Efter en minst sagt hektiskt vecka är den här dagen vigd åt mig och mina behov. Jag känner att jag måste det. Kroppen sa liksom stopp imorse när jag klev upp halv sju för att fodra djuren. Hjärnan satte igång ett snurr likt en jättekarusell och jag fickhålla in mig mot hästarna när jag la ut höet. Med för lite sömn och för mycket stress blir det så här. Men det är bara vila upp sig och komma igen. Som den senaste veckan varit och oktober månad generellt så är det väl tur att kroppen varnar innan den rasar.

Alice fick kolik isöndags morse. Kom ner och skulle släppa ut och hittade henne liggande på sidan i boxen och andas tungt med ögonvitor som rullade i huvudet. När en häst är sjuk gäller det att kunna jobba snabbt och rationellt. Övriga hästar vill ut och ha mat. Hundarna måste hinna äta och uträtta sina morgonbehov. Jag får va tacksam om jag hinner borsta tänderna innan veterinären kommer. Kolik kan innefatta allt från lite fisar på tvären till tarmvred. Hästar ha väääldigt mycket tarmar, de kan inte kräkas och allt de stoppar i sig måste vandra hela vägengenom (jag tror på en stor häst) 24 meter tarm. Inte undra på att det blir stopp ibland. Kolik är smärtsamt och kan leda till blodtrycksfall och plötslig ond död. En häst med koliksymtom måste alltid tas på allvar!

Höll koll på Alice samidigt somjag tog ut resterande gäng inkl hennes föl Röding (eller Löding som han säger  ) . Ringde distriktsveterinären men kände senare att jag ville skicka in henne till Strömsholm iom att hon var så dålig och dessutom dräktig. Kan ju tänkas vara nått med fölet också att hon var påväg att "kasta" det. Hade sent på lördagkvällen hämtat hö som låg fullproppat i transporten så det var tvungen att lossas innan vi kunde åka. Gun-Britt kom över ihop med sitt barnbarn och gick med Alice. En kolikhäst ska röra på sig så mycket det går för att hålla igång tarmarbetet.

Kom in till Strömsholm med en pigg och till synes vanlig Alice. Lite lös i magen bara.Hon blev undersökt och sen var det tal om att jag skulle kunna ta med henne hem men jag valde lämna henne för ett ultraljud på fostret och observation. Tur var ju det! Koliken återkom! Däremot visade ul ett litet foster med normala hjärtljud  . Så gulligt! Nog för att det redan syns på både Alice och Najades magar att de är dräktiga men det är ju extraroligt att få se ul-bilder och veta att de hört hjärtslag! Cleo bär sina föl djupare i magen så på hene blir magen annorlundamen nu tycker jag mig e att även hon väntar smått. Fatima vet jag inte, hon är en riktig "pissmärr" som skvätter så fort hon ser Figaro men det kan lika gärna vara inställsamt. Hon är rundare än i somras men det kan ju bero på andra skäl... Både Cleo och Najade känner jag så väl nu.

Hur som helst fick jag ställa in grupper både i söndags, måndags och tisdags pga Alice kolik. Jättetråkigt för barnen ochen streess för mig som såklart blir full av dåligt samvete. Natten till måndagen sov jag av och til i Rödings box. Försökte sätta in Vaja som sällskap till honom men han satt som en frimärke i boxväggen och vågade inte röra sig. Barnvakten var visst för sträng! Så han fick sova ensam och längtade förstås efter mamma  . Matte fick duga och trösta. Andra natten satte jag in Najade och hennes föl Nirmar i Rödings box. Hon är en klippa! Ranghögst i hagen men snäll och tålmodig med alla. Hon tog sig an Röding och allt var frid och fröjd.

