Efter en extremt stressig och motgångsfull vecka vände det och helgen inleddes på bästa tänkbara sätt. Igår hade jag en underbar hästdag trots regn och rusk och dis och dimma. Red ut på Maisan med Leira som handhäst.På en raksträcka tapppade jag höger stigbygel i traven och skulle stoppa tillbaka i farten. Maisan trodde attmin fot betydde galoppskänkel och rullade över i lugn och fin galopp ocj Leira var inte sen att haka på. Jag lät dem hållas. Hade jag gett galoppfatting kunde jag ju inte bestraffa med att bromsa. Finaste flickorna galoppade längst raksträckan i raskt med kontrollerat tempo och saktade lydigt av på röstkommando.

Körde Maja påen sväng. Var ett tag sen sist. Hon har jobbat som barnhäst på sista tiden och bara gått i grupp. Det märktes. Hon hade lite hemlängtan och var inte lika framåt som vanligt. Lite tittig men det har trillat många löv sen hon var ute sist på egen hand och massa nya saker som dyker upp mellan träden, läskiga stubbar och hemskheter  .  Det gick desto fortare på hemväg! Jäklar vilken snabb travponny! Så synd att hon inte har stam. Har aldrig kört en så snabb travare någon gång tidigare. Det går verkligen i 190.

Det är sorgligt hur dåligt många bilister uppför sig i möte och omkörning av häst. De flesta förstår inte att de måste visa stor hänsyn och respekt. Det hjälper inte att bara sakta ner på dessa små trånga vägar. De måste fatta att de måste flytta på sig också! Många blir monster bakom ratten. Jag blir monster till häst. Brukar sätta upp stopptecken till mötande och vägra flytta mig förrän de stannar. Enligt lag ska bilist visa häst företäde då även häst räknas till fordon och fanns innan bilen. När jag kör häst har jag ingen möjlighet att kliva av och leda förbi en rädd häst. En häst med vagn kan inte kompromissa om utrymmet om hästen blir skrämd. Vagnen kan välta, hästen kan trilla, hästen kan få ett ben över skakeln (pinnarna som sitter mellan vagn och häst), vagnen kan fastna i något vid vägen (buskar, bilen, lerigt dike) var på hästen få panik och skenar. Ryttare och/eller kusk kan skada sig t o m dö för att bilist inte tar tillräckligt med hänsyn. Jag tror inte någon bilist vill ha det på sitt ansvar och samvete men allvarliga skador med häst och ryttare i trafiken händer varje år. En häst är "lynnig". Även om den normalt sett inte blir rädd för bilar kan något i diket få den att göra ett kast ut framför eller in i bilen. Ett djur är ett djur.De reagerar som deras instinkt säger.

Anledningen till föregående stycke är att jag fick trixa förbi Maja och vagnen vid bilmöte. Bilisten hade inte tänkt stanna alls men eftersom jag körde på mitti vägen och stoppade honom blev han tvungen. Dock stannade h*n nästan mitt i vägen varpå Maja fick gå i diket utmed ett staket. Hon var märkbart stressad och jag fick hänga åt ena hållet i vagnen för att inte köra fast och parera henne att hålla rak kurs så inte hjulen skulle haka fast i staketstolparna. Har ingen aning om vem som körde bilen. Hade fullt upp att hålla hästen på rätt kurs. Andra gången på den vägen en bilist tokblockerar och tror att hästen med vagn ska kunna gå ut i skogen för dem. Helt otroligt! Fan så mycket behagligare och lättare att köra fast och komma loss med bil!

Tömkörde min lilla räddloppa Ida också. Hon var så duktig! Gick alldeles ensam på övningen och lydde fint i styrningen mellan träd och ut genom en grind som vi fick öppna och stänga efter oss.

Idag var det barngrupper på schemat.

Hästarna görs iordning i solskenet. Var kalasskönt väder!

Ida fick vara med på omvårdnad och bli ompysslad av, för henne, främmande människor. Hon njöt och stod och halvsov! Lilla räddloppan börjar ackimatisera sig och bli trygg även med andra än mig.

