Men den här historien är ju nästan för overklig för att vara sann! Haha jag garvar ihjäl mig samtidigt som jag har ont i magen av dåligt samvete.

Idag skyndade jag mig in till zoo strax innan stängning och köpte en ny kompis till Fågel Blå. Talade noga om att jag ville ha en hane eftersom den hemma är en hona och expediten och jag gick igenom fåglarna under lång tid. Det är inte lätt att se rätt på unga undulater då de måste komma upp i åldern lite för att få den typiska blå vaxnäbben som hanar har. Men tillslut fick vi tag i en liten blå ung kille. Jag diskuterade om olika möjligheter iom att Fågel Blå inte tycktes uppskatta sin artfrändes sällskap då hon började sköta sin fjäderdräkt och kvittra när Lilla Grön var död och bortplockad. Men nymfparakit var enda tänkbara alternativet och de är för stora för min bur, tycker iaf jag. Enligt måtten mätt kan jag klämma in en men jag tycker inte det känns rätt! Så det fick bli en ny undulatkompis och hoppas på att Fågel Blå och hennes tilltänke kommer uppskatta varann mer.

Ibland känns det verkligen uppskattat med ansträngningarna för djuren. Jag satte mig med spänd förväntan vid köksbordet och tittade på när Fågel Blå Junior gjorde entre'. Efter två koppar te smög han ut ur asken och klättrade diskret uppåt i buren. Fågel Blå stirrade förskräckt på honom och flyttade sig förnärmat.

SEn har det varit tyst. Inte ett pip från någon av dem. Tänkte att de behöver nog tid att lära känna varann även om jag hade god lust att hjälpa dem på traven lite med att sticka in ett utav mina frågeformulär   .

Rätt var det är tycker jag plötsligt att Fågel Blå ser så blå ut i ansiktet. Svimfärdig? Blev hon så blyg och generad?   Går fram och tittar noga och ..... men vad fan!! Fågel BLå är ju en kille!!! Men...hur i hela fridens namn kan jag ha missat det??? Går ju snabbt att dra en slutsats om att jag aldrig tittar och pratar med mina pippilater men de står intill köksbordet och jag pysslar om dem varje dag. Är jag stenblind? Nej jag är snarare stensäker på att Fågel Blå varit en hona! Hm könsbyte? Jäklars vad snabbt arrangerat!

Men... inte undra på att Fågel Blå blev lycklig när HANS livskamrat dog! Tänk att sitta inspärrad och vara kuvad under en samkönad dominant individ under flera år! Så när man äntligen ser ljuset i tunneln (dvs när kompisen tas bort och begravs i spotunnan..) så ser regeringen (dvs jag) till att återigen tvinga på en samkönad individ i hemmet! Snacka om antiklimax! Här trodde HAN att HAN skulle få en pingla, en fru, åsso dyker det upp en ung pojkspoling. Stackars även Fågel Blå Junior! Tänk så ouppskattad och felplacerad han måste känna sig.... Herregud vilka löpsedlar! "Lesbisk bonde tvingar sina djur till samkönade sexlekar" eller nått i den stilen   hahaha

Men jag är helt säker på att Fågel Blå var ljus om vaxnäbben förut. Helt tvärsäker!! Antagligen så anpassade han sig till ett liv som "kvinnan" jämte Lilla Grön. Undulathanar kan göra så när de lever ihop. Det är inte ovanligt, men att det gick så långt att näbben blev svagt violett hade jag ingen aning om. Alltid lär man sig nått nytt! Men uppenbarligen var Fågel Blå inte helt bekväm i sin feminina roll i deras samliv eftersom han blommade ut när Lilla Grön försvann.  

Nu fick jag huvudbry! HUr gör jag nu då? Köper två honor till? Från två till en till fyra undulater. Har haft fyra där det istället visade sig att det bara var en hane och tre honor. Honorna kan vara stygga mot varann i hanens gunst så det slutade med en till bur och flocken splittrades. Honorna fick varsin kille, varav den ena honan visade sig vara neuvrotisk och tog så småningom livet av sig! Jo det är sant! Hon bet sig själv i halsen och först trodde jag hon var en hackkyckling och drför fick hon och en kille egen bur. En morgon hade hon bitit av sig halspulsådern   . Jätteläskigt och sorgligt. Jag hade iofs tänkt åka iväg och avliva henne men nu fixade hon det på egen hand istället...

Ja minsann livet med burfågel kan vara ytterst besynnerligt och sällan så lugnt och fridfullt som man kan tro. Det lutar åt två honor till. Vill inte tvinga in någon att behöva leva ett liv i strid mot sina känslor. Var och en måste få leva som var och en vill och mår bra av där de känner att de kommer till sin rätta! Allt annat strider mot individernas rättigheter, varesig man är undulat eller människa!