Igår var en hektiskt dag. Hämtade mer hö tisdagkväll. Lastade in sista balen 22.50 med en timmas bilresa hem. Skulle hämtat tidigare på dagen men Alice skulle hämtas. De ringde och sa att hon var redo att komma hem och att vänta med att hämta blir kostsamt och onödigt dyrt. Röding ville dessutom ha sin mamma! Satte klockan påhalv sex och gick upp och mötte Gun-Britt som kom och hjälpte mig med morgonrutinera. Själv var jag påväg in till Stockholm för ett modelljobb. Hade ju önskat att jag hunnit sova mer innan men men... det var min plan för en vecka sedan men om inte om hade varit hade så hade jag hunnit sova mer än jag nu hann. Figaro, som jag berömt och bara några dagar innan sagt att han lugnat ner sig inför vintersäsongen, hade fått ett frispel på natten och huggit tag i staketstolparna av trä. Slitit upp den ur backen (de är nertryckta av en grävskopa!!) och kastat runt som plockepinn i sin aggressivitet mot valackarna på andra sidan stallet. Hans skyddsmur för att han ska slippa se dem hade åkt undan en bit i vinden...  Ingick inte i min plan att behöva slå ner trästolpar och dra om trådar samt sätta dit extratrådar halv sex på morgonen när jag skulle åka en timma senare. Nu blev jag en halvttimma sen, men ddet gick bra ändå. Klev in på ftonbladet i STockholm prick nio ändå. Ble välomhändertagen, sminkad och jag åt en chokladcroussiong (jag kan absolut ingen franska och har nollkoll på hur det stavas men ni fattar vad jag menar va?) som jag köpte med mig i farten. Lyxfrukost! Fick en längtan tllbaka till stan och glömma allt vad sjuka hästar och galna hästar heter och bara kunna tänka på mig om mornarna. Det som slog mig var alla dessa expressohouse och coffeebarer som poppat upp som svampar överallt och att folk verkligen sitter där och myser om mornarna. Det fanns inte på min Stockholmstid! Var exakt vad jag hade behövt den här morgonen! Men jag ska inte klaga, jag fick det snäppet bättre. Blev smiknad och stylad och bara njöt! Per-Ola kom oxå och dagen bjöd som vanligt på mycket skratt och roliga stunder. På väg hem blev det extremt stressigt då det blivit missförstånd om tiden. Jag fick köra. I högklackade lånade skor med stelopererade stortår! Jo man tackar! Hoppas inte Pelle blev åksjuk där bak men min körning var inte den bästa att skryta med. Idag har jag jävulskt ont i leden till stortån på kopplingsfoten. Den är inte gjord för att kunna böja längre vilket var ett måste med hög klack och en koppling. Till historien hör att jag höll på att glömma ta av mig superstor stövlarna nr jag lämnade bilen och tog pendeln in till stan. Hade nog sett roligt ut om jag kom in bland folk uppklädd upptill och i leriga megastövlar om fötterna  . Skor och kläder i modelljobbet var lånade modekläder.   

Åkte hem och höll ridgrupp på kvällen innan bonde. Imorse ville min kropp inte vara med längre... Men nu känner jag mig bättre igen. Ska inte göra ett vettigt handtag på hela dagen. Bara vara. Dricka te, vila, tita på film och mata djuren. Åsso skriva förstås   .

Vi hörs!

 

Jonna

27 oktober 2011 17:31

När jag läser din blogg börjar jag förstå hur enormt mycket det är att göra på en gård!! När man ser er bönder på tv (och dina foton här på bloggen) ser man liksom bara det vackra och mysiga... Du måste vara en stark kvinna som klarar detta själv! *Imponerad* :)

http://heligvardag.wordpress.com

Johanna Nordin

27 oktober 2011 23:43

Ja det är skitmycket rent ut sagt! Jobb jämt och jag tror man måste kunna prioritera och sotera bort det dåliga samvetet för det finns alltid sånt som borde och måste utöver just djuren. Annars skulle man nog bli galen tror jag, jobba ihjäl sig.
Jag är nog stark även om jag tillåter mig att bryta ihop ibland. Det känns skönast så. Att få grina och vara arg över saker som inte går och fungerar som det var tänkt för att sen resa sig och ta nya tag. Tror man är farligt ute om man aldrig visar sig svag ens för sig själv!

 

Mima

27 oktober 2011 22:12

OJ! =/ Stackars dej! Blir stressad bara ja läser ditt inlägg.

Min sista förlossning började med tre hästar på rymmen, trasig hage och iskallt va det åxå. Usch å fy för trasiga hagar!

Kramen!

http://mammamima.blogspot.com

Johanna Nordin

27 oktober 2011 23:38

Ja herregud är det någongång det rymmer hästar så är det vl vid ett sånt tillfälle! Typiskt! Men det sägs ju komma igång fortare om man rör på sig...flög hon ut?? ;)

Nu kom jag på vad jagglömt igen! Shit den här månaden är en hjärnlös månad... Ska ta tag i det :)

Kraam

 

Mima

29 oktober 2011 02:00

Haha....nja, inte direkt, hon kom med ansiktsbjudning, så hon va rätt svår trots min lilla jakt på hästar. Haha... Men historian är kul, även om det inte var speciellt kul då. Stog där i stallet å både skrattade och grät om vart annat å hotade hästarna med slakt (fyyy på mej) å nästa sekund stog ja å pussa på dem. Humörsvängningar AB. Men viss är det väl konstigt att det ALLTID är något när man har brotom?! Måste vara någon konstig lag.

http://mammamima.blogspot.com

Johanna Nordin

4 november 2011 23:52

Usch jag förstår precis! Hu så hemskt!

Ja det är väl nästan alltid så att lagen om alltings jäkligheter passar på när man har minst med tid.Konstigt egentligen ja.

Kramkram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...