Var fullt hus här idag. Hovslagaren var här och satte pjuck på Samanta och verkade Fatima och Carin (bild).Det är dax för lillgrisen Samana att börja jobba efter mammaledigheten. Vi hade lite delade meningar omdet där med att spika fast skor. Som den shettis hon är ville hon gärna stå på bakbenen i protest och Samanta bråkar man inte tillrätta. Då blir hon helt introvert och omöjlig. Lyda måste hon men ibland mpste man vara listig och hitta ett sätt för henne att vilja samarbeta och inte underkastas till lydnad. Efter lite om och men satt dojjorna på alla fyra. Tur jag är van från mina 17 år på förskolan att ha koll på många samtidigt och många bollar i luften.

Clara och Najade v.d Reijsdrecht redo för ridtur

Maja fick efter önskemål rida Maisan (Maihildur från Hästhava) för tredje gången. 

Äntligen iväg! Anton rider Easy Rider och efter kommer Wilma och Tunstas Cleopatra.

Jag törs nog säga att Maisan är favorithästen nr 1 för Maja.

Så här lycklig blir man när det är trav! Clara och Najade.

Syrran Wilma kommer efter på Cleo och hon ler lika mycket hon!

Hästarna pysslas om efter ridningen och betseln tvättas i baljan.  

Fina glittrande händer efter att ha gjort hästarna extra vackra i solskenet.

Foxa fick följa med till butiken och köpa och välja lördagsgodis. Kolla in tungan  !

Bjuder på en rolig bild som dagens avslut. Det är illa när kontakten är bättre hos fåret Rumpnisse än Foxa  . Han tar ögonkontakt och det ser ut som omhan ber om lov att få gå in medan Foxa kör med takten "om jag stirrar ut dörren tillräckligt hårt öppnar den sig"

Vi hörs!                   

 

Susanne

30 oktober 2011 03:06

Hej...snubblade in på denna sida. Började läsa dina inlägg och kunde inte sluta. Många skratt blev det...du är ju helt otrolig på att uttrycka dig.

/Ta hand om dig

Johanna Nordin

4 november 2011 23:49

Tack :)
Ta and om dig du med!

 

Gun i Knivsta

30 oktober 2011 10:05

Skönt att Du är i farten igen.Foxa ser verkligen förväntans full ut.
Antar att ungarna var glada att få rida igen.Såg så ut
Ha det i höstvädret
Pantertanten

Johanna Nordin

4 november 2011 23:48

Hejsan!
Jodå jag skriver lite nu och då när andan faller på. Lite långt mellan gångerna ibland bara men det gäller att hinna med och framför allt att bredbandet fattar och klarar av att ladda upp bilder - grr.

Ha det gott!

 

Mima

30 oktober 2011 21:04

Men åhhh... jag blir så arg när bilister bara swichar förbi eller inte visa respekt. Å då sitter ja ändå PÅ. Det är ju lite lättare om man säjjer så (det rimmade). Tycker det är konstigt att folk inte förstår! Jag brukar vara duktig med att tacka dem som ändå är duktiga, för att "ge dem nåt tillbax och uppmuntran".

Kul att se min, eller ja menar din lilla Easy fis. =) Han e så söööt. Har lite känslior kvar för den hern! ;) Lova att pussa honom mitt på munnen från mej. Å så får du gärna sniffa lite under manen. =)

Kram på dej!

http://mammamima.blogspot.com

Johanna Nordin

4 november 2011 23:46

Hejsan!
Haha joo jag brukar oxå tacka snälla bilister,jag "skäller" inte bara ;)

Easy mår bra. Peps undrar lite försynt om du inte saknar honom med? klart att känslorna inte svalnar och dör bort bara sådär. Är nman känslomänniska omälskar sina djur finns de alltid kvar i hjärtat varän de befinner sig.

Kram från oss alla!

 

Alexandra

2 november 2011 20:21

va jättesöta hästar du har :D

http://ponnyryttartjejen.bloggplatsen.se

Johanna Nordin

4 november 2011 23:27

Tack!

