Jag skulle ljuga om jag sa att faran är över för Alice, men hon mår bra igen. Måndagen var verkligen traumatisk. Det som är skönt med Alice sjukdom är att jag behöver inte tveka när hon har ont eller snarare, jag behöver inte vara orolig att hon går och lider i det tysta. Har hon ont så visar hon det, och där emellan mår hon bra. Jag gör vad som står i min makt för hennes mage ska hålla sig lugn: repar gräs och matar med istället för hö, ger uppblött högproterinrikt kraftfoder i små mängder (för att hon ska behålla nått hull), utfodrar med lusernmix som är sönderhackat högproteinhö blandat med olja, ger en skvätt paraffinolja och vetegroddsolja på maten som smörjmedel.

Nu blickar jag framåt och ser fram mot allt roligt som händer. Ridlägret börjar på söndag! Ska bli jätteroligt!! Hoppas väderguden vill oss väl också.

Lagom till midsommar blir jag sambo också   . Iallafall nästan sambo. Min vän Ninni och hennes son flyttar in i stora huset här på gården. Ser fram emot det på alla sätt och vis! Ska bli jättekul att få en hyresgäst som delar djurintresset, dela på jobbet och kan ta stora delar av gårdsjobbet när det kör ihop sig. Ninni har själv drivit ridskola med islandshästar och bott på gård så hon kan och vet. Med sig i bagaget har hon fyra islandshästar: Glirna, Tärna, Svala och Tildra. Både Tärna och Tildra är döttrar till Leira som jag tyvärr fick avliva tidigare i våras pga neuvrologisk sjukdom. Ja också har hon jättehunden Baragon också. En enormt stor kastrerad schäfer.

Ninni hälsade på och högg genast in där det behövdes! Jag har sagt det förr, mina får är lite annorlunda...

En hästintrrsserad hyresgäst är precis det jag behöver. Få ett uppsving i mitt egna intresse, ridsällskap och någon att träna med. Blir väldigt enahanda att alltid träna och rida ensam. Svårt att hålla motivationen uppe och det finns många kryphål: det regnar, det blåser för mycket, för varmt, för kallt osv. Är man två och drar med varann är det dubbelt så roligt! Faktiskt mer än dubbelt roligt. Det är perfekt att Ninni kommer bo här på gården. DEt är stor skillnad mot att ha inackorderingar. Det kan i och för sig vara jättetrevligt, men att ha en hästkunnig person boende på gården underlättar så mycket. Jag ser fram emot att både dela vardagsjobbet och att kunna åka iväg på semester! Anställa någon har jag inte råd med och ta in gratishjälp är alldeles för osäkert för att vara aktuellt. Gun-Britt är och har varit min pärla under åren hittills och kommer såklart alltid att finnas som vän och hjälp när hon vill och kan. Men vi alla har ju vårt och mitt samvete kan inte slita på en annan människa hur mycket som helst. Vi hälsar Ninni och Pelle välkomna! Ja åsso djuren förstås.

Nationaldagen tillbringades i Hjälstaviken ihop med min kompis Mats. Vi köpte med fika och åkte ut på en utflykt för att kika på fågel. Mitt i häckningstiden.... Inte så många fåglar i syne, men en massa måsar och en havsörn. Men vi hade trevligt och det är huvudsaken!

Rigmor fick hänga med i en ryggsäck. De små korta valpbenen ska inte gå så långt ännu.

Fikastopp. Vi hade makalös tur med värdet. Stora arga moln hopade sig i fjärran men vi satt och pustade i solskenet. Vi vände lagom tills de var nästan över oss. Kändes onödigt att sitta mitt på ett fält vid vatten om åskan skulle braka lös.

Tur att Mats tog tag i saken att hissa flaggan dagen till ära. Det där med faggning är inte min starka sida...

Rigmors söta lilla tass. Men vad är det jag ser?! Långa hår!!! Jag som ville ha en hund som inte behövde klippa tassarna. Nä nästa gång blir det en RIKTIG basset hound som inte får långhåriga tassar.   

Restaurang Oasen bjuder på hö. Gräset är slut i skogshagen så nu får de torrmat igen i väntan på nya hagen som dragit ut på tiden pga Alice och lite till. Gun-Britt och jag har kämpat med att klippa sly, sätta isolatorer och greja men kvar är att sätta tråden också. Nu startar ridlägret så det tar ytterligare nån vecka innan de kan beta igen.

Vilda lipar så gulligt när hon dricker   

Finn ett fel!

Rigmor har upptäckt att baggen har något som hänger och slänger väldigt roligt mellan benen! Spännande, men hon förstår ändå att hon måste vara försiktig. Bita vågar hon tack och lov inte, men hon jagar gärna den där "leksaken". Knäppskallen! Han tycker det är lite...hm...najs   .

Vi hörs!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...