Jag som är en livsnjutare har njutit extra mycket idag. Tog en härlig ridtur i skogen med Blekis mitt på dagen trots riskerna att få en kula i huvudet. Man måste ju leva på riskerna ibland  . Tränade honom mellan träden och övade mycket på att smyga nedför backar utan att jag behövde ta i tyglarna. Jag blir alltid på så bra humör när jag rider honom. Han får mig att skratta varje gång. Maisan fick ståöver idag då jag skulle iväg fram på eftermiddagen. Ida var ute på sin första helt egna promenad idag. Annars har hon alltid gått i sällskap med en annan häst. Jag trodde att hon skulle vara lirte osäker och strejka att gå men hon följde mig som en hund. Hon frustade avslappnat och vi hade en superskön promenix i solskenet. Men hon är verkligen min stora utmaning. Så otroligt känslig! Men nu är hon trygg med mig iaf även om varje ny sak vi gör är konstigt och hon tvekar och går in i sig själv. Det kan räcka med att gå in i stallet i den andra öppningen där vi inte brukar gå in. Nu är hon dock så trygg med mig att hon har slutat rycka till så fort jag kommer nära eller rör vid henne. Från början studsade hon till och blev spänd bara jag rörde mig i hennes närhet. Nu jobbar vi på att jag kan hålla på med kläder och hennes utrustning utan att hon blir orolig. Jag har med andra ord helt börjat om med henne trots att hon var både riden och tömkörd innan, men jag vill ha en absolut trygg och tillitsfull häst innan jag jobbar vidare med henne. Tror att riskerna finns att vi hamnar i förtroendekris om vi stöter på partull under utbildningen.Såsmåningom kommer hon bli en kalasklippa, det är jag övertygad om: Hon är toksnäll med ett hjärta av guld. Men ett "renoveringsobjekt" vad gäller tillit till människor. En riktig utmaning för mig! Har aldrig jobat med en sån häst som Ida innan. Tillit och förtroende har jag jobbat med hos både Samanta, Brolle-travhäst och Najade men de har ändå varit stabila i psyket och inte alls så nerviga som Ida.

Träffade mina söta syskonbarn idag, alla fyra.

Matilda som nu är 10 veckor gammal.

Gooos!

Gick och mötte upp Ebba 11½ år som varit på kalas.

Lägger även ut bilder från arbetet med att lägga ut sand på gården. Glömde ladda upp dem när jag skrev om det i tidigare inlägg.

    Busarna är inte direkt hariga av sig.Islänningarna var mest sugna på päronen som skopan lyckades dra ner. Ibland var jag nästan orolig att Leira, Maisan och Brellir skulle få lasset sand över sig!

Figaro brydde sig som vanligt inte ett dyft om skopan och grävmaskinen över och bredvid sig.

Vi hörs!

 

Gun i Knivsta

15 oktober 2011 14:31

Händer mycket med en baby under 10 veckor,mer stabílitet i kroppen Hur kommer det sig att Ida är så "nervig" Är ju ett jättejobb att bygga upp trygghet Måste flina åt hästarna nyfikna men ej rädda för maskiner och somliga bryr sig ej ett dugg,Skönt för Dig att få ut grus så det blir mindre smetigt Har Du Mälaren så pass nära?Bor själv vid Mälaren med Skokloster tvärs över Ha en bra helg
Kramis Pantertanten

Johanna Nordin

15 oktober 2011 15:15

Ja gud att händer mycket ja! Ojojotänk om en annans träning kunde springa på i samma tempo...

Ida har troligtvis (detta har jag inga bevis för men på hennes beteende att dömma) åkt på rejält med stryk från händer. Hon är väldigt handskygg och osäker på nya människor. Då blir hon stel och sprettig. Men vi jobbar vidare! Nu kan hon gå i hagen utan grimma och är trygg med mig så ett ltet steg i taget så kommer det förhoppningsis bli en vacker blomma av henne med :)

Bor bara ngn km från mälaren, det ser du i nästa avsnitt;)

kramkram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...