Nu var det ett tag sedan igen. Men det händer så mycket och bloggandet har fått stå tillbaka. Man hinner inte allt, uppenbarligen. Nu sitter jag ute i solen på ett renskinn till fågelkvitter och fårens bräkande tjat. De är dax för lunch alldeles strax.Hade med mig en godispåse ut och genast stod det ett gäng småhästar och tittade uppfodrande på mig vid staketet. Godis är gott! Tycker så även tottopållar. Carin gnäggade lite talande. Carin gillar prassel i påsen. Prassel i påsen = gott.

Idag är det helt ljuvligt. Känns att våren är påväg. Köpte några sticklingar på växtbutiken men de har ännu inte kommit i jorden. DEt är så dyrt att köpa färdiga växter så jag tänkte i min positiva stund att jag kunde ta ansvar och driva upp några istället. Vi får väl se hur det går med den saken,men tanken är bra  .

Det kutar omkring en fasan här i bygden. Gillar fasaner. De är både vackra och låter kul men framför allt ger ljudet såmycket flashbacks sedan jag höll på med fågelhundsträning med spaniel. Lustigt hur ljud tar en tillbaka till situationer och gör att man i känslan kan återuppleva en situation/tillfälle etc.

Denna fasan kunde dock ha ställt till det rejält härom dagen. Amy,min engelska jaktsetter, och min förvisso kastrerade cockerhane Morris parade sig. Ja helt olovandes såklart. Jag trodde faktiskt inte att han hade några sådana drifter och lustar kvar, men ack så fel jag hade. De pippade lyckligt i trädgården när jag kom ut  . Hundar fastnar i varann i sk hängning och så även Morris och Amy. Jag satte mig bredvid och höll ett tag runt dem för att verkligen se till att ingen hittade på nått tok. Nu tror jag inte det. De brukar alltid sköta det där cäl men man ska alltid närvara för säkerhets skull. Det var just sån säkerhets skulls tur att jag var där. Tror ni inte fasanjäveln kommer spatserande iträdgården på sisådär lagom avstånd. Lät gjorde den jäkeln också! Såg framför mig värsta senariet hur Amy med Morris på släp  ur rumpan for iväg efter fasanen ochalla skador som kan uppstår då sker! Höll ett benhårt grepp och förbannade den vackra fågeln som värdigt och stllsamt gick vidare under höga toner. Frid och fröjd och hängningen var överungefär samtidigt som odjuren gett sig iväg. Såna gånger vaknar inte bara jaktlusten hos settern utan även hos matte. Pang på'ren!!

Länsstyrelsen var här och gjorde en uppföljning av förra besöket de hade innan sommaren för att se att de åtgärder som skulle göras var åtgärdade så de kan avsluta ärendet. Hu jag skulle aldrig vilja ha deras jobb! Tänk att gå runt och syna i andras egendomar med måttståck och granska allt. Det är bra att de finns, det är inte det jag säger.Men jag undrar hur många som trots att de vet att det är för djuren och deras bästa som tycker det känns helt bekvämt att ha granskning av det bästa man har. Ingen som jag pratat med allafall. Årgärderna var ju fixade och djuren mår bra. De verkade nöjda med det de såg och även om jag tycker att vissa frågor är korkat onödiga så måste de t.ex ställa dem. Får fåren gå ut någongång? Öhhh?? Skojjar ni? Tror ni på allvar att jag håller 5 får på 9 m2 året om livet ut?? Men vad ska de ut nu att göra, på halt/isigt/lerigt underlag utan något att äta på med 6 små nyfödda lamm. Ja ibland fick jag bita mig i tungan.... Såklart de är ute! De är ju mina gräsklippare och sällskapsdjur. De händer ju till och med att de går in i köket om dörren står öppen även om de inte har tillåtelse. Jaja det är deras jobb. Jag vet att mina djur mår bra och att jag sköter dem efter bästa förmåga. Att jag sen pratar bebisspråk och gullar med den hindrar dem inte från att leva det liv de som djur behöver. Känns iallafall skönt att veta att en utav mina veterinärer jobbat som länsveterinär. De är här till som tätt och räddar får i nöd, vaccinerar, kolikåtgärder mm

Verksamheten håller på att planeras även om jag väntar lite med att dra igång. Än är våren lurig och rätt var det är så är det isgata igen och kyliga vindar. Men det ska bli roligt att starta upp. Barnen blir så lyckliga när de får sköta om och rida på ponnysarna. Ponnysarna är också lyckliga när de känner att de får en uppgift.

Gamle Aldon kommer få somna in här i dagarna. Har har gjort sitt nu och är gammal och trött. Ingen vet exakt hur gammal han är men långt över 20 iallafall. Pannan är alldeles grå liksom runt hovarna och han är trött och kraftlös. Till och med Nelly 5 år sa spontant att Aldon ser ledsen ut. Ledsen är han inte, men hans liv har passerat bäst-före-datumet. Alltid jobbigt att säga farväl men måste man så får man se det som ett privilegie. Att slippa se de tyna bort eller lida. Djuret som dör lider inte, det är vi som blir kvar som är ledsna. Även Peps har fått somna in. Peps var sjuk och även om veternärena som tittade på honom inte kunde ställa någon diagnos så finns det en gräns när det inte går längre. Trots mat i överflöd och extra tillskott fortsatte han att tappa muskler och hull. Hans röreslemönster var inte sunt, hela han gick som om varje steg var jobbigt. Peps blev 17 år.

Resten får bilderna tala för:

Pontus och Lekis. Småkillarna Pontus, Nalle, Piggelin och Jazzo brukar gå in och leka med stora grabbarna Lekis och Brellir. De finns två vindskydd bakom huset så småhästarna kan välja var de vill bo. Ofta hänger de i islandshagen men ibland blir leken för tuff och då går de hem till sig. elbanden sitter så de små kan gå under men inte de stora.

Vackra Carin längtar liksom jag tills det är helt isfritt så vi kan köra och gå med ridgrupperna.

Liten börjar bli större. Vilda.

Bl.a det här har jag roat mig med medan bloggen har legat orörd. Först hacka loss skitklumpar med potatishackan och sen kärra bort det.

Krigsveteranen Chips har börjat ledsna på morötter efter vinterns tilldelning. (han var i slagsmål med annan kanin och blev ärrad här och där)        

Påfyllning inför kvällen

Fårklipparn har varit här och frisserat tanterna och Rump-Nisse. Klövarna avslöjade dockatt de varit ute mycket och slitit ner dem, fanns inget att klippa bort.   

Nakenchock!

Ungtackan klipps för första gången. Ville inte riktigt samarbeta.

Brrr kallt blev det också!!! Hundtäcken kan vara användbara till mycket. 

Visst är han ljuvligt söt?

Amy tyckte det var fantastiskt spännande att leka i ullen! Kolla in svanspropellern

En blick säger mer än tusen ord! Morris passar på att njuta i sängen medan Minna och Milton blir klippta i köket. 

Mmmm semla!

Vi hörs!