DEn här sommaren känns som den varit både lång men samtidigt gått fort. Det känns länge sen det var maj. Minns knappt den månaden. Vad hände i maj egentligen? Nu är det snart augusti och den här veckan fick jag lite panik över allt som ska bli gjort innan sista september. Ska köpa hem färg så jag kan börja måla stallet direkt när jag kommer hem från semestern. Sticker på måndag. Mot medeltiden som fastnat i tiden en vecka om året på Gotland. Har faktiskt resfeber. Oroar mig för att gå vilse på färjan. Skulle kunna hända. Tycker allt på en färja ser likadant ut och kommer jag ner på fel sida om bildäck eller i fel utgång kommer jag få fullständigt hjärnsläpp. Det kommer säkert få efterlysa ägaren till volvon med hästsläp... Nu är "husvagnen" urstädad och uppfräschad iaf. Jag har köpt det man kan behöva i form av värmefläkt, batteri och laddare till kylväskan, solcellslampor, golvmatta, campingbord. Vad med kan man behöva? Förutom cykel, säng, minigrill och solstol. Kommer klara mig finfint en vecka. Får se om jag kommer hänga i Visby hela tiden. Skulle inte tro det. Vill ner till LOjsta Hed och titta på russen och turista runt och återuppleva Gotland. Undrar lite hur det ska gå att cykla i medeltidsklänning och medeltidspjuck... Hoppas bara vädret blir lite mer stabilt. Vill inte cykla i ösregn i ullklänning. Lukta får räcker det väl med att jag gör hemma.

Det har varit ovanligt många vargangrepp på får och boskap i sommar. I Finland fick en Shetlandsponny sätta livet till. En vän översatte texten från finska media och ponnyn var i tävlingskondition och skulle snart starta ponnytrav. Av bilden att dömma säg den också välskött ut, av det som fanns kvar vill säga. Var tydligen en flock som gett sig på den. Vidrigt! Fruktansvärt också för alla de fårägare som mött sin mardröm i fårhagen. Ruskigt för alla de får som plågsamt fått sätta livet till. Saknar ord. Vaknade själv en morgon den här veckan i en mardröm om att fåren blivit rovdjursangripna. Att Rumpnisses tarmar låg utanför kroppen och alla fåren var dödade. Uppslitna och blodiga efter bett. Jag var helt kallsvettig och drömmen bearbetades hela dagen i huvudet. Det var som en film som spelades upp i huvudet. Humöret var i botten och jag var helt slut så på eftermiddagen gick jag och la mig med huvudvärk.

Dessvärre har många utav angreppen skett bakom sk rovdjursavvisande stängsel. Det finns helt enkelt inga rimliga åtgärder för att skydda sina djur.

Jag är dock oerhört glad för det grindsystem som Partik hjälper mig att bygga i beteshagarna. Det gör att jag enkelt kan flytta djuren ensam mellan olika hagar och även in och ut på stall utan att någon kan rymma. Sätter upp fårstängsel med eltråd på så hagarna även kan nyttjas av hästar och kor. Eftersom det är fårnät riskerar inga föl hamna på villovägar och ev rymmarponnyer kommer bli kvar på rätt sida av stängslet. Eltrådarna och stolparna som redan fanns på plats var både ruttna och växte mossa på som tog bort elens framkomlighet så det var ändå tvunget att bytas ut. På utsidan av hela hagsystemet ska jag sätta upp rovdjurstängsel. Dubbelsäkrat. Eftersom hela hagsystemet hänger ihop så räcker det med att rovdjurssäkra runt om. 

Fåren går självmant hem till stallet om natten. De vill sova inne och komma undan knott. Ligghallen är hästarnas enligt de själva och antagligen har fåren fått tillsägelse om att det ska vara fårfri zon för de går inte in där. Jag passar på att stänga in dem när de gått in. Nästa år när hagsystemet är färdigt kommer jag nog ta in även korna och hästarna nattetid från betet. De lär sig fort att låta sig vallas till rätt hem. Känns tryggt att veta var de är och det sparar både betet och djurens omfång.

Min ursprungsflock bestående av Najade, Cleo, Samanta, Vilda, Sessan, Nalle och Maja. De får dock inte gå på bete. Men vad gör det när de har varandra? Högt älskade, de har varit med från början och följt mig i vått och torrt. Tröstat när livet gått emot och gett många anledningar till skratt och öst kärlek både när jag förtjänat det, behövt det.

Cleo

Nalle - Fjällbäckens Nallebjörn

Vilda och Maja

Samanta bakifrån. Är nöjd med deras hull. Det har varierat genom åren. FRån en liten fetknopp när hon kom till att banta med fölen när de diade. Hon var i jättefint hull när vi flyttade hit. Testade på fri tillgång på hö och det var dumt det. De blev som ballonger och har tagit tid att få tillbaka. Men det är ju så bantning ska ske. Det ska ta tid. Att snabbt banta en tjock ponny är dessutom livsfarligt då de lätt utvecklar en sjukdom som heter hyperlepidemi. 

Hönskycklingarna växer. Här delar de frukostbord med vaktlarna. Hönsen är av rasen Sussex.

Vaktlarna lägger duktigt med ägg.

Arne och Storm har varit en månad på inridning.

Vaddå måste man ställa upp sig inför kameran? Vill inte!

Isolde och Russin

Tripp trapp trull äter kvällsmat. Tilia, Maggan och Salza.

Det tog nästan två veckor för ankorna att våga sig ut.

Det här är Konrad. Han kommer att ersätta Hjördis. Hämtar honom när jag kommer hem från Gotland då han är 8-9 veckor gammal.  

Kärleksförklaring mellan Lusen i boxen och Mikko.

Lusen - Luseena Poop

Lusen

Fjällbäckens Ripa

Ripa igen

Rufus har blivit sån trogen vän. Ligger alltid på infarten och väntar på att bilen ska komma hem igen. Gullegubben!

I skogen med Mega och Amy. Men var finns alla de kantareller alla pratar om?!

Amy! Vilken stor tunga du har! Kolla min!

Puss matte! Eller var det pust matte?

På ridtur på min nya vän Ljufa. Underbart att sitta på hästryggen igen! Kroppen och knoppen har saknat det. Har inte ridit sen i februari om man bortser från en snabb uppsittning för att checka av Lekis. Ljufa och jag känns som två pusselbitar som hittat varann.

Vi höres! Ha en fin fredag! Det ska jag ha!