Som ni kanske vet började jag på gym. Jag har faktiskt inte slutat även om det är lätt att tro det eftersom jag aldrig nämner nått om det. Jag har ofrivilligt uppehåll pga en trilskande höft/ljumske/ben whatever. Har en ettrig muskelinflammation. Nu tror ni väl också att jag tränat fel, för mycket, avancerade för fort. Nej ingendera. Jag skadade mig här hemma på gården av ren jävla envishet. Var lite småförkyld i början av januari. Egentligen inte mycket att orda om i jämförelse med de två snorkråkorna jag umgicks med (Julia och Carola) som var rejält krassliga. Men uppenbarligen tillräckligt för att kroppen var sur och motsträvig. Det var tungt att släpa vattendunkarna. Lägger två 25 liters dunkar fulla med vatten i en skottkärra (blir väl 55 kg ihop) och lyfter med ena låret över trösklar. Det gillade inte mitt vänsterben just där och då. SEdan dess har det trilskats. Fruktansväört surt! Kan inte gå, absolut inte springa, haltar omkring som hönan Halta Lotta ur sagan om Emil i Lönneberga. Så, jag betalar och är sur. Ska försöka ta mig till läkaren nån dag och få hjälp då inte antiinflammatoriskt hjälper. Har även gått till kiropraktorn men det undrar jag om just i det här fallet var så smart. Har en rotation i bäcknet efter ridolyckor och det är ju bra att räta ut, men kanske inte i samband med en muskel/senskada då benet är vant att ligga i ett läge. Nåja om sisådär 10 år är det nog över och nån annan krämpa har tagit över. Är det gammeln som knackar på dörren?

Eftersom jag inte kan gymma. Eller kan och kan. Visst jag kan ju gå dit och bygga en sjuhelsikes massa armmuskler och sexpack på magen. Men det är jag för lat för... Så försöker jag äta ordentligt. Jag och laga mat är inte en kombination mina vänner förknippar. Faktiskt, en gång för ett gäng år sedan nu, så lagade jag middag varje kväll. Levde slaviskt efter Viktväktarnas pointssystem, åt bara lättprodukter och läste alla innehållsförteckningar. Blev väl lätt knäpp i huvudet också och körde ständigt med belöningssystem i mitt huvud "nu har jag bara ätit 16 points idag, bra Johanna!" "nu har jag bara ätit 5,5 points" osv. Points var det enda (nästan) jag tänkte på. Livet gick ut på points, eller så få points som möjligt. Var säkert inte så många som kände till var som försigick i mitt huvud. Är bra på att dölja sånt.

Nu mera försöker jag få i mig så mycket näringsämnen som möjligt. Hade en period av nutrilett också. Faktisk mådde jag jäkligt bra på den dieten. Eller diet och diet. För att inte dö hungersdöden och innan jag dött av svält slagit ihjäl halva landets befolkning ett ursinnigt humör så drack jag nutrilett och åt kakor. Mmmm jättebra   . Men faktum är att jag gick ner massor (ja typ 7 kg) och mådde superbra. Är man sockerberoende så är man. Alla näringsämnen i nutriletten gjorde susen i mig som nog innan dess var näringsmässigt på botten. SEn all skit jag fick i mig samtidigt behöver vi inte nämna. Man ska äta en tunna skit innan man dör heter det. Är nog inte så farligt med två tunnor, nått ska man dö av.

Numera är jag konstant, nästan maniskt hungrig jämt. Skitjobbigt. Försöker äta ordentligt. Lagar broccolisoppa med linser på mellangrädde, det är lasange, korvstroganoff, quorngryta, spaghetti och köttfärssås bara för att nämna några. Men jag är vrålhungrig redan efter 1,5-2 timmar efter maten. Jag blir tokig! Boostar massor av grönsaker till maten och då inte bara gurka och sallad utan försöker med rårivna morötter, broccoli, blomkål mm. Men det hjälps inte. Magen skriker efter mera mat! Det är som om den ska ta igen alla år av "svält". Som om kroppen är livrädd att jag ska sluta äta. Bäst att hamstra. Tvinga mig att äta mer och mer och mer. KOmmer sluta som 165 kg Johanna....

