Men den här historien är ju nästan för overklig för att vara sann! Haha jag garvar ihjäl mig samtidigt som jag har ont i magen av dåligt samvete.

Idag skyndade jag mig in till zoo strax innan stängning och köpte en ny kompis till Fågel Blå. Talade noga om att jag ville ha en hane eftersom den hemma är en hona och expediten och jag gick igenom fåglarna under lång tid. Det är inte lätt att se rätt på unga undulater då de måste komma upp i åldern lite för att få den typiska blå vaxnäbben som hanar har. Men tillslut fick vi tag i en liten blå ung kille. Jag diskuterade om olika möjligheter iom att Fågel Blå inte tycktes uppskatta sin artfrändes sällskap då hon började sköta sin fjäderdräkt och kvittra när Lilla Grön var död och bortplockad. Men nymfparakit var enda tänkbara alternativet och de är för stora för min bur, tycker iaf jag. Enligt måtten mätt kan jag klämma in en men jag tycker inte det känns rätt! Så det fick bli en ny undulatkompis och hoppas på att Fågel Blå och hennes tilltänke kommer uppskatta varann mer.

Ibland känns det verkligen uppskattat med ansträngningarna för djuren. Jag satte mig med spänd förväntan vid köksbordet och tittade på när Fågel Blå Junior gjorde entre'. Efter två koppar te smög han ut ur asken och klättrade diskret uppåt i buren. Fågel Blå stirrade förskräckt på honom och flyttade sig förnärmat.

SEn har det varit tyst. Inte ett pip från någon av dem. Tänkte att de behöver nog tid att lära känna varann även om jag hade god lust att hjälpa dem på traven lite med att sticka in ett utav mina frågeformulär   .

Rätt var det är tycker jag plötsligt att Fågel Blå ser så blå ut i ansiktet. Svimfärdig? Blev hon så blyg och generad?   Går fram och tittar noga och ..... men vad fan!! Fågel BLå är ju en kille!!! Men...hur i hela fridens namn kan jag ha missat det??? Går ju snabbt att dra en slutsats om att jag aldrig tittar och pratar med mina pippilater men de står intill köksbordet och jag pysslar om dem varje dag. Är jag stenblind? Nej jag är snarare stensäker på att Fågel Blå varit en hona! Hm könsbyte? Jäklars vad snabbt arrangerat!

Men... inte undra på att Fågel Blå blev lycklig när HANS livskamrat dog! Tänk att sitta inspärrad och vara kuvad under en samkönad dominant individ under flera år! Så när man äntligen ser ljuset i tunneln (dvs när kompisen tas bort och begravs i spotunnan..) så ser regeringen (dvs jag) till att återigen tvinga på en samkönad individ i hemmet! Snacka om antiklimax! Här trodde HAN att HAN skulle få en pingla, en fru, åsso dyker det upp en ung pojkspoling. Stackars även Fågel Blå Junior! Tänk så ouppskattad och felplacerad han måste känna sig.... Herregud vilka löpsedlar! "Lesbisk bonde tvingar sina djur till samkönade sexlekar" eller nått i den stilen   hahaha

Men jag är helt säker på att Fågel Blå var ljus om vaxnäbben förut. Helt tvärsäker!! Antagligen så anpassade han sig till ett liv som "kvinnan" jämte Lilla Grön. Undulathanar kan göra så när de lever ihop. Det är inte ovanligt, men att det gick så långt att näbben blev svagt violett hade jag ingen aning om. Alltid lär man sig nått nytt! Men uppenbarligen var Fågel Blå inte helt bekväm i sin feminina roll i deras samliv eftersom han blommade ut när Lilla Grön försvann.  

Nu fick jag huvudbry! HUr gör jag nu då? Köper två honor till? Från två till en till fyra undulater. Har haft fyra där det istället visade sig att det bara var en hane och tre honor. Honorna kan vara stygga mot varann i hanens gunst så det slutade med en till bur och flocken splittrades. Honorna fick varsin kille, varav den ena honan visade sig vara neuvrotisk och tog så småningom livet av sig! Jo det är sant! Hon bet sig själv i halsen och först trodde jag hon var en hackkyckling och drför fick hon och en kille egen bur. En morgon hade hon bitit av sig halspulsådern   . Jätteläskigt och sorgligt. Jag hade iofs tänkt åka iväg och avliva henne men nu fixade hon det på egen hand istället...

Ja minsann livet med burfågel kan vara ytterst besynnerligt och sällan så lugnt och fridfullt som man kan tro. Det lutar åt två honor till. Vill inte tvinga in någon att behöva leva ett liv i strid mot sina känslor. Var och en måste få leva som var och en vill och mår bra av där de känner att de kommer till sin rätta! Allt annat strider mot individernas rättigheter, varesig man är undulat eller människa!

Vi hörs!