Och där rann bägaren över. Nu har jag fått nog av spydiga och ibland rent elaka kommentarer. Allt tyckande och ifrågasättande. Alla nyfikna frågor om mig som inte ger mig själv någon nytta att svara på. Alla som lägger sig i.

Har en uppsjö av kommentarer och frågor som jag inte har någon som helst anledning eller lust att svara på. sen finns det ibland kommentarer som blivit lite inaktuella att svara på som faktiskt inte ligger under ovanstående kategori, så bara för att jag inte lagt ut just din behöver den inte vara stötande. Men jag tror med all säkerhet att de som skrivit spydigheter och dylikt känner sig träffade.

Jag har ingen som helst skyldighet att berätta och redogöra för vad som händer här på gården, varken vad gäller mitt privatliv eller djuren. Jag har gjort det för att jag har tyckt det var roligt. Under 7 års tid har vänner, bekanta och familj och nu även helt okända människor fått följa mitt liv med mina djur. Men nu har jag fått nog. Jag tänker inte vara slagpåse för varken bitterhet, avundsjuka/svartsjuka, missundsamhet, klandranden, och andra liknande saker.

Jag tänker inte öppna min dator med obehagskänsla över vad för typ av fråga, kommentar eller gästboksinlägg som ligger och väntar. Det finns gott om idioti som ligger sparat på min dator, sånt ni aldrig kommer få se. Jag bara undrar hur det kan komma sig att man får näring ur att skriva ner elakheter mm?

Känns såklart jägttetråkigt att behöva göra det här. Vet att många där ute uppskattar min blogg, både bland vänner, bekanta, familj och ni främmande läsare.  Men jag har kommit till en gräns där jag inte längre vill delge mitt liv. Har ingen lust att ge näring åt någon som nyttjar det mot mig. Tyvärr så stjäl det negativa så mycket av glädjen att skriva och lägga ut bilder att det inte är känslomässigt värt det längre. Tyvärr så segrar det onda. Fördjävligt men jag antar att det sitter någon och ler i mjugg nu. Men vänd på det ochde personerna förlorar själv då de inte längre kommer få inblick i mitt liv. Hur det går här på gården med djuren och gårdslivet, hur min och Cias kärlek fortsätter mm. Nu får de hitta någon annan stackars sate att klämma näring ifrån. 

Ja jag är besviken och arg över vilka friheter en del människor tror sig ha rätt till.

Hejdå!