Varning för starka bilder!

Ibland sker det som inte får ske. Att barn dör. Även en hästmamma känner oro och sorg.Den senaste veckan har varit hemskt omtumlande! Död, födsel, problem och död. Tuva är död. Hon föddes, reste sig, diade, bajsade och kissade, la sig och vilade och reste sig igen. Allt var som det skulle. Vet att jag reflekterade över att hon inte provade sina ben på samma sätt som andra fölungar gör. De brukar s¨snart de blivit lite stadiga testa att hoppa jämfota och sparka lite. Tuva bara gick. Men jag reflektersde men tänkte inte mer på det. Inte förrän jag kom in första kvällen och hon fortfarande låg ner under tiden jag stökade på med mitt. Gick in och kände på Vajas ljuver som var pintjockt. Då fortstod jag att hon legat ett antal timmar sedan insläppet. Hjälpte ett svagt föl upp på benen och hon kom igång med diandet igen om ön något slabbigt. Men jag tänkte att hon bara var slarvig och ivrig. Sov några timmar och gick upp till stallet tidigt på morgonen. Hittade fölet liggande i ett hörn. Det var tydligt att hon blivit liggande där i tappra försök att resa sig. Jag fick nu resa henne helt själv då hon var oförmögen att ta sig upp. Kände genast att nu var timmarna dyra. Om inte om hadde varit hade så hade jag kunnat slänga mig i bilen direkt till djursjukhuset med henne. Men (ursäkta) biljäveln var trasig och hade tid på verkstan kl 07. Jag hade ingen bil att dra transport med och ingen att köra längre sträckor än just till verkstan. Dit rullade den men jag hade andan i halsen. DEt var nog tidsslöseri att behöva köra in den. Skulle få låna en hyrbil under tiden men dessa har aldrig dragkrok. På instrumentbrädan lyste det elakt rött med varningstriangel "elfel kontakta omedelbart service". Jag gick och åt frukost medan mekanikern felsökte. Hoppet fanns att det var ett snabbt åtgärdat fel och att jag kunde få med bilen hem.

KOm tillbaka efter en dryga halvtimme. Mekanikern tittade på mig och sa "- Du har haft änglavakt! Din bil kunde börjat brinna när som helst!" Det visade sig att sladden till generaton som laddar batteriet hade gått helt av och låg och blixtrade i motorn. Det kunde kortslutit hela bilen och börjat brinna vid minsta lilla sladden hamnat lite snett. Härligt! Jag som alltid har haft skräck för just bilar som brinner! Min tillit till Volvobilar som jag tycker är dessa jag sett och hört börjat brinna, har inte varit hög trots att jag äger en själv. Tilliten steg knappast i graderingen heller.... Har faktiskt en nära vän vars bil Volvo började brinna och hon hann precis få ut två barn innan bilen stod i lågan sky! Tack och lov var ju felet snabbt åtgärdat och jag åkte hem och gjorde mig redo för att köra in till Strömsholm.

Just den här måndagen var Idas första praktikdag. Julia slutade i fredags. De avlöser varann fort . Samtidigt som jag skrev att göra lista till henne skulle stallet göras klaart med utfodringar och så vidare. Grismat läggasi blöt, Ida skulle visas runt hur ddet fungerade och fick snabb info om vilka förhållningsregeler som gäller med dörrar och grindar för att grisar och hundar inte ska smita. Samtidigt hade jag ett döende föl i boxen. Partik och Bert lovade att ha ansvar för Ida så jag kunde åka. Valde att inte ta henne med. Förstod att det skulle ta flera timmar, långt in på kvällen, innan jag kom hem. 

Det slog mig när jag kom dit att det var pådagen exakt ett år sedan jag körde in Alice och Ripa. Helt sjukt! HUr är det möjligt? Ödets ironi?

På skämt frågade jag personalen om de inte hade ett tv-team i år. De sken upp, jo då och de väntade och hade undrat om det inte skulle komma ett shettisföl någongång. Jahapp, djurakuten TV3 i höst igen. Följ dramat där med! Det var samma kamerakille och ljudkille som sist. De minns mig, jag minns dem.

Vaja vakar över sitt sjuka föl. En enastående mor! De har sällan träffat sån häst med så starka moderskänslor även på Strömsholm.

Det är inte så här man vill se sitt föl! Föl ska skutta och tutta, inte ligga på sidan helt lealösa.

Hon fick en kanyl och dropp med vätska och glykos.

Magen blev ultaljudad för att se att urinblåsa mm var fungerande.

Eftersom det fanns risk för henne att dra ner mjölk i lugnorna med nappflaska så sattes det in en magsond genom nosen på henne.

Vaja mjölkades ur och hon blev matad via sonden.