Nån som har nått bra tips? Försöker äta regelbundet. Kan inte äta fibrer så det är ingen ide ni tipsar om. Fibersnack gör mig förbannad. Det ska va så hälsosamt. Så fort man pratar mat ska man äta massa fibrer och dricka mycket. Det spelar ngen roll om jag så drack upp halva röda havet så skulle min magen ändå gå ut i strejk. Tarmarna slutar jobba när jag äter fibrer. Det tar tvärstopp. För att vara övertydlig så är jag inte ens skitnödig. Magen är avsvimmad. Så nejtack inget fibersnack med mig. Jag mår gott på vitt bröd och vit pasta. Punkt.

Äpplen och frukt generellt fungerar heller inte på mig när jag är hungrig. DEt triggar bara igång ännu mer hunger. Det är lika som om jag äter gröt till frukost, efter nån timma är jag vrålhungrig. Dricker jag en nutrilett klarar jag mig några timmar. Stört!

Bää-bis prat var det. Jag har fått en bääbis igen. Ett blöjbarn. Tackan Fyran lammade och fick tvillingar. Sten och Flisa. I somras födde hon Ulrik men hon var för ung och puckad för att ta hand om honom. Nu var hon engagerad. För engagerad. Hon måste trott hon såg i syne med sina två ungar. Sett dubbelt. Hon snurrade bara runt runt. Sten diade och var större än sin syster. Carola och jag höll i Fyran och såg till att båda lammen diade. Problem uppstod dock då det var en vaxpropp som satt som en vinkork o ena spenen. jAg försökte med allt: masserade, klämde. mjölkade, funkade, masserade mera, petade, mjölkade osv men korken satt där den satt. Tog dit lammen i omgångar och försökte få dem att suga bort proppen. Men juvret var lika stort hur jag än gjorde. Tillslut, lagom desperat, la jag mig ner i halmen och sög tag om spenen. Vad fan gör man?! Proppen måste väck om lammen ska få mat. En spene räcker inte till två och lammen när de är två brukar inte dela utan ha varsin. Det enda som hände var att det smakade blodigt får i min mun. Proppen vägrade. En kompis tipsade om att köpa bröstpump. Frågade på fårsida om vad jag skulle göra, men det kan vara så att det är fel i spenkanalen. Flisa var svag. Orkade inte resa sig när hon legat. Sten var också klen. Maten räckte inte för två. Så för att rädda dem och ge Fyran lugn och ro, hon var märkbart stressad av två lamm, valde jag att ta in Flisa. Det är enklare med tacklamm och blöja. Dessutom var det hon som var liten och svag. Inne i värmen sov hon läge. När jag tillslut väckte henne var hon svag och orkade inte stå på bakbenen. Tvingade i henne lammnäring och en kort stund senare började hon röra sig och var vaken i blicken. Hon utsäg MEgastor som ny mamma-trygghet och jag är mamma-mat. Flisa gråter när Mega inte syns och Mega kommer och slickar tröstande på henne. Tror Mega med sin päls och storlek påminner mest om ett får. Hon är varm och go att krypa upp intill. Så nu sitter jag här full i välling och bajs igen. Som en riktig småbarnsmamma. Men vad gör man inte för de små liven. I ärlighetens namn är det väldigt gulligt också även om det inte stod på önskelistan att få ett blöjbarn i år. Men hellre ett än tre som förra året   .

Mega och Flisa

Tur de är så söta de där blöjbarnen!

Asså mina hundar. Totalt obrydda. Att ha lamm inomhus är väl en självklarhet. Eller?

Alla lammen är mörka i år. Lite lustigt hur det kan bli med gener. Skoja med sina pandaögon och Lilla My med bruna inslag sticker ut lite. De andra fyra Klas-Göran, Sten, Charlotta och Flisa är slående lika.

Det här är Charlotta.

Vi hörs!