Det brukar väl inte va en typisk överskrift från mig men det är så det är just nu. Alice fick kolik i lördags igen. Min kompis Tessan och jag satt på första parkett och övervakade henne. Det sista jag vill göra är att köra henne på djursjukhus eller ta ut veterinär "i onödan". Hon har redan kostat mig mängder! Hon har åkt in och ut på klinik och jag kan lova, även om det kan verka så, så har jag väntat in i det längsta med att köra in henne. Men även där hos veterinären har de sett hur sjuk hon varit för att sedan hux flux den stund senare må alldeles utmärkt igen. Det kluriga är att man vet aldrig vad koliken beror på och med tanke på hennes buköppning för en dryg vecka sedan kan de lika gärna vara nytt tarmvred likväl som sammanväxta missbildade tarmen som krånglar till att det är nått tok som ett brock i såret. När det gäller Alice så sätter jag inte in några nya resurser och kostnader för henne. Det är bortkastat. Alice tid är ändå på nedförslut. Förhoppningen var att hon nu skulle klara sig fram tills Ripa kan klara sig utan di. Tror inte så mycket på den planen längre. Jag tittade till Alice inatt och hon mådde bra. PÅ fm när jag kom ner såg boxen ut som kriget, Alice var skitig efter att ha rullat sig i bajs och helt våt av svett. Släppte ut henne så hon fick röra sig. Hon låg mest. Ömsom rullade sig (av smärta) ömsom låg utslagen på sidan och ömsom låg och betade. Jag ringde Strömsholm och pratade med dem. Efter operationen sa veterinärerna att nästa gång koliken återkommer så är det läge att låta henne somna. Ripa är två veckor gammal. Bestämde att åka in med Alice om det inte gick över och ta bort henne samtidigt som jag skulle lämna Ripa för att hon skulle överleva med stödmatning.

Det låter bra i tanken att sätta ihop ett nytt sto, en amma, med Ripa. Det är inte lika enkelt i prakiken. Inte på något sätt! Jag har kontaktat ammajouren. De vet att hon finns, men just nu finns ingen mamma som mist sitt föl.  Finns det ett sto så är det långt ifrån säkert att hon accepterar det nya fölet. Ston kan vara brutala när de slår undan föl så det kan vara fara för Ripas liv. Stoet måste vara lagom stor så Ripa når upp till spenarna. Jag har hört nu att stoägaren måste inse att det kan behövas att stoet både bremsas, binds så hon inte kan sparka föl och människor och jag har hört att man kan smeta in typ vicksblå i näsborrarna så hon inte känner fölets lukt innan hon accepterat det. Det är inte alltid bara släppa ihop dem utan stoet kan ibland behöva tvångsdias. Det är en ren chansning om det funkar. Jag kanske åker 70 mil enkel resa helt bortkastat, lämnar gården och övriga djur (med djurpassning såklart) och det ändå inte funkar. SToägaren kanske vill ha ersättning för det jobb de lägger ut på fölet, ersättning för förlorad träning etc. HUr det än är så tappar ett sto muskler och kondition genom att gå med föl och det här är ett föl som stoägaren inte har någon behållning av. Att låna hem stoet hit är också en chansning. Det vanligaste är nog att fölet stannar hos stoet, annars ska jag ha ansvar för någons häst. En häst vars värde är flera gånger mer värt än Ripa någonsin kan bli hur duktig och fin hon än skulle kunna bli som shettis. Det är ett jätteansvar som kan leda till tvister och skadeståndsskyldighet om det vill sig illa. Jag kan hamna i en rent ut sagt djävla sits för ett föl vars värde är 6-8000:- vid försäljning. Det är en risk jag inte tänker ta!

Ammajouren förmedlar bara stoägare och fölägare till varann. De hjälper inte till att sätta ihop sto med föl. Det är kanon att de finns!! Men det ska passa i tiden och alla om och men också. Var mitt föl värt 50-100.000 vore det skillnad. Men ett föl vars värde är så litet rent ekonomiskt. Självklart är hon värd jättemycket rent känslomässigt men tyvärr kan inte alltid känslor styra i världen. Man måste vara realist också. Sitter med en fet räkning på 15 papp som jag ska betala ur egen ficka från Alice buköppning. Hela operationen gick på 37.000:-  Pengar rent åt helvete med tanke på att Alice ska avlivas i höst, men jag gjorde det för Ripas skull.

Skaffade en försäkring till Ripa. En som jag tänkte hon kunde ta av om Alice dör och Ripa måste ha hjälp. Ringde agria som meddelade att för det första är det karens på försäkringen i två dagar till och sen ersätter de inte ett föl som ska ha mjölkersättning och mathjälp.DE ersätter bara sjukomar och skador och eftersom Ripa är frisk så ..tyvärr. Däremot ersätter de om Ripa svälter ihjäl och dör efter Alice död. De ersätter först när fölet är sjukt av näringsbrist och hunger så summan summarum är att om Alice dör så är det bara vara iskall och låta Ripa gå ner sig. För mata en gång i timman dygnet runt funkar inte för någon! Det finns inga såna supermänniskor. Iallafall inte ensam med jobbet, och ska fungera som människa och kunna ta hand om fler djur. Nu skulle jag inte kunna se på hur mitt föl får näringsbrist och blir sjuk. Då avlivar jag hellre och skiter fullständigt i försäkringsersättning!