Tejpgrimma för att hålla allt på plats. Den enda grimma hon fick i sitt korta liv. Jag var så säker när jag åkte att såklart klarar hon sig. Alla andra jag kört in har klarat sig och överlevt så jag intalade mig så starkt att även hon skulle bli bättee med all hjälp hon fick. Men hennes lilla kropp gav upp. agen efter ringde de ch sa att det går inget bra. De måste avliva henne nu. Usch då grät jag. Mycket för att fölet var så fint. Min fina svartskäckade docka! Men mest för Vajas skull. Hon som var så lycklig. Som kämpat genom förlossningen. Allt kändes så meningslöst och jag förstod att hon skulle sörja så hårt. Även hästar har känslor. Men det var just den tuffa förlossningen som gjorde att tuva inte överlevde. Hon blev ett sk dummiefoal som de på fackspråk kallar det. Hon fick syrebrist i förlossningen och symtomen kommer först efter ca ett dygn. De får inte cp-skador. hästar överlever eller dör av det. Mitt och Vajas föl dog. Under själva fölningen minns jag att jag sa till Ingrid " undrar om hon får luft?"För hon satt så illa klämd med hovar och nos ute. Uppenbarligen fick hon inte det. Hon kunde inte dra in luft där hon låg lte för länge. Så fruktansvärt onödigt kan man tycka. Men sånt är livet på nått morbit sätt.

Vaja fick ha kvar sin döda fölunge i över 12 timmar. De flesta ston har gett upp då. Men Vaja fortsatte puffa på henne. Hennes föl skulle ju upp. Alla föl reser sig förr eller senare. Det vet ju hon som är uppväxt i fölhagar. Efter mer än 12 timmar la de Tuva i en låda i boxen men Vaja bet och bankade på den. Hon gav aldrig upp hoppet.

Ida och jag åkte och hämtade henne idag. Vaja var både orolig och dämpad på samma gång. Vi filmade och sen åkte vi hem. Jag hade letat efter adoptivföl åt henne både på Ammajouren, shettisforum och fb. Inget napp men på ammajouren var det gott om ston som mist sitt föl. Det bästa hade varit för Vaja att få en ny unge att sköta om. Nu gick inte det så på vägen hem tog vi plan B. Körde in till Susanne på Gullsmyra stuteri. vi körde ändå förbi och jag känner henne. Jag ville boka plats till hingst åt Vaja. Susanne har två alternativ: Damit eller Dalsgårds Othello. Jag ville första hand Othello men han tog bara emot diplomston ännu. Damit är skitsnygg! Egentligen min favotit, men det var önskan om en ny svartskäck. Nu blir det med största sannorlighet en brun nästa år. Men vad gör det? Bruna är fina! Susanne som vet hur jag är bara skrattade och det slutade med att Vaja lastades ur och släpptes in i stoflock. Att byta miljö är det bästa för henne. Att slippa komma hem till minnen. Nu får hon annat att tänka på genom att bli en i gänget där. Måtte allt gå vägen och hon blir både dräktig och att nästaårs fölning går geschwint! Fasa vore om något går snett igen. Då går nog Vaja under av sorg. Susanne berättade att det finns ston som sörjer så hårt att de slutar äta och tillslut dör i sviterna av den sjukdom (hyperlepmi tror jag det heter) som de får av sitt anorektiska beteende. De får ut höga halter socker i blodet av svälten. Det kan även uppstå om man hårdbantar en ponny. Så aldrig hårdbanta en tjock shettis!

Vi hörs!

 

Elin

7 juni 2013 23:21

Nej så sorgligt, det fina fläckiga fölet, man tror att allt ordnar sig om veterinär är inblandad men till syvene och sist är det naturen som bestämmer. Hoppas hon kan få ett adoptivföl att ta hand om.
Jag ska förhoppningsvis till Gävle i slutet på juni och hälsa på min gamla farmor som är 93 år och fortfarande under omständigheterna pigg, visst är det i Gävletrakten du flyttat? Vore jättekul att ses då om du har möjlighet. kram till dig och alla fyrbenta

/Elin

Johanna Nordin

8 juni 2013 23:50

hej Elin!!
Jag vill jättegärna ha besök av dig! Härligt att höra att farmor hänger med än :) Vi hörs på fb så kan vi spika nån dag och tid och plats.
Kram

 

Pia

21 januari 2014 10:28

Usch så jobbigt för mamma Vaja och för dig ♥ alltid sorgligt när det inte slutar väl :( Hoppas hon nu blir dräktig och får en ny fin unge nästa gång och att allt går lätt och smärtfritt. Kram och lycka till!

http://www.lillablidkulla.n.nu

Johanna Nordin

21 januari 2014 11:37

Ja det hoppas jag verkligen att det gör annars går hon väl under av sorg! Dessutom kommer hon snart mista sina två bästa vänner. En av ålderdom och den andra av sjukdom :( Ibland är livet tufft även för de fyrbenta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...