 

Isabelle

3 november 2011 08:10

Hej!

Ville bara säga att jag tycker att du verkar hur skön som helst. Det känns befriande på någon knepig vänster att få se någon som kör sitt race och är äkta. Att du t ex inte lägger bebisspråket med djuren åt sidan bara för att det är rikssänd TV. :)

Hoppas sommaren var bra, hösten likaså, och att du fann din "fru"! ..om inte, så får jag väl säga grattis till oss alla andra som förhoppningsvis har en liten chans kvar. ;)

Sköt om dig!

Johanna Nordin

4 november 2011 23:25

Tack!
Jag måste få tacka det underbara tv-teamet som fanns runt oss. Utan dem hade det inte kännts fullt så naturligt. Men jag kände från start att det här är min chans och ska jag greppa den så är det MIG och ingen annan jag ska promota :)

Sköt om dig du med!

 

Gunilla

3 november 2011 13:13

Vilka gulliga kort, tänk att hunden kan få vara med och välja godis :)

http://www.gugge67.wordpress.com

Johanna Nordin

4 november 2011 23:16

Klart Foxa vill välja lördagsgodis! Och sen bjuda kompisarna på förstås.

 

Kamilla

4 november 2011 18:50

Vilket drömliv du lever! :) Visst verkar du till att ha och göra 24 timmar om dygnet men så helt fantastiskt underbart det måste vara att få vara med djur hela dagarna! Jag är imponerad av att du får allt att gå ihop och att du har vågat satsa på detta. Vilken tjej du är! :) Ta hand om dig och dina fyrbenta älsklingar. Kram Kamilla..

Johanna Nordin

4 november 2011 23:14

Av årets 365 dagar så skulle jag ljuga om jag sa att alla dagar var underbara. Men visst lever jag min dröm! Det gäller bara att vara beredd påatt drömmen inte alltid blir som i drömmen så att säga. Ibland önskar jag mig inget hellre än bort härifrån, nytt typ av liv. När vattnet fryser, hästarna är sjuka och höet tar slut och bilen är insnöad. Då är det ett mindre helvete på jorden. Gudars vad jag grät och slet i vintras, men envis som synden när jag vill nått. Eller som nu när jag är sjuk... Men kärleken till djuren får mig att kämpa på och bita ihop, de flesta dagar är bra och vissa helt underbara! Det överväger motarbetet och slitet.

Tack och kram tillbaka!

 

Kamilla

5 november 2011 07:57

Ja, jag kan tänka mig hur det måste vara. Jag bor oxå på landet men har inte alls så många djur som du har. (Vi har två pållar, två voffsingar, fyra katter, dammråttor o så lite fiskar i akvariet) Och det är en massa slit på vintrarna när kylan kommer och ställer till det här. Bära vatten, halka runt på gårdsplanen och vricka både det ena o andra, gräva fram bilen o hästtransporten, hämta hö o halm o spån. Så visst gråter man många gånger.. Men när man sen ser att de små älsklingarna har det bra o att man vet att vi tar hand om dom så bra som vi faktiskt gör, då.. ja då uppväger det faktiskt allt! :) Sen får man ta tillfällena i akt o drömma sig bort lite ibland mellan varven, smyga undan i någon hörna och surfa på nätet lite ;)

Johanna Nordin

5 november 2011 12:23

Jaha har ni dammråttor? Själv har jag blivit med virvelmarsvin som bor i alla vrår och springer runt och leker på det jordstampade golet. Snart kan de nog göra gångar i gruset ;)

Nej alla dagar är inte roliga eller ens i närheten av en dröm. Men så är det med allt i livet. Inget är topp jämt, det gäller att njuta desto de stunder som verkligen är bra och inte sträva efter att det alltid ska vara jämn balans och tillfredsställande. Vad tråkigt det skulle vara! Då skulle det ju aldrig kännas så där extra roligt eller härligt. Det gäller bara att tugga sig igenom de där tunga dagarna och blicka framåt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...