Föl kan inte dricka som kalvar ur en hink med spene. Kalvar hålls i liten fålla med hinken till hands jämt. Föl tror jag inte ens får stå så. De behöver gå med ett sto och ett föl lämnar inte stoets sida för att gå iväg och tutta på en hink. Annars är det en god tanke, men tanken ska funka också.

Nu ska jag gå och repa gräs till Alice till kvällsmat. Hon är ok igen. Vet ju inte hur hon mår då hon är lurig med att bita ihop. Men som det är nu står jag i moment 21 i vilket fall. Mår hon sämre eller att det inte går över kommer jag bli tvungen att avliva henne. Förskona henne smärtan. Det är jag skyldig till och nått annat förekommer inte. Men åka in till kilik tjänar inget till. Avliva på djursjukhus går minst på 10.000:- Det har hon inte ens på sin 

försäkring. Då får jag ta ut veterinär till gården. Ripas ev vistelse för livsuppehållande åtgärd, dvs nappa dygnet runt, skulle skena iväg i tusenlappar som inte någon annan än jag skulle få bekosta. Det är otänkbart.

Jag har köpt fölmjölknäring och nappflaska och ska försöka lära henne dricka ur den om hon måste vänta på ett sto. Men som sagt har jag inga jättehöga tankar om det. Men jag gör vad jag kan såklart.

JAG TACKAR BESTÄMT NEJ TILL ERBJUDANDEN FRÅN FOLK SOM I VÄLMENING VILL ERBJUDA:

* Hjälpa till att nappmata fölet!

* Erbjudande om hjälp att sköta gård och övriga djur.

* Erbjuder sitt sto som haft föl tidigare år, jag har såna ston själv att prova med.

* Ta hand om Ripa på ett eller annat sätt (om det inte är via ammajouren)

* Få mail/sms/samtal med massa olika tips, erbjudanden, nyfikenhet om hur det går osv. Respektera detta! Det här är nog så jobbigt som det är!

* Vill absolut INTE att det sprids runt massa på fb om att Ripa söker amma! Jag har kontaktat den bästa hjälp jag kan få, har kontakt med veterinärer och andra erfarna hästuppfödare. Jag får den hjälp jag behöver!

Det handlar inte om otacksamhet från min sida att ta emot hjälp. Det handlar om att jag kan inte ha folk som kontaktar mig dygnet runt, i all välmening. Har läst om folk som blivit helt nedringda av välvilliga människor med de mest orimliga lösningar.

Vill inte att citat och texter kompieras, skrivs om etc utav veckotidningar! 

VAR VÄNLIG OCH RESPEKTERA DETTA! TACK!

Är väl medveten om att det här inlägget kan vara rörigt och lite osammanhängande. Att det kan uppfattas som att jag är upprörd, otacksam och tror illa om folk. Så är det inte. Men jag är i chock. Höll på att förlora mitt sto och lämna ett föl moderslöst utan någon vettig möjlighet till hjälp med en hållbar plan. stora beslut. Vad är rätt och fel? Känner mig maktlös. Jag vet att det finns underbara människor i världen, det handlar inte om att jag är superkvinnan. Det handlar om att få en realistisk plan att gå ihop. Det är mycket somkan gå fel och jag har nog huvudbry med det som är runt Ripa och Alice och kan varken tidsmässigt eller känslomässigt dra in andra i det. Så var snäll och ha förståelse för att jag kanske inte uttrycker mig på bästa sätt. Jag önskar respekt och förståelse och inte ord om att jag handlar fel och tänker galet. När det kommer till djur vill alla hjälpa till. Men i praktiken fungerar det inte så. Tack än en gång!  

 

Josefine & Saga i Stklm

13 juni 2012 19:05

=( Tråkigt och jobbigt det verkar va både för dig och Alice och Ripa! Hade man bott i närheten så skulle jag ju självklart kunna få hjälpa till på alla sätt å vis! Men förstår ju såklart att det är nog jobbigt som det är!!!
HOPPAS I ALLAFALL ATT DET BLIR BRA TROTS ALLT!!! DET ÄR NI VÄRDA!!!Sänder många tankar och kramar till er!!

Johanna Nordin

21 juni 2012 21:09

Tack Josefine!

 

Johanna

14 juni 2012 10:34

Du är så fin Johanna, vilket beslut du nu än tar så kommer du att ta det rätta, tveka inte på det.
För du känner dina fina djur allra bäst själv och vet vad
som är bäst för dem och er alla.
Man ska inte hålla djuret vid liv till vilket pris som helst,
för djurets fysiska lidande kan inte värderas i pengar.
Det gör verkligen ont i hjärtat!

Kram Johanna

http://www.bellalinas.blogspot.se

Johanna Nordin

21 juni 2012 21:08

Tack! Ja det är inga lätta beslut... hu hemska! Nu mår Alice bra igen och jag tror jag vet var felet var.... Men vi tar en dag i sänder och så länge hon inte lider och mår dåligt får hon hänga med sommaren ut oc in på hösten.
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...