet och drog fram det. Jag gjorde samma sak på Samanta när Vilda föddes och hade ett bakåtlagt framben. SEn drog och drog jag för allt jag var värd i hennes värkar. Lilla My satt där hon satt och jag var säker på att hon skulle ta skada av att bli så tillknycklad. Men ut kom hon tillslut. Knytte låg utslagen en lång stund så jag fick ta hand om Lilla My en stund och börja torka henne. Precis som med Klas-Göran hjälpte jag även henne att resa sig och hålla balansen. Det är påfrestande och tar mycket krafter att bli född under jobbiga förhållanden och jag vill ha upp babyn ¨så fort som möjligt så de kan få i sig råmjölk och andas fritt utan tryck mot bröstkorgen. Råmjölken blir lite som en energiskjuts för dem. Jag var lite orolig att hon skulle bli ett "dummielamb" som fölet jag fick. Det kallas för dummiefoal och det är när de får syrebrist vid födseln. De utvecklas normalt första 12-24 timmarna sen knackar de hastigt ner trots att de både diat, haft sin avföring och börjat leka/skutta. När man väl andas ut och tänker att det gick ju bra så insjuknar de hastigt och får 50/50 på om de ska överleva med akutvård på djursjukhus. Men Lilla My var inget dummielamb, hon mår som ett lamm ska och leker med de andra två. Alla tre mammorna är dktiga mödrar. Ylle är typisk tonårsmamma, ni vet inte så jollig och har rätt mycket med sig själv. Klas-Göran har därför två mammor. Tant Gudrun som själv inte kan få några lamm har blivit extramamma åt honom. Passar Ylle perfekt, hon behöver egen tid. Lambi är kyckligmamman nr ett. Hon vaktar och vakar över Skoja som knappt fick röra sig från början. Lambi höll sin utsträckta hals över henne och motade in henne så fort Skoja tog ett steg för mycket. Så fort det blev stojjigt i gruppen flyttade Lambi upp i ett hörn och ställde sig som skydd åt Skoja. Knytte vill mest ligga och beundra sitt barn och mysa med henne. Hon håller koll på henne men är inte lika sträng som Lambi. Lilla My är den mest känsliga och mammigaste, hon gråter så fort mamma går bakom höhäcken. Skoja är en tuff brud som gillar att stångas och älskar att vara med matte till mammas förtret eftersom Lambi inte är handtam. Lambi blir väldigt störd över att Skoja självmant går fram och säger hej och vill gosa. Klas- Göran är en retsticka och aktiv kille. Har alltid en räv bakom örat och kan inte vara still många sekunder. De andra mammorna blir sur på honom men han har lärt sig parera deras sura knuffar. Det är inte bara en gång han kutar rakt in i dem bara för att se vad som händer. Han knättrar överallt och springer runt runt tanterna när de försöker säga åt honom och så fort de ger upp smyger han upp bakifrån och leker följa John och puffar och tanterna blir vansinniga men Klas-Göran bara springer runt runt. Ylle bryr sig inte "-Haha han är så söt min KLas-Göran! En riktig liten Emil!".

Klas-Göran såklart

KLas-Göran och Skoja.

Klas-Göran igen

Knytte och Lilla My

  Skoja

Lilla My

"-Släpp ner mig!! Jag vill inte gosa! Har inte tid!"/Klas-Göran

Mormor, mamma och barn.

Rumpnisse han har blivit ett barn på nytt efter kastreringen. Det vanliga är väl ndå att de blir lugnare efteråt? Inte Rumpnisse! Han kutar och hoppar och utmanar stuten Leo på stånglekar. Ibland får man passa sig när han får fnatt och kutar runt runt. Vi skulle sola i fårhagen på påskafton men det blev inte så lugnt och stillsamt som vi tänkt oss. Jag släpper ut lammen minst en gång om dagen men vaktar dem hea tiden. Vi har gott om både korpar och andra rovfåglar och ett litet lamm är en mumsbit. Men jag vill att de kommer ut och får D-vitamin och röra på sig ordentligt. Ylle föresten, ja tonårsmorsan ni vet, var helt tokig i Carolas öl och min cider. Hon skulle minsann ut och parta hon! "-Vaddå rå? Gudrun tar ju hand om Klas-Göran! Jag måste ju få göra egna saker även om jag är morsa!"

"-Öööh du Leo ska vi ta en match?"

"-Okey rå! först till 5"

Jo så har det flyttat in 10 stycken svampfår. Ja de är jag som kallar de som för det, mina små champinjonflickor. De är champinjonfärgade allihopa. De bor för sig själva. Vill inte sätta ihop dem med det gamla gänget nu när de är dräktiga och har bäääbisar. Det är för riskabelt. Svamparna är korsningsfår mellan texel/shropshire och finull. Blivande avelstackor som kommer betäckas med Klas-Göran till hösten. Svamparna är blyga och väldigt försiktiga än så länge. Men jag jobbar på det.

Påskhelgen flöt på bra. Umgåtts med vänner och har inget att klaga på. Blev till och med en resa till Blåkulla som synes.

I mitt mer vanliga jag så har jag skaffat mig mina livs första läsglasögon. Livet börjar gå utför... Tjofadderittan!

Viggo växer och mår bra. Har egen påskmiddag på katternas krukväxt.

Kossera är lugnare nu igen. De var inne i en stojjig pubertet förut och stångade på allt och alla. Gick inte vara där inne hos dem utan livet som insats. Även om de inte menade illa så är både knuffar och sparkar från kor inget att leka med.  

Julia och jag åt våfflor i helgen. Såklart hönsen också skulle ha!

Åktur med Lusen

Och med Dimma

Vi hörs!