Vi hörs!

 

Lisa

14 oktober 2011 09:00

Som sagt..hahaha :-)) att vara med dig är nog hur roligt som helst! Jag kan lätt se hur du sitter vid köksbordet och gör din upptäckt värd Nobelpriset, jag måste nog erkänna att jag är avis på din fru, som får uppleva dessa underbara stunder.

Lycka till med inköpen av undulatisarna!

Ps. Yes, vi hörde nog alla din mistlur när du kallade in hästarna men för mig är det helt normalt. Du skulle höra mig när jag pratar med katterna... jösses! Min sambo skäms ögonen ur sig när jag visslar in (!) kisarna, nojsar och gosar med rösten så grannarna tittar lite så från sidan, med en överseende blick (hon har nog permis från nåt tosingaställe)..

Japp, det bjuder jag på!
Kram Lisa

Johanna Nordin

14 oktober 2011 09:13

Skönt att höra :) Det kommer nog mera och värre saker vartefter programmet lider...hahaha

Kram

 

Frida

14 oktober 2011 16:08

Haha.....ja, va fel de kan bli! Stackars Fågel Blå. De är inte alltid så lätt att se allt, men hoppas de kommer att bli bra nu och alla blir lyckliga och glada! Hälsa Fågel Blå!

På tal om fåglar så har jag en rolig liten historia som hände för en herrans massa år sedan, tror jag gick i 5:an eller 6:an, så hade vi nog något som handlade om fåglar på schemat. De hade skrivit upp lite fakta om fåglar....jag läste men när jag kom till deras öron blev jag lite fundersam, de stog "inga ynkliga öron", då bötjade hjärnverksamheten skena iväg, fåglar har väl inga öron, eller!!??? Vad har jag missat!!??? Började få upp bilder i skallen på fåglar med jätte öron:) Sen när jag gick fram och läste, så hade de tryckt in ett otydligt "s" framför, så de blev "inga synliga öron" ("k`t" lade jag väl dit själv så att de skulle bli ett ord). Då var de som de skulle igen även om man fick lite tankar och bilderna kunde raderas ut, puh!
Tänk va knasigt de kan bli och tänk att man minns de här fortfarande efter en himla massa år, måste ha varit något väldigt betydelsefullt för mig:)....haha

Ha en fin helg!
Kram

Johanna Nordin

15 oktober 2011 09:27

Ja ibland blir det helt galet fel och man läser och ser det man ibland vill oxå :)

Ha det!

 

Gun i Knivsta

14 oktober 2011 19:32

Johanna Johanna Jösses så mycket som hänt Dig den senaste tiden Min data har varit hos farbror doktorn =min son.Jösses vad man saknar den när man är utan, Nog finns det en del konstiga saker i vår herres hage Förstår att Du är poppis Hur har det gått med Foxas klåda ??Gick den över i och med hon löpte Varnade min man i onsdags sa att nu ska vi se om Foxa lever rövare och surrar.. Så är hunden exemplarisk Ja tjejerna såg lite häpna ut över allt på gården.. Röding är ju jätte gullig vacker färg oxå
Ha det så bra
KRAM Pantertanten

Johanna Nordin

15 oktober 2011 09:24

Hej igen!
Jasså det var där du var, funderade just på om jag sagt nått olämpligt ;) Jag är ju som bekant rak och säger hur jag känner och tycker och tänker och det passar inte alla alltid.

Foxa hälsar och tackar för de fina orden om henne! Hon ligger och sträcker sig vid mina fötter :) Jo då hon kan den lilla, hm numera STORA damen även om hon är apa dessemellan och biter sönder kläder i armarna på besökare :o!
Hon är helt ok sån klåda igen. Det lugnade ner sig iom löpet och avtog helt efter höglöpet, måste varit nått hormoniellt i puberteten.

Lilla Röding var inte med i bild ;) Du menar nog Pontus? Eller har jag visat Röding här på bloggen kanske? Skit samma! Hur som så förväntar jag inte att ni ska känna igen mina pållar, det gör inte ens mina nära och kära :)

Kram tillbaka

 

Gun i Knivsta

15 oktober 2011 10:19

Kul att Du undrat.Jätterart av Dig.Nej Röding var ej med nu.Honom tittar jag ofta på ändå
Ha det

Johanna Nordin

15 oktober 2011 13:36

Aha :) Ja Röding är jättefin ...åsso har jag lovat bort honom! Katastrof ;) Men det går inte spara på allt tyärr... Vetatt han får det kalas ändå.Finns ju andra utöver mig själv som älskar sina djur och tar hand om dem efter deras bästa :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...